• Anonym (Trygga famnen)

    Dilemma när "killens" barn vill kalla mig mamma

    Hjälp! Jag har en kille jag är mycket god vän med plus ja lite till, så vi träffas jätteofta typ fem av sju dagar. Jag är barnvakt åt hans barn emellanåt och vi har umgåtts nu i 1,5 åt. Barnen är rätt små (äldsta snart 6) och jag och mina barn har umgåtts mycket med han o hans barn. Dilemmat är: hans dotter har nu två gånger sagt "när du är här vill jag kalla dig mamma, för du är min låtsasmamma". Dilemmat? Jo. Killen vill inte ha en relation i den fasta bemärkelsen just nu och då känns det så tungt i mitt hjärta. Jag försökte ta upp detta med honom första gången det hände men han ville inte röra vid det. Jag fick stå där båda gångerna och säga att nej gumman jag är inte din låtsasmamma, jag är bara din pappas kompis. Och jag bara kände näsan växa, tungan bli svart och hjärtat börja svämma över av känslor.. För en liten flicka säger inte såhär till vem som helst... Hans son ser mig som samma sak, killen trivs oerhört bra med mig också.. Så allt är bra. Men usch. Jag mår inte bra av detta. Jag skriver av mig här, anonymt för jag måste ändå ta det med honom idag. För flickan sa det senast i helgen till mig. Älskade lilla barnet. Och jag är rädd att om jag tar upp detta så vill han kanske avsluta allt. Jag har inget emot att hon kallar mig det - för jag älskar henne o hennes bror som om de vore mina egna barn. Men iom att jag och pappan inte är ihop "på riktigt" känns det svårt. Ja vad hade ni gjort? För jag är rådvill. Men tror att när jag pratar med flickan nästa gång så ska jag säga att hon har redan en mamma och att jag är NN som hon alltid kommer att kunna lita på och som alltid kommer att älska henne. Kanske vore det bästa. Men jag förstår ju henne samtidigt, den lilla gullisen. Det är starka känslor inom henne just nu... Tack för hjälp/råd/tips/tankar...

  • Svar på tråden Dilemma när "killens" barn vill kalla mig mamma
  • Anonym (äh)

    Självklart ska hans barn inte kalla dig för mamma!

    Det borde du kunna hantera på ett bra sätt genom att exempelvis säga "jag är mamma till NN (ditt barn) och din mamma heter ju NN (barnets mamma).

    Inte svårare än så om du inte gör det svårare genom att bli upprörd och ledsen!

  • puss

    men det tycker jag verkligen att hon ska få! ni ses ofta, hon tycker om dig och för henne ÄR du hennes "låtsasmamma"! 


    *puss puss puss puss*
  • Anonym (Mamma)

    Pappan kanske skall fundera på hur hans inställning till "att inte vilja ha nåt fast" påverkar hans barn. i mina ögon låter det som att ni mer eller mindre är en liten nyfamilj...

  • Anonym (bibo)

    Vill inte pappan så tycker jag att det bara är att acceptera. Dessutom hade jag kollat med mamman innan jag tillät något sådant...

    Jag har alltid varit NN här just för att dom har en mamma. Själv hade jag inte velat att någon skulle kallas mamma mer än jag om jag och min man slulle gå isär.

    Man kan vara en superbra vuxen utan att ta titeln mamma.

  • Anonym (fiskmås!)
    Anonym (äh) skrev 2014-02-10 16:04:38 följande:
    Självklart ska hans barn inte kalla dig för mamma!

    Det borde du kunna hantera på ett bra sätt genom att exempelvis säga "jag är mamma till NN (ditt barn) och din mamma heter ju NN (barnets mamma).

    Inte svårare än så om du inte gör det svårare genom att bli upprörd och ledsen!
    Inte? HON har valt det själv! Sen är inte Ts mamma för att flickan vill kalla henne det...


  • Anonym (bibo)

    Jag tror att man kan skada relationen med mamman om man inte har hennes medgivande. Det kan leda till mer tråkigheter i längden. Det finns en mamma och pappa. Det kan barnen förstå och ta om man inte gör en stor grej av det.

