• Anonym (BonusMammanIda)

    Uteslutande otacksam Biomamma

    För att göra en lång historia kort.

    Min sambo väntar barn med sitt  ex. Jag tyckte det var jättejobbigt först men insåg hur mycket jag älskade honom och accepterade att han nu skulle ha barn med henne och går in för det lika mycket som han, tyvärr känner jag mig bara överkörd och det har bara blivit tjaffs av allt.

    Min sambo förväntas vara med på förlossningen och exet har lovat att ringa honom. Han får dock enligt henne ev inte vara med direkt när bebisen föds utan skall få komma in lite senare bestämde hon, helt sjukt eftersom hon kommer att ha med sig sin syster, men pappan skall inte få vara med och inte jag heller som också ser fram emot barnet.

    De var på samarbetsamtal redan innan förlossningen där jag utestängdes totalt (fick sitta utanför trots att min sambo ville ha med mig), där bestämdes det att han skall åka hem till henne 2-3 gånger i veckan för att träffa bebisen, jag skulle tydligen inte få vara med då heller.

    Inte heller verkar hon accptera att vi också kommer att vilja ha bebisen så mycket som det bara går, har redan handlat det mesta som behövs till vårt hem, nappflaskor, kläder,skötgrejer mm vilket hon inte alls tycks bry sig om. På samarbetsamtalet verkade man också gå på hennes linje, tex skall hon amma länge enbart för att vi inte skall kunna ha barnet hos oss på länge, jag får öht vare sig vara med på förlossninen eller ens när min sambo skall vara hos henne, hon är inte tacksam för att jag ställer upp och köper saker mm.

    De har också en gemensam 1,5 åring vi har VH och jag ser ju på honom hur denna mamma är, han är ofta smutig när han kommer och ouppfostrad, skriker när han inte får som han vill osv vilket jag lagt en massa jobb på att få ur honom. Han sover också tillsammans med sin mamma vilket känns sjukt fel så även där får vi lägga timmar av nattetiden på att få honom att sova i sitt eget rum under våra helger medan jag tycker att hon kunde underlättat LITE, i synnerhet som jag faktiskt accepterar och älskar honom och lägger massor med tid och pengar på honom trots det klagar bara mamman över både mitt/vårt sätt att uppfsotra honom och även söva honom. Han är också väldigt bortskämd och äter inte gärna det som serveras vilket också skapar stora konflikter.

    Ni Bonusmammor som varit med ett tag, hur gör man? Pratar mycket med min sambo men han säger inte så mycket och verkar hålla med mamman i en hel del tex att vi skall låta honom sova hos oss, sambon bryr sig inte heller så mycket om att han skriker när han inte får som han vill medan jag är konsekvent och sätter honom på time out 2 minuter tills han lugnat sig.

    Hur gör man, jag blir bara utesluten i ALLT känns det som trots att jag gör mitt bästa att vara delaktig i båda barnen.

  • Svar på tråden Uteslutande otacksam Biomamma
  • Wira

    men alltså, det är ju bara torsdag? Är det röd dag imorn? Vad har jag missat?

  • nymedlem
    Foxtrott skrev 2014-03-20 20:58:50 följande:
    Jag hade ju med glädje haft med mig mitt ex nya på min förlossning om hon dels brukade ta ur min 18 månaders att skrika när han blev besviken, gav honom timeouter, sövde honom i timmar och tog rediga konflikter när 1,5 åringen är så besvärlig så att han inte äter vad som sätts fram. Att sedan ovanpå det köpa nappflaska åt bebisen skulle få mig att kyssa hennes fötter av tacksamhet.

    Jag håller med dig ts. Vilken otacksam bitch denna kvinna verkar vara!
    Ha ha........... du är bara bäst!!! Punkt liksom!
  • nymedlem
    Wira skrev 2014-03-20 22:33:28 följande:
    men alltså, det är ju bara torsdag? Är det röd dag imorn? Vad har jag missat?
    Hihi..... ibland hoppar man över nån dag här och där tror jag.... Drömmer
  • Anonym (:-))
    FuckGoggleAskMe skrev 2014-03-20 20:40:13 följande:
    Va? Är hon inte ens djupt tacksam över att du köpt nappflaska åt hennes barn? Så utomordentligt förundransvärt!
  • ernstina
    Wira skrev 2014-03-20 22:33:28 följande:
    men alltså, det är ju bara torsdag? Är det röd dag imorn? Vad har jag missat?

    Tack, jag blev så glad när jag läste denna TS, för då kom jag på att det är FREDAG! Skrattande
    Assumption is the mother of all Fuck ups
  • Anonym (oj)

    din killes ena barn är 1 och ett halvt och andra barnet är fortfarande i magen..... Hur länge har du och din sambo varit tillsammans?  Ni verkar inte ha varit ihop särskilt länge och redan skriver du ; VI. lägger mycket skuld på mamman  och verkar inte se helheten och det positiva med den ena ungen.. Du talar mycket om DIG om delaktighet och att du ska in i förlossnings rummet... men helt ärligt.. det är mannen du är tillsammans med och inte moder.. vad ger dig rätten att vara inne på förlossnings rummet? vilket relation har du själv till mamman? är ni vänner eller något, för varför skulle hon vilja ha med dig .. en person som inte varit med särskilt länge, inte känner henne, kritisera henne och barnet.. Varför skulle hon vilja ha dig där inne i en väldigt personlig och känslig situation??? Hon är väldigt utsatt, utblottad kroppslig ,, och du vill vara inne på förlossningen ... Menar du allvar??? 

