Jag vet att jag är lesbisk men undrar om jag nånsin kommer hitta en tjej.
Jag är förlamad från midjan och nedåt, sitter i rullstol. Jag har även missbrukat tunga droger sen jag var 14 år, min kropp är väldigt sliten, jag ser mycket äldre ut än vad jag är, är deprimerad egentligen, kan inte jobba.
Finns det nåt hopp för mig?? Vem vill ha en sån som mig?!
Du har en massa livserfarenhet. Och om saker att prata om; vad vill du? Vad tycker du om?
Jag vet inte hur gammal du är men du kanske ska ta hand om dig själv lite innan du försöker dig på en seriös relation. men ut och flirta kan man ju alltid.
Du måste bara träffa den rätta och tro mig hon finns där! Du måste bara hitta henne. Tro på dig själv, det finns någon för alla.
Jag är lesbisk, och jag "gallrar" inte ut tjejer som sitter i rullstol. Lider själv av depression, men det är inget som syns utåt sett. Om jag skulle hittat dig på en dejtingsajt, och du skrivit i din presentation det du skrivit i din trådstart här, skulle jag nog leta vidare av en enda anledning: drogerna. Jag ser inte ner på missbrukare, men jag har själv vuxit upp i en familj med missbruk och jag skulle aldrig orka gå igenom det en gång till.
Har du fått hjälp/avvänjning? Får du hjälp för din depression? Tror du behöver få hjälp för din depression nu först och främst innan du börjar leta flickvän. Om du eventuellt skulle bli avvisad, eller om din framtida flickvän skulle göra slut finns risken att din depression förvärras. Bara ett litet råd.
Ge inte upp redan nu, du är bara 21 år.
Se dokumentären Sahar och hennes fru.
Jag vill gärna lära känna dig. Men inte här i tråden. Messa i min inbox om du vill. Kram.
Jag vet inte om du finns kvar på forumet eller om du läser meddelandena i din tråd ibland. I alla fall hoppas jag att du kommer framåt, om man nu kan säga framåt, med dina tankar. Jag skrev till dig förut att jag vill lära känna dig och jag menar det. Men inte i själva tråden där alla kan läsa. Om du inte vill/kan skicka meddelande till min inbox så får vi hitta ett annat sätt. Jag är ju lite äldre än du, men jag tror att du inte väljer bort vänner pga småsaker.
När jag läser igenom traden uppfattar jag det som att det är ditt självförtroende som är problemet, framför allt annat.
Jag spekulerar bara nu utifran erfaranheter, men som jag har sett det är de rullstolsbundna människor som folk undviker just de som blur uppslukade av sitt handikapp och later det vara just ett handikapp.
Människor kommer att se annorlunda pa dig om du ser annorlunda ut. Om du sitter i ett hörn med sänkt blick ökar risken markant att folk kommer att undvika dig. Inte för att du sitter i rullstol, även om det KAN försvara situationen.
Jag tänker vara helt ärlig nu, även om det kanske later elakt. Men jag har jobbat med en människa som satt i rullstol, hon verkade helt ha gett upp, det fanns en massa saker hon skulle göra själv. försöka röra pa sig och sa vidare men hon ville inte. Hon föredrog att dricka och göra saker som var daliga för henne. Hon kunde en massa saker, ibland ville hon, och da var hon jättebra pa det. Hon var förlamat som du, fram midjan och nerat. Hon kunde ta sig fran rullstolen till sängen själv och fran sängen till rullstolen, detta genom en bräda, men det bästa var förstas att man var med henne och stödde henne bara för säkerhets skull. Men hon klagade alltid pa att hon var trött eller hade ont sa hon ville hellre använda liften.
Jag dömer henne inte, jag har ingen aning om hur det känns att sitta i en rullstol, MEN det ändrar inte det faktum att människor kommer att uppfatta henne annorlunda. Jag började ma jättedaligt av att vara i närheten av henne eftersom hon var sa negativ, blev väldigt deprimerad och trött hela tiden när jag var där sa jag kunde till slut inte jobba kvar där. Inte för att jag ville döma henne utan för att det helt enkelt blev för mycket. Varje gang man försökte fa henne att göra nagonting bra sa hon nej. Nästan i alla fall.