  • Anonym (bonusmamma)

    Att flickan vill säga mamma till dig tror jag inte du ska ta på så blodigt allvar, eller dramatisera upp. Det hon frågar om är inte ovanligt på något sätt. Det gjorde mina bonusbarn också. Tror de tyckte det var lite spännande. När jag förklarat varför de inte skulle kalla mig mamma - för att jag inte var deras mamma - för att de redan hade en mamma - och för att jag var mamma till mina barn, så var det inte så mycket mer prat om det.

    Jag och mina bonusbarn har ett jättegott förhållande och står varandra nära, men det innebär inte att jag är nån "låtsasmamma". De tilltalar mig med mitt förnamn.

    Att en bonusmamma går med på att barnet får säga mamma bäddar också för att trampa på flera ömma tår. Både biomammans och de egna biologiska barnens. Det kan vara väldigt känsligt, inte minst för ens egna biologiska.

  • Anonym (äh)
    Anonym (bonusmamma) skrev 2014-02-10 21:36:04 följande:
    Att flickan vill säga mamma till dig tror jag inte du ska ta på så blodigt allvar, eller dramatisera upp. Det hon frågar om är inte ovanligt på något sätt. Det gjorde mina bonusbarn också. Tror de tyckte det var lite spännande. När jag förklarat varför de inte skulle kalla mig mamma - för att jag inte var deras mamma - för att de redan hade en mamma - och för att jag var mamma till mina barn, så var det inte så mycket mer prat om det.

    Jag och mina bonusbarn har ett jättegott förhållande och står varandra nära, men det innebär inte att jag är nån "låtsasmamma". De tilltalar mig med mitt förnamn.

    Att en bonusmamma går med på att barnet får säga mamma bäddar också för att trampa på flera ömma tår. Både biomammans och de egna biologiska barnens. Det kan vara väldigt känsligt, inte minst för ens egna biologiska.
    Exakt så! Bra skrivet!
  • Gung Ho

    Håller med Anonym (mamma) ovan. Förstår inte killen att barnen 'bildar familj' oberoende hans önskan? Umgås jätteofta, tillsammans med bådas barn + 'lite till' !? Hur skall det INTE ses som en familj av barnen?

  • Anonym (Trygga famnen)

    Denna lilla ungen.... Förra lördagen ligger hon i mitt knä efter en heldag på lekland... Vi är hos hennes pappas vänner och jag o den lilla tösen har busat med leksaker så hon slappar lite och när hon då ligger där med huvudet i mitt knä säger hon "Kan inte du bli min mamma" åter igen. Då svarar jag att jag tycker jättemycket om henne men att hon redan har en jättefin och snäll mamma men att jag faktiskt kan vara hennes alldeles egna "NN", mitt namn. "Men jag vill att du är min låtsasmamma NN" fortsätter hon då. Men jag började leka med annat så vi slutade diskussionen där. Jag tog upp det med pappan i bilen på väg hem till dem och han bara "jaså sa hon så". Jag ville gärna få lite mer svar än så.. Vet inte, att han visar oro/känner sig trygg i det eller vad som. Jag vet inte alls... Vet bara att han letar ny tjej och då kommer min plats i tösens liv att bytas ut av den tjejen. Och det gör ont i mig. Men jag är inte i position till att bestämma här. Så jag är den tryggheten flickan behöver just nu så får pappan stiga in o ta över sen. Men när flickan inte ens somnar på kvällen om inte jag är där... Jaaaa. Han ställer till det för sig om hennes pappa. Men jag kan inte göra något. Du som skrev att jag inte ska ta det så allvarligt, det gör jag inte heller. Jag tycker det känns toppen att hon tyr sig så till mig, det betyder ju att hon litar på mig. Jag har egna barn och är en rätt mogen insiktsfull kvinna. Men tack alla för insikterna! Jag får vara flickans trygghet tills jag blir avvisad av pappan när hans nya är den som tar över min sängplats. För vi sover tillsammans med. Jaaaa. Så kan det va , livet är inte lätt inte Kram o njut av våren nu!

Svar på tråden Dilemma när "killens" barn vill kalla mig mamma