Vad är det för fel på bonusföräldern?

Jag har läst era svar allihopa och alla är intressanta. Självklart så ser varje fall annorlunda ut, det beror ju på hur allting startat och byggts upp och hur allting sköts mellan alla parter. 

Men jag har ytterliggare en fråga - när tycker ni att en bonusförälder gått för långt i involveringen av erat/en annans barn? Är det när dom har ensamt ansvar för barnet i 24h? Är det när dom börjar uppfostra barnet utefter hur pappan gör det? 

Jag kan förstå att många bioföräldrar känner obehag i början av att en bonusförälder kommer in. Är dom en fara för barnen? Vad har den gjort tidigare i sitt liv? Är det en bra förebild för mina barn? etc. 

Nu kan inte jag tala för bioföräldrar då jag själv inte är bioförälder, jag är dock bonus åt en underbar pojke. Dessvärre har jag haft problem med bioföräldern (inte min sambo) sedan start. Jag blev trakasserad i början. I bioförälderns ögon var jag en fara för barnet och för bioföräldrarnas relation till varandra, jag var ivägen, jag förstörde allt och allas liv. Jag fick skuld för det mesta kan jag säga. Jag skulle inte säga att jag blir trakasserad längre, men både jag och min sambo blir fortfarande provocerade utav den andra bioföräldern. 

Jag skulle aldrig kunna se mig som en "bioförälder" för barnet. Jag är *namn* and that's it. Men den andra bioföräldern verkar tro att jag försöker skylta med barnet och att jag försöker få folk o tro att jag är bioförälder. Men det är inte så det ligger till. Men bioföräldern är en sådan person som går efter sina egna misstankar och tar inte in det man säger, så jag har valt att inte ha någon som helst kontakt med hen förutom när det är tvunget för barnets skull. 

Jag är både biomamma och bonusmamma.
Jag har två barn, ett med mitt ex och ett med min nuvarande man. Och han har i sint tur 2 barn sen tidigare.

Mitt ex sambo o jag kommer bra överens och det är ofta hon som kommer och lämnar min son de helger han varit där. Och det är ofta henne jag pratar med överlag. Inga problem.

Men på andra hållet, där jag är bonusmamman, där finns ingen kommunikation alls mellan mig och biomamman. Hon vägrar tom hälsa på mig de få ggr vi möts. Hon hatar mig.
Och ändå tillbringar jag mer tid med alla barnen än va min man gör eftersom jag är mammaledig och maken jobbar väldigt mycket.

Och det finns många trådar här där bonumammor målas upp som nån korkad inkräktande parasit som bara är i vägen och tror sig veta bäst ang saker, där de i flesta fall faktiskt bara vill väl och gör så gott de kan.
Det är jättesvårt att komma in i en befintlig familj och ännu svårare att bli accepterad.

Det är länge sen jag och barnets pappa gick isär och nåt år efter kom den första sambon in i hans och mitt barns liv. Som biomamma var jag helt neutral till denna nya person, hon hade inte på något som helst vis kommit "mellan" mig och mannen och hade inget att göra med att vi brutit upp. Så jag var normalt glad och nyfiken på henne som man är på nya personer man delvis får in i sin bekantskapskret. Jag kom inte på köpet med i den nya familjen ;) utan jag och ex-mannen har bara kontakt när det verkligen behövs och vi "springer" inte hemma hos varandra i tid och otid utan bytena har skett vid dagis när den tiden begav sig och hemma hos vid lov och sjukdom.

Men, när bonusmamman, som var rätt ung, betedde sig som ett barn också blev jag förvånad. De få gånger när jag kom dit för att hämta upp barnet (någon enstaka gång per år ungefär) började hon fara och gömma sig och kom inte fram och hälsade heller. Gentemot mitt barn betedde hon sig också som ett barn och inte som en vuxen. T.ex. fick mitt barn där äta godis på lördagar men bonusmamman fick äta vilka dagar hon ville ätandes i soffan framför TVn med barnet där. Men eftersom han var barn (tonåring nu så inte litet barn som inte förstår) fick han bara äta på lördagar och fick alltså titta på  när bonusmamman åt sitt godis. Den typen av beteende gjorde ju inte direkt att min respekt och aktning för denna människa steg utan jag började betrakta henne som lite mindre smart helt enkelt. När de, boendes en par kilometer ifrån mig, inte hade träffat barnet alls på en månad, slog hon till rejält med fredagsmyset och de festade loss med havregrynsgröt till middag just den kvällen   Så verkligen visade till det yttersta hur det längtat efter barnet ;)

Men egentligen inte sånt jag brydde mig i, det är pappan som är förälder och upp till honom hur de väljer att göra i hans familj med hans barn. Jag behöver ju tack och lov inte vara med i den familjen och dela deras värderingar :)

Den kvinnan har flyttat och nu är pappan förlovad med en annan kvinna som i sin tur har flera barn. De bor inte tillsammans och jag har inte träffat henne. Tycker redan synd om henne som dragit på sig mitt ex...

Jag tycker inte att en bonus kan gå för långt. Däremot skulle jag ju bli arg om personen ifråga behandlat mina barn illa. Mitt ex har valt att inte blanda in sin nya särskilt mycket. Jag däremot har valt att köra all in med min nya man. Han var med och uppfostrade. Han har varit på läkarbesök, han har vart på klassmöten och utvecklingssamtal osv osv. 

