Behöver verkligen råd!
För 6 år sedan tog min mans ex deras två barn och flyttade till annan ort. I ren panik började vi leta boende på deras nya ort för att inte mista barnen, men vi flyttade aldrig dit. Dels för att vi aldrig hittade rätt hus, dels för att arbetsmarknaden på orten varken då eller nu är någon nöjdare, vilket gjorde att vi inte fick några arbeten, men framför allt för att vardagen kom ikapp oss när väl paniken lagt sig och vi insåg väl någonstans att vi ändå hade vårt liv på orten där vi bor.
Under dessa år har det mesta för barnen gått utför och framför allt äldsta barnet uttrycker sin frustration väl. H*n har deklarerat att en del av problemet beror på att vi inte finns där, men när vi då vill prata om saken och försöka hitta en lösning på problemet så får vi ingen respons.
Under alla dessa år har vi från och till diskuterat att ändå flytta dit barnen bor, men alltid kommit fram till att ingenting förmodligen kommer förändras bara för att vi flyttar dit och att vi inte vill väcka den björn som sover. Nu är jag där igen och funderar medan min man denna gång inte alls är med på noterna. Detta är något som för tillfället håller mig vaken om nätterna och jag kan inte sluta grubbla över det. Det finns några saker som väger för och emot.
Fördelar:
Vi och barnen får en möjlighet att få en riktig relation till varandra igen. De börjar bli stora nu och ska de ha en chans att (igen) få bo med sin pappa så börjar det bli dags att flytta. Barnen mår förhoppningsvis bättre av att få ha båda sina föräldrar nära. Vi kan kanske hjälpa barnen med sådant som deras mamma (i våra ögon) brister i. Nackdelar:
Mannens ex kommer flippa ur totalt (hon har rakt ut sagt att hon inte vill att vi flyttar dit). Barnen kanske flippar ur, även om de säger att de vill att vi flyttar dit, så kan det ju bli katastrof för de om så sker. Det är svårt att få jobb för mannen, lättare för mig dock. Vi ger upp vårt liv här och jag får flytta från mina vänner, föräldrar och syskon. Tänk om det inte funkar, vad gör vi då? Flyttar hem igen? Barnen kanske inte vill vara hos oss när det väl kommer till kritan och då har vi flyttat dit "i onödan". Finns garanterat fler för och nackdelar, men kommer inte på några just nu. Kommer säkert så småningom.
Jag behöver råd hur jag ska göra. Min väninna tycker jag är galen som ens tänker tanken, men för barnens skull så vill jag. Jag är dock rädd att det blir katastrof och att jag "tvingar" in min man i något som han just nu inte vill. Men det är inte många år kvar innan barnen blir stora och ska vi någonsin flytta dit, så är det inom ett år iaf vi borde göra det.
Vad säger ni, är det bara att glömma? Tror ni barnen skulle må bättre om vi flyttade dit, eller är det bara ett sätt att skylla sina andra problem på?