Det hade inte spelat nagon roll om hon satt i rullstol eller inte, utan rullstolen hade hon varit en negativ människa som kunde ga istället. Självklart kan det bli värre med rullstolen, hon var ganska rejält överviktig ocksa sa det var väldigt svart att förflytta sig.
Men om du inte är överviktig sa kan du ju hitta en stark tjej som kan bära dig till stranden sa slipper du "rulla ut pa sanden" t.ex.
Även om du sitter i rullstol finns det hur mycket som helst som du kan göra.
Jag träffade pa en bankkvinna en gang som hjälpte mig med ett ärende, jag trodde att hon bara satt pa en vanlig stol, hon jobbade ju uppenbarligen nu da... Det var inte förrän hon kom fram fran bakom disken som jag sag att hon satt i rullstol och det kändes som världens minsta detalj.
Sitter man i rullstol sa finns det självklart hinder, men det är viktigt att inte lata dessa hinder stoppa en. Ingenting är omöjligt trots allt, och det är din attityd som kommer att paverka hur människor uppfattar dig.
Det finns hur mycket inspirerande videos som helst med människor som sitter i rullstol som gör mer än de flesta icke rullstolsbundna klarar av just för att de har viljan.
Försök att aktivera dig och delta i diverse evanemang sa ökar chanserna betydligt att du kommer att träffa människor som ser dig för den du är, inte för rullstolen du sitter i. Rullstolen är inte du, och du är inte din rullstol. Den finns bara där för att hjälpa dig, inte som ett hinder.
Om du har psykiska problem kan dessa vara ett hinder, men som sagt, ingenting är omöjligt. Det är däremot viktigt att du haller dig borta fran människor med daligt inflytande, alltsa sadana som vill utnyttja dig.
Jag vill inte döma missbrukare, men jag tror att det kan vara ett daligt sällskap om du vill ta dig fram i livet. Det är viktigt att beblanda sig med allt sorts folk.
Lycka till!
Mvh.
Hej tjejen! Självklart finns det någon för dig, men precis som några redan har skrivit så tror jag att det viktigaste är att du tar itu med din depression och självkänsla först. Om du kommer igång med det så tror jag faktiskt att det löser sig i övrigt för dig.
Jag tycker att det låter klokt att du vill träffa någon som inte har samma bakgrund. Det är bättre att du väljer ett umgänge och liv som kan motivera dig att leva utan droger. Bra att din familj hjälper dig med detta också!
Du skriver att du tycker om att umgås med vänner och att vara med dina hundar. Det är ju vettiga och normala aktiviteter som många andra också gillar. Om du träffar en tjej som gillar hundar så har ni ju massor att prata om! Och tro mig, det finns massor av vanliga/vettiga människor som inte är intresserade eller kan en massor om politik, böcker och språk. Men om du är intresserad av att lära dig om sådant så går det alldeles utmärkt. Nu vet jag inte om du gått klart grundskolan/gymnasiet, och om du inte har det så kan du kanske ta upp studier? Är du klar med detta kan du testa att läsa en kurs på universitet/högskola/folkhögskola/KY. Och vet du, om du inte är intresserad av politik, böcker och språk så kan du strunta i det. Du kanske gillar att teckna, lyssna på musik eller att laga mat istället?
Visst är det så att vissa människor väljer bort tjejer/killar som sitter i rullstol. Det vore lögn att påstå något annat. Men det betyder inte att alla väljer bort någon som sitter i rullstol. Det är precis som allt annat, en del väljer bort överviktiga medan andra inte ser det som ett problem o.s.v.
Sex blir säkert lite annorlunda när den ena personen är förlamad, men det betyder inte att det inte går. Du och din framtida tjej får hitta ett sätt som passar er.
Det här med att klättra i klippor och dansa är ju inte saker som alla människor känner något behov av. Själv skulle jag inte välja bort en partner för att vi inte kan klättra eller dansa. Nu lever jag med en man som inte är förlamad, men vi har aldrig klättrat. Vi har inte dansat på tio år tror jag, och inte är vi ledsna för det.
Fokusera på det du kan och det du vill lära dig!
Kram