Vad ÄR det egentligen som är så jobbigt med två barn?

Ja, lite så... upplevde att det blev lite så att den lille mest fick hänga med i börja, för att den stora krävde mkt.. började hitta på bus, behövde hjälp med mera saker 

iofs tror jag inte att det är nåt som mina barn upplevt, är nog mer jag som mamma som känt mig otillräcklig ibland med 2 olika viljor..

jag hade också mer en förstbarnschock! tyckte det va jobbigt och jag fick en förlossningsdepression... men 2an har det bara rullat på, känts helt naturligt

min 2:a har sovit bra sen han föddes i stort sett

Du är ju inne i "smekmånaden" än!
Har 2 år mellan mina barn.
En supertrotsig 3 åring och en SJÖVILD 1-åring, då kunde man slita av sig håret 15 gånger om dagen och räkna till 100, 25 gånger!
Nu är barnen 3,5 år och sonen 1,5 år.
De börjar få väldigt roligt ihop men även bråka, kivas och allt annat som hör syskonkärlek till.

Det som var jobbigt när tvåan var liten var

*Att han aldrig sov
*Att jag aldrig sov
*Att han aldrig var nöjd i vagn ute om den inte rördes
*Att han vaknade så fort vi gick in  (även om storasyster bara behövde kissa)
*Att storasyster grät konstant för att jag inte kunde leka/gunga/läsa böcker för henne då lillebror ju alltid var vaken eller behövde underhållas sömnen på

Tja, det var väl det.

Med trean, som var en nöjd bebis och där vi dessutom hade flyttat till hus så han kunde sova inne eller ute i vagn medan vi lekte och sprang in och ut i huset var det ju plättlätt.

Fyran var lika jobbig som tvåan men då var man mer beredd plus att det var fler syskon som kunde leka med varandra när man var upplåst av en djäkligt grinig bebis. På så sätt var tvåan också värst. Ettan hade inga syskon att leka med, var inte van att dela mamma och inte van att vänta. När fyran kom var alla de äldre barnen redan så vana att vänta på sin tur att allt flöt mycket lättare.

Hoppas jag slipper 2 barns chocken.. Nr 2 kommer imorgon :) min etta blir 3 år på söndag.. Dock har jag en make som

Jobbar skift och är ledig längre perioder och han hjälper även till otroligt mycket. :) ska ha 1an hemma tills augusti då hon ska börja förskolan. Blir spännande det här.

Men det beror ju pa hur barnen är. Min son hade kolik och skrek varenda kväll i tre manader. Dottern var svartsjuk och ledsen. Ville inte ens titta pa lillebror när hon kom till BB. Min son sov väldigt daligt pa dagarna. Tidigt mycket konflikter mellan barnen.

Vi hade tvåbarnchock!

Lillebror har aldrig sovit hela nätter o gör fortfarande inte. Blir 2 nu i februari. Man kan inte vila när han vilar för då är storasyster vaken. Så sömnbrist är nog A och O för de flesta med chock.

Sen hjälpte det inte att han gick vid 8mån och kom upp och in i allt! Fort som attans. Så stenkoll hela tiden medans storasyster kom i trots. Den har

dock gått över nu och livet börjar flyta på igen. Dimman börjar lätta så att säga.

Är mitt i chocken. Hade tänkt oss fyra barn men dessa två räcker gott. 16 månader emellan dom och storebror har mycket svårt att gilla läget. Jag med. Och så är vi förkylda. Allihop. Och sover uselt även annars. Och jag vill verkligen inte lämna storasyskon på fsk när vi är hemma med lilltjejen, känns helt fel, men visst har kag ibland lekt med tanken hur skönt det skulle vara att få pussa på lillasysters mage ifred en stund ;)

Jag fick en riktig chock. Min etta var världens lyxbebis: han sov bra från start, kunde ligga själv och jollra, skrek aldrig och var alltid glad osv.
Så kom tvåan som hade ont i magen och skrek, sov dåligt och var ett riktigt plåster. Då blev jag riktigt chockad, han knappt med ettan för tvåan var så krävande. Hade dåligt samvete och led verkligen ett tag där.
Nu sitter jag här, mitt i natten, med min lilla trea som vägrar sova. Den här gången fick jag ingen chock- jag var beredd på det värsta ;)

1a barnet va jobbigast, sen 2-3 va ju inget. Efter det är det upp till dig och barnen.

storebror kanske skulle gilla läget bättre om han ett par timmar i veckan fick leka och ha roligt med kompisar... för oss blev det mycket mer harmoniskt de dagar vi var tillsammans när storebror fick komma iväg 3 dagar i veckan till barnomsorgen, leka stojja ha kul  han hade "tråkigt" hemma med mig och lillasyster helt enkelt TROTS att han från början varit en väldigt kärleksfull storebror.

min dotter va mkt mer harmonisk och glad när hon fick komma till fsk några timmar i veckan

Jag upplevde ingen tvåbarnschock, men jag tycker ändå att det är klart jobbigare med flera barn än ett. Underbart (har tre nu) men jobbigare. Tycker frågan är lite märklig om jag ska vara ärlig. Har 16 månader mellan mina första två och sedan 4 respektive 5,5 år till tredje. 

Att gå och handla med ett barn är en promenad i parken. Numera ser jag det som egentid . När de äldsta var 2 och 3 år så fick jag förbereda mig mentalt innan och glad om jag återvände med med mina sinnens fulla bruk i behåll. 

Att åka buss till aktivitet med ett barn är lugnt och stillsamt. Att åka med tre (eller två för den delen) barn till diverse träningar med skridskor och annan utrustning som dessutom ska på och knytas kräver en något större insats.

Att baka pepparkakor med ett barn är harmoniskt i stämningsfullt. Med två små barn så är det lite så att jag funderar på om jag inte hellre skjuter mig själv i foten . 

Att äta middag med ett barn......sådan besynnerlig tystnad. Med två jämnåriga tjattermonster....... .

Att komma iväg på morgonen kräver klart mer logistik än när man har ett. Det samma gäller att hålla reda på alla bvc-besök, föräldramöten, studiedagar, utvecklingssamtal, luciafiranden, barnkalas, träningar, utflykter etc etc.

Skulle för allt i världen inte byta, men visst kräver det mer roddning med mer än ett barn och sedan är det ju fasligt mycket mer liv och spring .