Orkar inte mer nu

Volt: Jag förstår vad du menar, men om min sambo betalar för henne så har han ju mindre pengar över till annat, som jag då får betala. Vi har inte jättemycket pengar över varje månad, och vi lade ner en hel del pengar på tjejen när hon flyttade, det är ju inte heller gratis,
Dessutom så är det alla kostnader relaterade till huset som vi delar på, där är det svårt att veta hur mycket det skulle kosta att ha henne hemma. Och det hjälper ju inte riktigt att sätta sambon i skiten, han vill ju inte det här heller.

Men varför ens låta henne flytta hem? Hon får väl söka soc om hon nu inte "pallar" jobba. 
Hon får ju fatta att man inte kan säga upp sig bara för att man inte vill arbeta. Jag hade aldrig låtit henne flytta hem. 
Hon är vuxen och får stå sitt kast. Ibland får man vara hård och sätta ner foten. Klarar inte din man av det får du göra det. 

Trodde inte man kunde få soc bara så där? Hon har ju självmant sagt upp sig, så jag tror inte att de är intresserade av att hjälpa henne. 

Nej, jag vet som sagt inte vad hon tror. Jag har bara ont i magen just nu och det känns som hela familjen går sönder.

Det trista är att i vanliga fall så har vi jättekul och mysigt när vi är allihop, men senaste året så är allt bara skit. Det finns ingenstans att hämta energin.

Men ska tjugoåringen bo varannan vecka alltså? Som om hon var ett barn? Varför i hela världen vill hon göra det? Låter ju som om hon tyckte att vuxenlivet var för jobbigt och vill bli barn på nytt. Har något hemskt hänt henne?

15 åringen verkar vara ett allvarligt bekymmer. Nu har ju många en väldigt jobbig period innan de blir vuxna och det är så lite man kan göra mer än att härda ut. Många tonåringar har en kuslig förmåga att driva alla vuxna i närheten till vansinne helt utan att anstränga sig och om denna tjej dessutom lägger manken är det inte konstigt att ni har en jobbig stämning hemma. Det brukar dock bli bättre. Jag förstår om du inte vill lämna din sambo själv i detta men jag tycker att du bör unna dig det ändå. Du har ett barn som även det kommer stt bli tonåring och trycka på dina knappar och fram till dess tycker jag att du ska försöka backa från dessa konflikter. Det kan visserligen verka drastiskt att bli särbo, men kanske avdramatiserar det hela situationen? Du kommer ju förmodligen att bli mindre pressad och då har ert gemensamma barn åtminstone en mer harmonisk förälder istället för två som är på gränsen till sammanbrott.

Fosfor: Ja hon ska bo varannan vecka eftersom ingen av föräldrarna egentligen orkar med. Då blir det kanske ett incitament för henne att inte bara ligga och slöa. Angående särboskap så har du en poäng med att jag skulle bli en mer harmonisk förälder, för det är jag inte nu. Jag orkar inte med mitt barns problem (vilka inte är så stora jämfört), utan jag är mest arg på henne tycker jag. Det samma gäller min sambo. Dock så känns det inte bra att även hon ska drabbas av varannan veckas boende. Volt: Jag vet inte vad hon tänkte leva på, men veckopeng får hon inte. Jag har sagt till min sambo att vi ska bestämma vad hon måste göra för att få bo här, och det ska vi vara överens om och sedan hålla (det är bara det att jag vet hur det blir, det blir ytterligare ett tjatmoment).

Säg rakt av nej till den stora som tror att det bara är att flytta hem hur som helst. Har hon redan sagt upp jobbet så är det ju trist för henne, men det kan bli en rejäl läxa. Hon är vuxen och får agera därefter.

Ta en diskussion med din man, att låter han henne flytta in så kommer du att flytta ut snarast möjligt. Sen får han ta sitt beslut när han har svart på vitt hur hans framtid ser ut vid de olika scenarierna.

Min sambo kommer aldrig att säga nej. Och jag håller väl med honom till viss del, man kan inte låta henne hamna i det läget att hon inte har jobb och ingen stans att bo. Jag kan inte ställa den typen av ultimatum (även om jag verkligen skulle vilja, för innerst inne tror jag att det här är slutet på vårt förhållande).

Jag har ställt det ultimatumet en gång, för hade hen flyttat in så hade jag flyttat ut. Inte en chans att jag skulle dela bostad med hen.
I ditt fall så har hon själv satt sig i skiten, och då får hon själv reda ut det.

men hon har ställt sig själv utan jobb!
jag vet inte var ni bor nånstans, men har hon inte kompisar som har egna hem? hyra i andra hem
en 20-åring som inte går på gymnasiet måste betala för sig?
aldrig att jag skulle ha flyttat hem till pappa när jag fyllt 20 och redan lämnat boet en gång.
kan instämma i funderingen nånstans ovan om det hänt henne nåt?

En fundering till... kan ni inte bara välkomna henne? Säga "åh vad bra, vi behöver lite hjälp hemma, nu får vi avlastning" och ta för givet att hon ska agera som en vuxen i familjen. Sätta er ner och dela upp hushållsarbetet på tre vuxna (dra ifrån det som 15-åringen förväntas bidra med). Fråga vilka delar hon vill göra, städning, handling, tvätt, matlagning osv.

Och ta upp frågan om pengar med henne, säg att hon kan få bo gratis en period bara hon betalar sin del av maten?

Det kanske skulle få henne att fundera ett varv till? Motivera henne att skaffa tillfälligt jobb/studier snabbt och sedan inte säga upp sig utan att ha ny försörjning klar nästa gång?

Dessutom ÄR det helt rimligt att de vuxna i hushållet faktiskt delar på hushållsarbetet och kostnaderna.

TS, vad tror du skulle hända om ni provade detta??