Jag har inte heller varit orolig för barnens bonusmamma. Såpass mycket  tillit har jag till mitt ex., och tror att han är fullt kapabel att avgöra sina barns säkerhet.

Tycker ju att det kan tilläggas att BARN är duktiga på att "hitta på saker" och vinkla .. Barn är inte dumma. De spelar korten väl

Man får också tänka på att härinne är 99% av trådarna skrivna av bonusmamman, mao det är hennes känslor och hennes tro på hur biomamman känner/resonerar. Inte biomammornas egna som säkerligen skulle låta helt annorlunda.

Jag misstänker att mina barns bonusmamma tror att jag är värsta bitchen! Barnens pappa är extremt konflikträdd och törs inte sätta gränser för barnen. Så han har kört med "Om jag låter er se den här filmen så kommer mamma att skälla på mig", "Om ni inte går och lägger er i tid så kommer mamma att skälla på mig för att ni är trötta", "Om ni får godis så kommer mamma att skälla på mig", osv. Barnen vet mycket väl att jag inte skäller på honom så de har lite roligt åt hans kommentarer...

En enda gång på tio år har jag skällt på pappan, det var när yngsta barnet lekt hos en kompis på söndagen och knäckt nacken. Pappan lämnade barnet på skolan på måndagen trots att hen knappt kunde röra på huvudet, så skolan ringde mig så att jag kunde ta barnet till läkaren. Läkaren skällde på mig för att jag inte tagit barnet till akuten på en gång när det hände. Den gången skällde jag faktiskt på pappan, i övrigt har jag struntat i det för det hjälper ju i alla fall inte.

Jag tror att det är lätt att få en skev bild om man utgår från det som skrivs här eftersom folk ofta skriver när det är problem och inte tvärtom.

Stor eloge till er bio- och bonusföräldrar i tråden som lyckats lösa det på ett bra sätt! Jag har också en fråga till er: hade ni en bra relation till ert ex/var det bra mellan din partner och exet innan bonusföräldern/du kom in i bilden?

Min före detta man har relativt nyligen träffat en tjej som verkar vara jättebra med barnen. Jag är jätteglad över det och hoppas och tror att det inte kommer att vara några problem framöver mellan oss.

Sedan vi skildes har jag verkligen hoppats att han ska träffa någon och bestämt mig för att uppskatta, värdera och vara tacksam för den tjej som är villig att bidra till att mina barn har det bra. Det är det viktigaste.  

Om tjejen däremot inte skulle vara snäll mot barnen så skulle jag säkert bli en lejonmamma, men jag tror att risken att det skulle inträffa skulle vara ganska liten. Och om barnen inte skulle trivas kan de bo full tid hos mig istället i värsta fall. 

Det är förstås en sorg att inte kunna vara med sina barn hela tiden, men den sorgen ska ju inte gå ut över den kvinna som blir förälskad i min före detta man. Om min före detta man är lycklig tror jag också barnen har det bättre hemma hos honom.

En bonusmamma går för långt när hon börjar bestämma saker rörande barnen som inte är överenskommet med pappan. Tex, barnens fd bonusmamma som bestämde sig för att klippa håret på min äldsta dotter. Själv. Hon är inte frisör. Dottern kom hem med hår som var 15 cm kortare för att hon försökt få det rakt. Det var ändå så katastrofalt att en frisör fick jämna till det så gott det gick utan att snagga henne.

Annars anser jag att en bonusmamma måste få vara med och bestämma i sitt eget hem. Vilka regler som ska gälla osv. (Om det inte är helgalna regler så klart) Har inga större problem med nuvarande bonusmamman.

Jag har inga problem alls med mitt barns bonusmamma men det konstiga är väl att jag inte ens har träffat henne hehe.

När jag hämtar mitt barn så kommer hennes pappa ut med henne. Jag har ingen aning om varför faktiskt men jag har inte insisterat på att träffa henne heller. Vet inte alls vad hon tycker eller tror om mig då hon aldrig har följt med ut och hälsat när jag hämtar dottern. Jag har iaf aldrig hört något negativt om henne från dottern så hon är säkert bra :)

Som bonusmamma så är jag inte speciellt omtyckt och har aldrig varit. Varför vet jag inte. Är alltid trevlig och hälsar när barnets mamma kommer och hämtar men hon tycker iaf inte om mig av någon anledning. Hon hälsar tillbaka såklart (gjorde dock inte förut) men jag vet vad hon tycker om mig egentligen, då hon har skrivit det till min sambo. Sen vet jag inte om det är just mig hon tycker illa om eller om det är situationen. Hon är iaf inte speciellt trevlig.

Som sagt härinne får man nästan bara höra om vad Bonusmammorna tänker, även denna tråden domineras av vad bonusmammorna säger och tror att barnens mamma tänker/tycker trots att denna tråden var för BIO-föräldrar.

Inte speciellt lätt att få ett korrekt svar.

Bonusmammor som klipper håret o INTE är frisör, kokar gröt på LÖRDAG, äter godis själv.......ja, herregud, NI har verkligen problem! Jag frågade biomamman här vad jag gjort för fel under den tiden, året, jag varit "bonus" då missnöjet var så stort. Jag bad henne räkna upp allt! "Du har köpt kläder till mina barn, men jag är ju så storsint så jag gör ingen större grej av det" blev svaret. Om klippa hår, gröt på lördag o s v är det värsta.....så kan ni skatta er lyckliga! Hon är ju INTE mamma till era barn!