Förvärvad hjärnskada efter olycka

Vet inte vart jag ska ta vägen :'(

det har inte drabbat oss men jag förstår att du är orolig. Vad säger läkarna och sjuksköterskorna där din anhörig vårdas?

kram

Han har legat där en månad, nersövd.. Nu är han medvetslös. Hans vänstra hjärnhalva är förstörd m.m :'( Han vaknar inte trots att dom försökt med mediciner :'( Han kommer behöva vård dygnet runt resten av livet om/när han vaknar.. Bara väntar och väntar menn vet inte på vad.. Han är borta, men ändå inte.. Kram

Ingen alls? :(

Jag har inte någon egen erfarenhet men min mans kusin råkade ut för en olycka för några år sedan och fick en hjärnskada efter det. Han blev  aldrig sig själv igen och barnens pappa liksom "försvann".
Man måste nog vara rak mot barnen och säga som det är och låta dem träffa honom. Prata mycket om innan att pappa ser ut som förut men är ändå inte som pappa. Det är jättetufft men om de ser honom och märker själva är det lättare att förstå. 

Var ärlig mot barnen och säg precis som det är. Man får se det som en (grymt) sätt för dem att lära sig om hur livet kan se ut och det har man nytta av senare. Att inte ta saker för givet. Var ledsna tillsammans. Att vara ledsen är inte farligt. Det är alltid bra att reagera o visa sina känslor. Samtidigt har ju du som mamma trots allt du själv genomlider ett ansvar att intala barnen att ni kommer att klara det här, det går att leva livet även nu då detta hänt och så länge ni har varandra, pratar och håller ihop så kommer det att gå framåt, dag för dag ..... det vet alla som redan gått igenom detta. Två viktiga ledord alltså i kontakten med barnen; bekräfta (att det är och får vara ledsamt o jobbigt) och ge hopp (vi kommer att överleva detta tillsammans)

Jag har varit barnet. Är du och pappan ett par? Det besvärligaste var att han plötsligt aldrig blev som vanligt igen, utan att han var död men levande. Minns på alla sjukhusbesök med skräck. Det var otäckt att träffa honom

Barnen har varit med från första dagen på sjulhuser. Dom vill inte ut där nu, jobbigt att se honom. Men vi åker ut såfort dom vill. Barnen är 13 & 11. Vi gick isär för några år sedan, men alltid funnits för varandra genom allt.Han är en av mina bästa vänner<3

Visst vet jag att vi klarar detta. Men just nu..känns allt förjävligt. Det som är svårt är just det, han lever..men han finns inte kvar. Hur gammal va du (barnet) när det hände? Barnen tycker det är hemskt att vara där. Både att se sin pappa ligga där..och även allt aom händer runt omkring. Vi gråter/pratar tillsammans. Det gör så ont att se dom lida utan att kunna göra något mer än försöka trösta :'( Saknar honom så oerhört mycket :'(

Hälften av mitt svar försvann... Vi gråter/sörjer/pratar, men just nu är allt bara så jobbigt.. Att se dom ha så ont av sorg, men inte kunna hjälpa mer än trösta :'( (barnet) hur gammal va du när det hände? Tack för svaren <3

Fy vad jag lider med er.
Min pappa fick en hjärnskada när jag var 17 år. Inte alls så illa som för er efter som att han idag ( 17 år senare) klarar i stort sett själv med Mammas hjälp med minnet då.

Men han var nersövd i över en månad och en massa maskiner i rummet och slangar in i huvudet.
Det var fruktansvärt att se och allt det kliniska som var hade en speciell lukt som än idag gör mig illa månde.
Men ändå var det skönt att se han. Är svårt att sätta ord på det.

Han är inte alls samma människa som han var innan hjärnskadan och närminnet är nästan helt borta. Men för någon som inte kände pappa innan märker knappt något, tycker nog bara att han är lite vimsig och tanksprid.

Just det jag. Läkarna förberedde oss för att pappa aldrig mera skulle vakna och om han nu mot all förmodan skulle göra det så skulle aldrig mera kunna äta, prata eller gå själv.

Men han trotsade oddsen min pappa

Hur pass skadad va hjärnan? Underbart att han klarade sig så bra!! :)

Jag var 8 år. Det var en jobbig tid till han dog. Det är så dumt för man kan inte sörja för han lever men samtidigt är kroppen och allt liv borta, om du förstår.

I augusti förra året var min pojkvän men om en svår bilolycka, han fick hjärnskador, hjärtstopp, borttagen mjälte, lever blödde, punkterad lunga osv men han lever idag men är inte densamma utan han ligger eller sitter i rullstolen och är fortfarande på sjukhus efter 8 månader. Han låg nersövd i ca 2 månader. Det är så hemskt när det händer! Men man är starkare än vad man tror!

Hej,

Min lillebror fick väldigt stora hjärnskador efter en överdos för 4 år sedan. Han låg nedsövd första två veckorna efter olyckan och kräver numera 24/7 vård livet ut. Kan inte prata, kan inte stå eller gå och behöver hjälp med exakt allt. 
Men fyfan vilken kämpe han är. Han är pigg, skrattar och ler, busas med oss och hänger med så gott han kan! Det har hänt mycket sen olyckan och han kämpar på dagligen :)

Jag förstår precis hur du kände dig och säkerligen fortfarande känner dig. 

Jag rekommenderar att ta hjälp så snart som möjligt av vuxenhabiliteringen både för dig och barnen, prata med en kurator, pratat med en läkare som kan förklara vad det innebär med förvärd hjärnskada - hur det uppstår, kanske kan visa bilder från röntgen på hjärnan. 

Det blir en ny vardag, en ny relation att bygga upp, men det blir bättre. Du och barnen kommer finna er mer och mer i "det nya". Men det tar tid, såklart. 
Tog mig nog 2-3 år att faktiskt uppskatta och sluta vara ledsen (självklart saknar jag "min gamla" lillebror). För det är faktiskt så, det blir en ny och en gammal. 

Skickar all kärlek till er och hoppas att allt ska gå bra för er!