Så jävla trött på att snygga vackra människor allt som oftast går före i kön.....

Jag var lite av en ful ankunge så jag förstår och kan hålla med TS faktiskt.

I lågstadiet var jag populär, hade kort, tunt hår som inte ville växa och lite rultig även om jag väl egentligen var söt så var jag inte som de smala fina flickorna med långt hår. De som var sååå fina och poppis och usch vad avundsjuk jag var. Smart var jag inte heller, på den tiden. Blev sen istället plugghäst. Var heller inte söt men tog heller inte vara på mitt utseende. Det var först för några år sedan jag faktiskt började bry mig, använda smink, färga håret från råttfärgat, använda snygga kläder, gick ner 10 kg och OJ vilket skillnad. Är numera den "snygga" och får höra att jag är snygg och söt hela tiden. Helt knäppt vilken skillnad det är på hur folk bemöter en. Har dock turen att vara smart också efter alla år som plugghäst

I lågstadiet var jag Opopulär skulle det stå...

Att gå före i kön är lätt oavsett utseende om man skiter i de köande

När jag läser TS så får jag intrycket av en extremt dålig självkänsla och saknar självförtroende och det är inte attraktivt, det lyser igenom i text och kanske är det just "det" som saknas.

Jag brukar inte sortera in folk i fult och snyggt, men jag gjorde när jag var yngre. Jag är inte den mest populära och sociala´människan men jag har "det" och kan nog erkänna att jag dragit fördelar av det och det är något som jag särskilt lagt märke till när man är med någon som har mindre fördelaktigt utseende. Det som jag är nyfiken på är vad du TS, gjort för att förändra din situation. Du verkar inte nöjd med vart du står just nu och vet inte heller eller vill inte? ändra på något?

Det absolut vanligaste som jag märkt hos människor som saknar "det" är att de inte sträcker på sig ordentligt utan är lite ihopsjunkna. Sen får man inte glömma att le så att glädjen lyser igenom.

Snygga människor blir ofta bättre bemötta, men faktiskt ofta också insorterade som mindre smarta. Jag har själv "dömt" en skitsnygg tjej som korkad bara för att hon var snygg med tjockt blont hår och stora bröst och brydde sig om sitt utseende och hade en ljus röst. När jag lärde känna henne så var hon en av de smartaste jag träffat. Jag har själv också fått höra av en tjej jag bodde i samma korridor som att jag inte alls var som hon trodde. Hon trodde inte att folk som såg ut som mig kunde vara både så snygga, smarta och trevliga (hon tyckte jag var supersnygg, själv tycker jag att jag faller in i facket "ser bra ut" eller "lagom snygg"). Jag tror att det bästa helt enkelt är att inte vara för snygg och inte för ful. Jag tror att jag är rätt lagom snygg, sådär att folk inte riktigt ser ytan för att den ligger inom ett normalspann.

Håller inte med. Tycker att snygga personer misslyckas oftare på partnersmarknaden. Okej de får många dejter, mycket sex, många som tar kontakt osv. Men det stannar oftast där. De blir ofta besvikna och får vara singel länge. Men de ger alla nya försök och ger sig ut igen på marknaden där folk hopar sig kring dem och så händer sammq sak.

Sex finns det gott om men få är berädda att försöka lära känna en vacker människa eftersom de redan har beatämt sig hur snyggingen är till sättet ( dryg, ytlig, elak, korkad). Hur tror ni det känns?

Hört talas om Halo-effekten TS?
http://en.wikipedia.org/wiki/Halo_effect

Det beror väl på på vilket sätt man är snygg. Jag har aldrig haft problem att bli tagen på alvar. Jag är brunett, vet inte om det gör skillnad (blondiner anses ju mindre seriösa). Använde smink men inte så jag ser ut som en plastdocka. Lagom smal men inte anorektiskt. Normal, men snygg. Jag har haft problemet med killar som stöter på mig men även de tar mig på alvar när jag nekar och säger att jag är upptagen. Men jag är inte drop dead victoria secret model snygg utan bara "vanligt" snygg.

Någon mer som håller med?

Det är klart att snygga vackra människor har det lättare. Kanske är det egentligen en fördel för "fula", som då får kämpa hårdare, lära sig mer, och kan lita på att det är deras prestationer och egenskaper som har gett dem framgång och kärlek och att ingen har valt dem för deras yttre. Kan tänka mig att snygga människor ofta tvivlar på att andra människor väljer dem för vilka de faktiskt är, och att det möjligen också ligger bakom en del mindre lyckade förhållanden som har kraschat när bristande personkemi eller mindre smickrande drag hos människan har överskuggat det vackra utanpåverket.

Fast jag vet inte av egen erfarenhet av vare sig det ena eller andra, jag är varken direkt ful eller direkt snygg utan har istället fått lov att lära mig tro på att andra faktiskt kan tycka att jag har ett attraktivt yttre, vilket har hänt ibland.

Hur som helst har man ändå själv ansvar för sitt eget liv och sin egen attityd och att göra det bästa utifrån sina förutsättningar. Jag såg ett klipp på youtube härom sistens som berörde mig ganska starkt faktiskt. Det är "världens fulaste kvinna", en kvinna som inte kan gå upp i vikt (det är betydligt värre än man kanske tror) och hon har en helt fantastisk attityd och utstrålning. Nu står det absolut klart att hennes föräldrar har varit genier på att fostra till självkänsla och självförtroende, och alla har det inte så väl förspänt (inte alla snygga människor heller), men jag tycker ändå att man kan lära sig någonting av henne. Klippet är ganska långt, men det är värt det:

Ha ha jag kan tipsa om en podcast på ämnet, Freakonomics från 30 januari i år, avsnittet heter Reasons not to be ugly. Väldigt intressant.
Många här har skrivit som att övervikt är något som gör en människa ful, det stämmer inte med det som presenteras i programmet, där har en vacker och överviktig person fördelar i livet gentemot en normalviktig och ful person. Tyvärr hjälper det inte att sminka sig eller skaffa en snygg frisyr för att bli snygg. Enstaka plastikoperationer är också lönlöst, den enda som skulle hjälpa är bryta varenda ben i ansiktet och modellera om det totalt.

Jag blir alltid extra skeptisk mot "snygga" människor. Får alltid för mig att de är ytliga, lägger massor av tid på saker som sitt yttre än att verkligen bry sig om andra. Jobbar i butik och har inflytande över anställningar och de flesta som kommer med ett hårt spacklat yttre faller bort ganska snabbt bara för det yttre.
JA, jag vet, jag är lika utseendefixerad som andra(fast åt andra hållet).
Och nej, jag är själv inte ful som stryk. Är antagligen rätt medelmåttig, men det krävs mer än ett snyggt yttre för att få mig intresserad. Men det kanske har med erfarenhet och ålder att göra.

Jag är varken lång smal eller snygg, jag är inte ful heller. Jag är alldaglig.
Jag har kommit mig fram för jag är öppen glad å positive, men förstår vad du menar att snygga har det lättare.

Ni har fel ingen tjänar på att se bra ut i dagens samhälle.. grabbar får ingen förtur i nått förutom modell och prostituerad samma sak gäller kvinnor... när det gäller vanliga jobb är det tvärtom en nackdel att se för bra ut då man inte blir tagen på allvar etc... nä se normal ut och inse att ni har det bäst