    Du är säkert en trevlig person med hjärtat på rätt ställe.. men du verkar extremt självisk och tagit vatten över huvudet över en situation du inte har någon som helst rättighet om... 

    Är det som jag tro så har du inte varit tillsammans med killen särskilt länge, men den inställningen du har.. den kommer att eventuellt se till att du inte får det särskilt lätt gällande din relation till killen och barnen och mamman.. 

    Ta istället hundra steg tillbaka.. ha en passiv roll och låt pappan sköta resten.. är det du som sköter allt i dags läget så vakna upp ur förälskelsen innan du själv skaffar barn med killen, för då är det inte så kul att sköta allt längre.. 

    PS: den dagen du själv ligger på bb och ska födda,,, tänk hur biomamman kommer in och vill sitta där för hon har rätt som barnens mor att närvara.. med andra ord.. sätt dig själv i hennes situation.. 
    Vi kvinnor kan vara väldigt bra att kritisera varandra, att se "felen" vi gör, men det är sällan vi stötar varandra.. Det verkar mycket lättare att se dessa felen hos mamman och väldigt svårt att se felen ens "älskade" kille gör.. 

    Att barnet är smutsigt och sover tillsammans med henne är för mig inget negativt..  Se det positiva; du får ta del av något underbart och positivt, nämligen deras barn..  

  • Miss Skywalker
    Litet My skrev 2014-03-20 19:42:27 följande:
    Beundransvärt att få ihop så mycket dårskap i ett enda inlägg :/

    Trollen har vaknat. Ingen kan vara så puckad...
  • Miss Skywalker
    Wira skrev 2014-03-20 22:33:28 följande:
    men alltså, det är ju bara torsdag? Är det röd dag imorn? Vad har jag missat?

  • Anonym (biomamma)

    Nu håller jag tummarna för att detta är ännu en trolltråd men ska iallafall skriva min erfarenhet.
    Visserligen var inte min makes ex gravid när vi flyttade ihop men dom hade en bäbis tillsammans.
    Vad gjorde jag dom första månaderna? Jo jag gillade läget och var med där jag fick va med.
    Jag accepterade att han åkte till henne och umgicks,jag skulle ljuga om jag sa att jag gillade det men vad skulle jag göra? Klart han var tvungen att få umgås med sitt barn.
    När barnet började närma sig 1 år fick hen va hos oss över dagen en till två gånger i veckan och vid 1 år sov hen över en natt i veckan. Vi hjälptes åt med allt kring barnet och det var först då som jag kom in mer i bilden.
    Vi köpte sedan hus och barnet började bo varannan vecka vid 18 månader,för att hör och häpna mamman ville det.
    Det är 5 år sen jag träffade maken och barnet bor fortfarande varannan vecka och vi kommer jättebra överens med biomamman,hon och hennes pojkvän var till och med på vårat bröllop.
    Så om du är på riktigt,håll dig på din kant och låt pappan lära känna sitt barn först,sen kan du komma in i bilden.

    Angående hans 1.5 åring,låt barnet ha samma rutiner hos er som hos sin mamma. 
    Han är hos er varannan helg och du tycker att du har rätt att uppfostra honom då?
    Dels är det pappan som tillsammans med mamman ska komma överens om vad som gäller och dels är han för liten för att förstå omställningar som varför han inte får sova i eran säng.
    Du borde ta ett stag tillbaka istället för att slänga dig in i "föräldraskapet".

  • MissTerry

    Jag hoppas att du inte är på riktigt! Men tyvärr så låter det lite liknande min situation där exet gjorde slut i början av graviditeten och ville inte ha något med mig eller barnet att göra för att sedan komma tillbaka i åttonde månaden (ny samboende flickvän) och ha gemensam vårdnad. Inga problem sa jag, han är ändå hens pappa och det är bättre för barnet om hen får lära känna honom och få ett band med honom, hur sviken jag än må vara över att han lämnade mig. Men så fort jag skrev på papperna kom påtryckningarna om när hans flickvän skulle få träffa bebisen osv. Jag sa blankt Nej och försökte av all min makt få honom ( och henne ) att inse att om de är seriösa i sitt förhållande kommer hennes tid komma vare sig jag vill det eller inte. Jag har aldrig varit mer än tillmötesgående, pappan får komma och hälsa på VÅRAT barn varje dag om det passar mig, först nu när hen snart är sex månader känns hen redo att vara ifrån mig kortare stunder och först nu har hon därmed fått träffa hans avkomma. Fick jag reda på att nya flickvännen betedde sig som dig hade jag gått upp i tingsrätten! Skulle inte lämna mitt barn hos dig!

  • Ess

    Nu skulle jag personligen aldrig valt en man med bebis, eller kommande bebis, eftersom jag tycker att det blir för mycket triangelrelation av det.

    Men OM jag hade blivit tillsammans med en bebispappa, så hade jag sett det som positivt att HAN lärde känna och lärde sig att själv sköta barnet. För annars ser jag det som rätt sannolikt att han lutat sig tillbaka och låtit kvinnorna sköta barnet.

    Jag förstår inte många kvinnors iver över att få sätta sig i en mammaroll och typisk kvinnoroll, som dom garanterat tröttnat på efter några månader/år. 

Svar på tråden Uteslutande otacksam Biomamma