Hej,
Vi väntar barn! Efter många års sorg och längtan får vi hjälp av en fantastisk kvinna här i Sverige. <3 :)
Självklart skulle jag burit barnet själv om jag kunnat.
Det är en akt av medmänsklighet och kärlek, denna kvinna hjälper oss för att hon vill göra en god handling. Det handlar inte om pengar. Vi har en väldigt nära relation och hörs flera gånger per dag och ses ett par gg/månad. Jag har även kontakt med andra svenska surrogatmödrar. Och väldigt många från England.
Jag kan ju säga att dessa relationer (inklusive vår), dem mellan surrogatmamma och blivande föräldrar, är oerhört stark. Det finns massor med lojalitet, förtroende, vänskap, omtanke och ett mycket starkt band. När surrogatmamma och blivande föräldrar träffar varandra, så kan de många gånger liknas med en uppstart av ett nytt förhållande. Det krävs personkemi och tillit. Man "dejtar" oftast flera gånger, pratar många gånger per dag under lång tid och när man väl bestämmer sig för att starta en surrogatresa så har detta band redan skapats. Och för oss blir det bara starkare och starkare under graviditeten. Det är alltså de flesta gånger, av min erfarenhet, resor som skiljer sig avgrundsdjupt från de resor som presenteras av surrogatmotståndare. Dessa berättelser känner i alla fall jag inte igen mig i alls. Och inte kvinnan som bär vårt barn heller. :)
För några år sedan var det helt oacceptabelt med äggdonation/spermiedonation. Så är det oftast när något stort och främmande presenteras.Ni som uttalar er oerhört negativt om surrogatmördraskap är väldigt oinsatta. Era kommentarer är onyanserade och ni tror att ni vet allt för att ni sett ETT perspektiv på tv.
Jag skulle aldrig säga att det INTE finns faror med surrogatmödraskap, eller att det inte finns berättelser om negativa upplevelser. Det finns det. Och jag tycker själv det är svårt att föreställa mig hur lagstiftningen skulle kunna se ut på bästa sätt. Jag vill även poängtera att jag självklart tycker att det är fruktansvärt att det finns människor som utnyttjas i olika syften. Helt fruktansvärt. Men det är ingen rättvis bild att ge av surrogatmödraskap alls, att det är så det generellt ser ut.
Jag förstår att min trovärdighet sjunker iom att min egen stora barnlängtan så klart vill rationalisera en väg för mig att få barn. Men jag har varit väldigt noga med att varje steg ska kännas bra för mig i den här resan. Moraliskt och etiskt. Jag har rannsakat mig själv många, många gånger. Jag är oerhört tacksam för att jag i sommar, för första gången, äntligen, ska få bli mamma till en älskad och efterlängtad dotter. Och jag hoppas att fler ska få den möjligheten i Sverige, efter ordnade former, i framtiden.