Ta avstånd till andra med barn/gravida?

Ja du hennes val.-Trist men så är det. Du har INGET med hennes barnlöshet att göra. Du ska inte skämmas eller gömma dig för att hon inte kan få barn. Problemet ligget hon henne och bara henne.

Jo vet att problemet ligger hos henne, men vill inte göra nått värre samtidigt blir man så ledsen när dem då stänger ute barnen.

Du kan itne göra mer än du redan gör. Du har barn och är gravid vare sig hon vill det eller itne. Och du kan inte göra ditt barn eller din graviditet ogjorda. det är DET hon har problem med. Att du är gravid och kan få barn. och det är inget du kan göra något åt.

Hon är så jävla bitter och låter det gå ut över dig och ditt barn. Som om det vore ditt fel att hon itne kan få egna barn. Vilket det såklart inte är men hon orkar inte umgås med dig och ditt barn och ständigt påminnas om det hon inte har.

Är det vanligt att msn reagerar just så?

Ja väldigt vanligt. Läs bara här på fl så ser man att det är MÅNGA barnlösa som känner som din släkting(obs inte alla) men jag kan på ett sett förstå hennes sorg trots att jag har egna barn. men hon orkar nog inte ständigt påminnas om vad du har som hon inte har. 

Nej jag förstår också men måste vara lättare i det långa loppet att prata om det. Att antingen acceptera det eller öppna upp för alternativen som finns.

Hon orkar nog inte ta tag i det nu. Du får helt enkelt ge hennes space. 

Har ni kontakt fortfarande eller vill hon inte prata med dig nu när du är gravid? Nu är jag intr barnlös själv, men känner en som är det. Fortsätt hålla kontakten så gott det går, men undvik att prata om dina barn så mycket som möjligt. Försök prata om annat som kan få henne att glömma bort det för en stund. Vill hon inte prata med dig, ge henne lite utrymme. När hon har hunnit smälta allt och bearbetat sina egna känslor så kommer hon förmodligen tillbaka. Men anklaga henne då inte för avståndet hon tagit, utan låt det vara. Hon behöver plats för sina känslor och tankar

Hon pratar inte alls... Tagit avstånd helt

Hon pratar väl förmodligen med andra? Hon bestämmer väl själv vem hon pratar med och anförtror sig åt?
Vem hon ska prata med bestämmer ingen annan än hon och hennes respektive, ingen annan. Du kan inte "kräva" att hon ska prata med just dig. Hon och hennes respektive har sin integritet att värna om, inget konstigt med det. Varför tror du att hon inte pratar med någon? Det vet väl inte du heller? Och du har inte med att göra vem hon pratar med om deras situation.
Vilka alternativ tänker du på? Menar du IVF?
Hur mycket detaljer vet du? De kanske är i full gång med IVF eller andra behandlingar? Vad vet du om det?
Om och när de väljer att göra något så är det återigen dom själva som bestämmer vem som får veta det.

Måste ändå vara lättare att vara öppen om de än att stänga alla ute. Kul att komma sen och inte ha varken familj eller vänner kvar..

Säger typ samma som Gutegullet. 

Det är absolut inte ovanligt att ofrivilligt barnlösa tar avstånd från släkt, vänner och bekanta. Man blir liksom tvungen för att orka mentalt. 

Det enda du kan göra är att fortsätta höra av dig och visa att hon inte är bortglömd. Men var för allt i världen inte ifrågasättande eller dömande, utan helt neutral och "som vanligt" Det är mitt enda tips. Du behöver inte kunna förstå henne. Bara ge henne sitt utrymme. 

Att vara ofrivilligt barnlös är en sjukdom. 

Håller med ettplusettlikamednoll.

Jag och sambon är ofrivilligt barnlösa, vi har inte tagit avstånd från vänner och familj med barn, men vi har, när jag ser i backspegeln, inte haft samma sociala energi och glädje som annars och det gör att vi inte hör av oss lika mycket till någon just nu. Ett par tre veckor efter misslyckade behandlingar så brukar jag känna mig avundsjuk och ledsen när jag ser gravidmagar och nyfödda och sedan mattas avundsjukan av och jag blir mig själv igen. Det är första gången jag känner mig avundsjuk i hela mitt liv,  jag är inte avundsjukt lagd som person. Observera att detta inte betyder att jag inte blir glad för andras skull när de blir gravida eller får barn, det är bara det att då och då  - i vissa stunder - så överskuggar min egen sorg allt det glada.

Jag upplever också att vänner och familjemedlemmar med barn reagerar mycket olika på vår situaiton, en del undviker oss (medvetet eller omedvetet) kanske för att de inte vet vad de ska säga, för att de kanske känner sig obekväma att visa upp sin egen barnlycka, kanske för att de tycker det är roligare att umgås med andra som har barn eller helt enkelt för att ofrivillig barnlöshet är jobbigt att ta in och förstå om man inte är eller har varit där själv. De festa är dock  kärleksfulla och tålmodiga med oss och jag är väldigt tacksam över att ha så många fina människor i mitt liv. Jag har också som ovanliga undantag upplevt dem som säger ytterst klantiga saker, förminskar det vi går igenom eller - i värsta fall - nästan är lite triumferande i sin egen fertilitet.

I många bemärkelser pausar ens liv när man börjar med IVF och oavsett om man regarerar med mycket avundsjukaa, lite stundtals avundsjuka eller ingen alls (vilket jag tror är ovanligt), så blir man nästan alltid mindre social av den enkla anledning att man helt enkelt inte orkar lika mycket. Jag kan bara hoppas att våra vänner och vår familj har empatin och fantasin att åtminstonne försöka sätta sig in i vår situation och förstå att vi inte menar något illa när vi inte orkar umgås eller ta kontakt lika mycket.

Nej det är inte ditt fel attt din släkting reagerar som hon gör. Men. Försök ha lite tålamod och fantasi. Någon gång i framtiden kanske du i värsta fall genomlever en livskris och då kommer du behöva samma tålamod, förståelse och empati tillbaka.