Vi har försökt med allt! Kompenserat med mer kärlek, inkluderat storasyster i skötseln kring bebisen, sagt ifrån, samtalat, pratat, förklarat, skällt och idag till och med gråtit en skvätt när bebisen plösligt skrek och hade ännu ett stort bitmärke över armen. Storasyster är snart tre år och bebisen ett par månader. Vi måste passa dem varenda sekund för att bebisen ska överleva här hemma. Det är så sorgligt! Vad ska man göra?
Skydda babyn. Aldrig ge storasyster en möjlighet att skada babyn. Måste du lämna rummet, så tar du med dig ett av barnen.
Vi har samma problem med storebror som snart blir 2, han försöker slå lillebror men vi hinner ju slänga upp en skyddande hand. Lämna inte bebisen utan uppsikt! En sådan liten är ju helt försvarslös!
Jag håller med de andra ovan. Utan att kritisera er, får hon tillräckligt med uppmärksamhet av er? Kanske tid ensam med någon av er utan bebis närvarande? Om hon går på förskola kanske hon borde få vara hemma en period för att vänja sig vid det nya.
Min äldsta var på vårt andra barn extremt mycket. Gav tjuvnyp och slog henne ibland. Vi höll henne under uppsikt och det gick inte över. Hon höll på så länge. Även lillebror (barn nr3)var på lillasyster (barn nr 4) och gav tjuvnyp så hon fick sår på kinderna. Han älskade henne så mycket att han bara måste få henne att låta och denna bebisen var extremt nöjd jämt. Men vi fick hålla stenkoll. Men när både barn nr 2 och barn nr 4 blev runt året och de kunde leka lite slutade tjuvnypen.
För att utveckla, det är inte helt ovanligt att små men äldre syskon tar ut sin frustration för att få uppmärksamhet på den nya bebisen. Negativ uppmärksamhet är trots allt uppmärksamhet.. Detta måste man givetvis försöka undvika som andra redan sagt. Fortfarande tycker jag att man ska fundera på varför och kanske se om där finns mer tid att ge åt det äldre syskonet så att det känner sig mer hemma, inte riktar sin svartsjuka åt fel håll. Ge det äldre barnet mer egen tid och syskonen mer tid tillsammans med er eller någon av er närvarande där de får chans att integrera med varandra.
Har ni frågat honom vad han tänker och känner? Om han snart är 3 år kan han också uttrycka sig genom ord gissar jag? Jag har lite svårt för det där med "kärleksbett" och tror att det ofta det bottnar i mer än att syskonet helt enkelt älskar bebisen så mycket och därför måste bitas t.ex..
Jag hoppas ni hittar en lösning. Måste vara väldigt jobbigt!
Ge inte stora barnet uppmärksamhet när det händer utan bara ta bebisen och trösta. Beröm när hon är snäll mot bebis (el kanske hämtar något du behöver för att sköta bebis) Sen ger ni positiv uppmärksamhet vid andra tillfällen. Gör så mycket ni kan med henne när bebis sover. Kanske har någon som kan passa bebis medan du gör saker med stora. På helgen dela på er och hitta på något som hon gillar.
Men framför allt, ha alltid ena barnet inom räckhåll så det inte händer något. Visa hur hon får/kan göra.
Det viktigaste är att ge båda uppmärksamhet samtidigt. Så inte det lilla storasyskonet lär sig att det ska särbehandlas.
Jag lät storasyskonet sitta bredvid om hon ville när jag ammade. Vi hade några böcker på vardagsrumsbordet som vi läste ur.
Ju mer vi särbehandlade och gav henne egentid desto mer ville hon ha bort lillasyskonet. Men när vi verkligen tog oss an att inkludera henne och göra saker samtidigt som jag ammade så valde hon successivt att inte vilja höra på böcker utan ville leka själv.
Du lämnar henne ALDRIG ensam med bebisen. Själv tycker jag det är konstigt att barn kan göra så. Speciellt ett ganska stort barn som 3år. Mina barn(4st) har ALDRIG gjort liknande. Det är INTE okej.