Tips och råd, 1 åring

Vi ligger bredvid dottern tills hon somnar vilket brukar ta ca 15-40 min efter att hon lagts i sängen. Hon är snart 2 år gammal, och vi har inte haft ambitionen att "lära henne" somna själv. Hon vill ha vårt sällskap. Förr eller senare kommer hon vilja sova själv helt utan våra påtryckningar.

Hon vaknar sedan massor av gånger under natten. Oftast räcker det att ligga bredvid en stund för att hon skall somna om, men ibland får man gå upp och bära henne. Om hon vaknar på kvällen innan vi lagt oss kan hon somna om snabbare om man bär henne lite, sedan sätter sig i soffan och hon får sova en stund på någons mage. Sedan går det bra att lägga tillbaka i sängen.

Hur lång tid tar er nattning nu? Hur lång tid vill ni att den skall ta? Är det ohållbart att ni sitter bredvid medans hon somnar? Det kommer ju ändra sig med tiden.
Kanske prova med trevlig nattlampa, en speciell skiva med lugn musik, eller liknande? Kanske inte lägga ner henne när hon reser sig upp, utan vänta på att hon lägger sig själv? Vad händer då? Om ni bara är tyst närvarande, men inte gör så mycket, dvs tråkar ut henne tills hon somnar.

Tack för svar!

Vi har ingen time-limit på hur långt tid vi vill det ska ta :) vill klargöra det. Det enda viktiga för oss är att somna i lugn och ro. Vi sitter alltid bredvid utan att prata med henne, visar vi är där. Nattlampa har hon, men en dålig sådan och hon får ny nu på torsdag då hon fyller år, kanske den hjälper. 
Det har hänt enstaka gång att hon sätter sig själv och till slut lägger sig men inte hänt ofta, hon kan dra ut på det läänge vår lilla donna haha 

Nattningen tar allt från 20 (bästa fall) tills 1 h

Sen vaknar hon ju som sagt alltid 22 och kommer in till oss då hon gråter hysteriskt. Sen vaknar hon ju flera ggr till per natt

Har alltid legat bredvid min pojke å nu när han snart är tre läser å bläddrar vi i en bok tillsammans. När den är slut vänder han sig om å sommar på fem min sen går jag upp. Lägg er bredvid. Hon vill ju ja er där

Varför är de så viktigt att barnen ska lära sej att somna själva? Min dotter är 1.5år och vi har alltid legat bredvid henne i våran dubbelsäng tills hon somnat. Hon sov jätte bra i sin egen säng som stod bredvid mej till hon var kanske 8mån sen dess har hon vägrat spjälsäng och då har vi inte gjort nån stor sak av de utan hon får helt enkelt sova emellan oss.

Somnar hon i sin spjälsäng eller hur somnar hon? För vi vande vår dotter när hon var ett år att somna i spjälsängen med oss helt tysta och lugna en bit bort i rummet, istället för att somna i famnen som hon gjorde innan. Det tog tid att somna även efter det men vi tyckte nätterna blev klart bättre av att hon vande sig vid att somna själv i sängen.

Men vad är det ni vill ha annorlunda? Hon somnar ju ensam i sin säng, eller?

Ja det gör hon till slut men min tanke var mer tips på att få henne känna detta myset att sova. Vill få känslan att sängen är gosig och det betyder sova inte leka. Menar inte hon inte får leka men vill hon ska känna "Ah sängen, mysstund med välling och mamma sen sova"
Svårt att få till i ord hur jag tänker.
Dagtid går det absolut ej att få henne sova varken i egen eller vår säng och då trots jag ligger bredvid.

Jag tror inte det går att få henne att känna myset. Kör en trevlig och stabil läggningsrutin så kommer det så småningom men just att vilja sova kan nog ta flera år.

Vi bytande till en stor säng direkt för att vi skulle kunna ligga bredvid. Dels om de har svårt å sova eller somna själv. Har ni möjlighet så ut m spjälsängen å lägg er bredvid i en vanlig säng. Annars natta henne i er å lyft över henne sen

Jag tror ett så litet barn känner "myset" genom att vara nära sina föräldrar. Vår ettåring sover i vår säng och ligger nära mig hela natten. Vi ligger bredvid honom tills han somnat, även om det ibland kan ta ett tag. Säger inte att det inte kan fungera för vissa barn att somna och sova själva men tänker på hur jag själv vill ha det. Jag vill sova nära de jag älskar och tycker det är jätte mysigt att sova mellan min man och barn. Personligen hoppas jag få ha mitt barn hos mig i sängen i många år framöver, för min egen skull. De växer upp fort nog och är bara ett få antal år de vill vara nära sina föräldrar på detta sätt. Detta med att ha barn i separata sängar och rum måste ju också vara ett relativt nytt påhitt. I tusentals år har människan sovit tillsammans i små utrymmen och tror det mest naturliga för oss är konstant närhet under natten, att det skapar en känsla av trygghet och av att vara älskad, men det är ju mina personliga tankar och behöver inte vara rätt för alla.

Angående att hon vaknar upp efter några timmar och vara ledsen så är det samma med min son. Men då får han en flaska välling och sover bra efter det. Förstår att man gärna vill slippa nattmatning, men kan kanske hjälpa henne och er att sova bättre. Min son verkar i alla fall sova bättre med en full mage.

Vi har alltid legat bredvid vår son, som nu är 3,5 år, när han ska somna. Han har dock aldrig sovit i spjälsäng, utan på madrass på golvet, vilket gör att vi alltid har kunnat ligga bredvid.
Men han har aldrig protesterat mot att lägga sig, aldrig varit ledsen. Lite stojig och tagit tid på sig periodvis, men aldrig ledsen. Så finns man nära så tror jag att det där "myset" du efterlyser kommer av sig självt.

Tyvärr är det nog så att ni lite får "gilla läget". Det händer mycket i deras utveckling och de kan drömma mycket, som för dom kan verka skrämmande. Hade lite liknande situation med min flicka när hon var runt 1 år. Trösta och finnas där med trygghet har gett oss en tjej som idag somnar på 1-5 min i sin säng och sover nu hela natten i sin säng, hon blir 3 i maj. Resan hit har dock varit en bergochdalbana plus blöjavväningen ;)