Biomamman bestämmer kläder på vår tid!

Nopp säger ingenting, knipa igen...ja jag önskar ;)

Skicka inte med kläder då, sambons barn går till sin mamma i exakt samma som han kom hit i. Kom han i trasiga kalsonger får han gå till henne i samma. När hon klaga just på det att kallingarna var trasiga så var det ju ganska enkelt att tala om för henne att det var dom han kom i från henne. Efter några gånger så gav hon upp när hon fattade att det hon köpt stannar hos henne och det sambon köpte stannar här.

Glömde skriva att är barnet nöjt med era kläder så skit i vad hon tycker

Jag förstod inte riktigt varför det inte går att skicka tillbaka henne i de kläder hon hade på sig när hon kom till er? De kläder hon har när hon kommer från mamman tvättas av er och så har dottern på er dom när hon åker tillbaka till mamman igen. Problemet löst :)

Om båda biologiska föräldrarna är intresserade av kläder så förstår jag inte alls varför du som bonusmamma köper kläder.

Om det är så viktigt för dig att få köpa stilfulla märkeskläder till barn så föreslår jag att du skaffar egna barn att köpa kläder till.

Får man inte köpa kläder till andra barn än sina egna? Det låter småaktigt och rent av löjligt. Får inte farföräldrar eller mostrar köpa kläder heller?

Jag förstår inte hur detta öht kan vara ett problem... Ju fler som tillgodoser våra barns behov desto bättre... Eller måste föräldrar ha ensamrätt för att känna sitt eget värde?

Och TS - jag förstår ff inte varför inte ni kan skicka tillbaka dottern i samma kläder som hon kom i? Hon kommer väl antagligen påklädd och även om det nu råkar vara så att det är "era" kläder hon kommer i så får det väl helt enkelt vara så att hon får ha samma uppsättning varje överlämningsdag tills hon slitit ut dem :)

Det viktigaste är att barnen har bra, funktionella, snygga kläder. Jag tycker att när det gäller mina barn så har de byggt upp två garderober. Och jag struntar i om de kommer i nya eller gamla kläder, vem som har köpt dem. Min äldsta 11 är delaktig själv,  5-åringen säger jag till oavsett vem som köpt, eller vilken stil att hon är fint klädd.

Vi är inte rigida någon av oss. Det enda som inte får strula är regnkläder, ytterkläder och stövlar. Jag tycker inte biomamman skall lägga sig i. Jag tycker inte man ska göra sådan grej heller om vem som köpt den  klänningen och den  tröjan. Huvudsaken att de har tillräckligt hos båda, och matchande.

Men det är bara som jag tycker

Det jag menade var att om båda föräldrarna är intresserade av kläder och tidigare har kommit överens om stil på kläderna så är det faktiskt ts som skapar konflikten genom att köpa kläder utifrån sin egen smak.

Varför är det viktigare för ts att klä barnet på sitt sätt än att låta pappan fortsätta köpa barnets kläder???

Varför kan inte Ts och pappan får köpa kläder tillsammans? Hur kan det här vara ett problem öht? Ibland köper jag kläder till mina barn, ibland gör min make det. Vem bryr sig liksom? Och var står det att de kommit överens om en stil? Och en stil kan väl ändras genom åren. Barnets stil ändra defintigt genom åren.
Märkligt resonemang tycker jag.
Och om barnet har kläder på pappans och TS tid som inte faller mamman i smaken, men som faller barnet i smaken så blir det ännu mer obegripligt att man känner att man måste ha en åsikt i frågan.

Eftersom att ts köper kläderna, så får man förutsätta att pappan inte är speciellt intresserad av det, annars hade han ju fortsatt med det. 
Han kanske delar ts smak?
Stilen på kläderna förändras allt eftersom barnen växer.

TS skriver att båda föräldrarna är intresserade av kläder och det tolkar jag som att pappan gillar att köpa kläder åt barnet.

Att sen ts inte gillar stilen är hennes problem, det lyser igenom i hennes inlägg vad hon tycker är "rätt" och "fel" stil.

Förutom den lilla detaljen att TS inte gör en konflikt om det här, utan det är mamman som bråkar. TS kan tycka precis vad hon vill, men hon verkar också ha vett nog att inte skapa en öppen konflikt i frågan. 

Allvarligt - det här är ett problem som blomman äger helt och hållet själv. Det luktar svartsjuka, smsåinthet och missunnsamhet - mindre charmiga egenskaper hos vem som helst.

Och om pappan gillar att köpa kläder till barnet så har uppenbarligen han och hans sambo ett gemensamt intresse, vilket ju är strålande.

blomman = mamman 

Ts skriver att pappan delar hennes smak i kläder, men är van vid mammans kontanta tjatande om allt.

Men jag förstår inte varför det inte går att sätta på de kläder hon kom i , när det är dags för byte. Då kringgår man hela problemet. Är det så att mamman skickar henne i slitna och försmå trosor osv, då är det mamman som äger det problemet och upp till henne att rätta till.

Ja jag orkar inte ens kommentera det. Sen tycker inte jag dottern ska drabbas.

Det

Ja men jag reagerar inte mer än jag tycker. Jag måste väl få ha kvar min egen smak utan att det ska vara fel eller? Hon vet inget, dottern påverkas inte då hon får välja mycket själv. Den enda som reagerar är Biomamman som gör en grej utav det. Och jag tycker att hela grejen borde funka bäst om vi bara sköter vårt på både sidorna.

Jag upplever att hon har ett stort kontrollbehov utan några goda baktankar. Egentligen undrar jag bara om jag med gott samvete bara kan skita i henne. ?Sambon sköter tjatet.