Hur reagerar era väldigt mammiga/pappiga barn på att vara borta flera dygn från den föräldern?

följer har inte åsikter dock..:P

Min pojk är 4 år och väldigt mammig, precis som du beskriver med mycket närhet och vill gosa och mysa. I januari låg jag på sjukhus en vecka, och det gick hur bra som helst! Tror det var jobbigast för mig...

Vår flicka är mammig, menär jag inte hemma eller i närheten accepterar hon andra istället. Det är bara när jag är på plats som hon vägrar andra. Kanske samma för er?

Ja lite så är det. Fast det är bara mig han gosar så mycket med, känns som han vill äta upp mig ibland ;) Men om jag inte är hemma går det ju bra med pappa, fast på ett annat sätt.

Min yngsta är väldigt mammig. Är jag hemma är det bara jag som duger. Men är jag inte hemma går det bra med pappa. Hon fyller fyra i maj. Nu i februari var jag iväg i fem nätter tillsammans med äldsta storasyster, 10 år. Det gick jättebra när vi var iväg, men hon vägrade prata med mig när jag ringde. Hon lyssnade på mig i högtalartelefon, men ville inte komma nära telefonen eller säga nånting. Det sved i mammahjärtat. När jag kom hem sen var hon extramammig ett tag, ca en vecka. Då var det viktigt för henne att jag följde henne till skolan, att det var jag som nattade henne, att det var jag som hämtade på eftermiddagarna mm. Nu, några veckor senare är vi tillbaka i normalläget igen. Om 1 1/2 vecka ska jag åka iväg igen, hem till Sverige. Jag kommer att vara borta 6 nätter. Jag tror det kommer att vara jobbigare för henne denna gång. För nu vet hon vad det innebär. Summa summarum. Det gick bra att vara ifrån varandra, men det var lite jobbigt ett tag efteråt.

Våra söner är ju jämngamla vet jag från andra trådar...
...och dessutom ganska lika verkar det som utifrån din beskrivning.

Vår son är väldigt mammig också. Detta fastän pappan bara jobbar deltid och spenderar lika mycket tid med sonen. Men sonen vill helst nattas av mig (vi tar alltid varannan kväll, men sonen säger varje kväll att han föredrar mig...), han kommer till mig om han är ledsen, han vill gärna sitta och kramas med mig några gånger om dagen,  etc.
Men om han och pappan sticker iväg ensamma så går det hur bra som helst.
Vi har inte varit ifrån varandra 3 dygn någon gång, men 2 dygn vid 2 olika tillfällen. Och det såg ungefär likadant ut vid båda tillfällena; sonen och hans pappa hade det väldigt mysigt och sonen var på gott humör. Frågade efter mig nån gång, men var aldrig ledsen. Däremot blev han lite grinig och labil i något dygn när de kom hem igen, vilket jag tolkar som en känslomässig reaktion på separationen. Men det har ju gått över snabbt.

Det kommer säkert att gå jättebra, och han har ju dessutom både pappa och syskon med sig.

Här är en till med en mammig och väldigt gosig son

Första gången han skulle iväg med storebror och pappa en hel helg utan mig var jag lite nervös hur det skulle gå, han hade precis fyllt 4 då men det gick hur bra som helst, det var som att så fort jag inte fanns att tillgå så gick pappa hur bra som helst

Out of sight out of mind

Tack för era svar! Det kändes tryggt att läsa innan de reste och nu har de varit borta och allt gått jättebra, både separationen vid avresan och glad kille vid hemkomsten. Han fick ett litet märkligt bryt någon timme efter hemkomst men då kramades vi massor och sen verkar han helt som vanligt. Skönt!