• Wee01

    Var tveksam till abort, nu har jag inga känslor

    Jag hade ett tufft beslut framför mig och vid ett argt tillfälle bestämde jag mig för en abort då min pojkvän inte ville behålla det. Sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag varit så himla ledsen, men även glad då jag innerst inne ville behålla. Det jag var mest orolig över innan aborten var hur jag skulle orka fortsätta med livet och skolan när jag skulle må, rent ut sagt, piss.

    Igår slutförde jag aborten och nu känner jag typ inget? Jag vill gråta samtidigt så kan jag inte. Jag är inte så förtvivlad och förstörd som jag trodde att jag skulle vara. Samtidigt så känner jag en liten saknad, går in på familjelivs forum och läser om graviditeter och kommer på mig själv med att ja.. Jag är ju inte gravid längre.
    Det kanske tar ett tag innan man börjar reflektera över vad man har gjort? Eller kommer jag aldrig att bli ledsen? Hur kan jag inte ligga och gråta när jag faktiskt ville behålla? Tycker jag undermedvetet att det var ett bra beslut? 

    Förstår inte vad som händer med mig.. Eller snarare vad som inte händer :(

  • Svar på tråden Var tveksam till abort, nu har jag inga känslor
  • Chiquita07

    Jag har själv aldrig gjort abort så kan inte svara exakt på vad det är som händer med dig men jag tror att du är i chock och att du måste smälta händelsen först. Förhoppningsvis känner du att det  var rätt beslut för just dig och kommer vidare i livet.

  • Queenie70

    Det finns nån slags föreställning som florerar att man MÅSTE må själsligt dåligt om man gör abort om man är en bra människa och riktig kvinna. Desss förväntningar tror jag gör att en del arbetar upp sig till nån slags hysteri innan och omkring aborten för att man

    På nåt vid förväntas må dåligt. (Säger inte att det är så för dig)Givetvis så KAN man må dåligt och sörja det som aldrig blev och kanske ångra sig. Men sanningen är att en abort för de flesta är helt otraumatisk.

  • Anonym (..)
    Queenie70 skrev 2014-04-12 17:29:35 följande:
    Det finns nån slags föreställning som florerar att man MÅSTE må själsligt dåligt om man gör abort om man är en bra människa och riktig kvinna. Desss förväntningar tror jag gör att en del arbetar upp sig till nån slags hysteri innan och omkring aborten för att man På nåt vid förväntas må dåligt. (Säger inte att det är så för dig)Givetvis så KAN man må dåligt och sörja det som aldrig blev och kanske ångra sig. Men sanningen är att en abort för de flesta är helt otraumatisk.

    Jag tror det beror på vad som har förlegat graviditeten. I mitt fall har jag blivit gravid med min man trots skydd, alltså blev det abort och cellklumpen var inget annat än ett misstag. Mina två hjärtan var barn frpn den stund jag bestämde mig förcatt behålla...kan man förhålla sig så till embryot så känns kanske inte en abort så omoraliskt och fel.
  • Anonym (lo)
    Queenie70 skrev 2014-04-12 17:29:35 följande:
    Det finns nån slags föreställning som florerar att man MÅSTE må själsligt dåligt om man gör abort om man är en bra människa och riktig kvinna. Desss förväntningar tror jag gör att en del arbetar upp sig till nån slags hysteri innan och omkring aborten för att man
    På nåt vid förväntas må dåligt. (Säger inte att det är så för dig)Givetvis så KAN man må dåligt och sörja det som aldrig blev och kanske ångra sig. Men sanningen är att en abort för de flesta är helt otraumatisk.
    Det finns nån slags föreställning som florerar om att man inte alls mår dåligt om man gör abort om man är en bra och mogen kvinna. 
    Sanningen är att en abort för de flesta innebär ett trauma. Många reagerar kanske som ts med att man liksom stänger av känslorna, upplever tomhet. Och många upplever stor lättnad eftersom det hemska med att tvingas välja är över, själva beslutsångesten som plågade och som ju inte finns med i bilden när beslutet är taget.
    Men tusen och åter tusen kvinnor känner att det gick fort vid aborten, de forcerades in i nåt de egentligen inte ville själva utan det var omgivningen som "valde" åt dem. 

    Det behöver inte betyda att man är svag eller misslyckad, tvärtom. Måste bli tillåtet att prata om olika reaktioner efter abort, även att de flesta kanske reagerar med att stänga av känslorna av t ex vrede, skuld och sorg mm för att orka vidare.
  • Anonym (..)
    Anonym (lo) skrev 2014-04-16 02:08:07 följande:
    Det finns nån slags föreställning som florerar om att man inte alls mår dåligt om man gör abort om man är en bra och mogen kvinna.  Sanningen är att en abort för de flesta innebär ett trauma. Många reagerar kanske som ts med att man liksom stänger av känslorna, upplever tomhet. Och många upplever stor lättnad eftersom det hemska med att tvingas välja är över, själva beslutsångesten som plågade och som ju inte finns med i bilden när beslutet är taget. Men tusen och åter tusen kvinnor känner att det gick fort vid aborten, de forcerades in i nåt de egentligen inte ville själva utan det var omgivningen som "valde" åt dem.  Det behöver inte betyda att man är svag eller misslyckad, tvärtom. Måste bli tillåtet att prata om olika reaktioner efter abort, även att de flesta kanske reagerar med att stänga av känslorna av t ex vrede, skuld och sorg mm för att orka vidare.

    Och det är eventuella traumat beror på sin egen moral som är skapad utifrån normer, kultur etc. För mig och de jag känner var det inget svårt val. Kan ju aldrig tala för deras inre känslor men vad de sa. För mig är abort en rättighet, en utväg när något har gåtg fel med preventivmedlet. Det är mer jobbigt att ringa det där samtalet och boka tid för att få nedsättande kommentar av bm (har aldrig fått dock). Förstår inte vad du menar med beslutsångest? För många är abort ett självklart val. Inte alla men man bör nig inte generalisera.
  • Queenie70
    Anonym (lo) skrev 2014-04-16 02:08:07 följande:
    Det finns nån slags föreställning som florerar om att man inte alls mår dåligt om man gör abort om man är en bra och mogen kvinna. 
    Sanningen är att en abort för de flesta innebär ett trauma. Många reagerar kanske som ts med att man liksom stänger av känslorna, upplever tomhet. Och många upplever stor lättnad eftersom det hemska med att tvingas välja är över, själva beslutsångesten som plågade och som ju inte finns med i bilden när beslutet är taget.
    Men tusen och åter tusen kvinnor känner att det gick fort vid aborten, de forcerades in i nåt de egentligen inte ville själva utan det var omgivningen som "valde" åt dem. 

    Det behöver inte betyda att man är svag eller misslyckad, tvärtom. Måste bli tillåtet att prata om olika reaktioner efter abort, även att de flesta kanske reagerar med att stänga av känslorna av t ex vrede, skuld och sorg mm för att orka vidare.
    Måste säga att jag aldrig någonsin hört detta, att man genom att inte uppvisa sorg i samband med sin abort skulle vara en mogen kvinna. Däremot har jag väldigt ofta hört förväntningar på ATT man ska må dåligt och vara traumatiserad och att detta då skulle vara nåt bevis på att man fungerar känslomässigt adekvat.
Svar på tråden Var tveksam till abort, nu har jag inga känslor