Ofta gör man nog som blivande förälder, att man skriver listor på vilka namn man kan tänka sig. Man funderat, diskuterar, och ofta har man ett hum om vad man vill namnge sitt barn till, innan det är fött.
Hur blev det sen? :)
Blev det som ni tänkt, eller kom ett helt annat namn upp, som ni aldrig nämnt under graviditeten eller vad det spikat och klart?
Jag har vetat sen jag var typ 14 att om jag får en son så ska han heta Emil. Men det blev en Carl :)
Vi hade ett par namn bestämda långt innan det ens var läge att skaffa barn. De namnen har stått sig också, och nu har vi en Igor, som skulle hetat Lela om det blivit en flicka.
Jo vi hade namnen bestämda innan, och det var helt rätt namn också. :) Nu när vi väntar 3:e och inte vet vad det är ännu har vi bara ett pojknamn klart. Blir det en tjej så får vi hoppas att vi kan enas om något innan hon föds.
Bara ena andranamnet blev samma. Det hade jag haft spikat utan möjlighet till diskussion sedan jag var liten.
Vi tog inte reda på kön så vi gjorde en lista med pojknamn och en lista med flicknamn. Vi ville inte bestämma något fören vi sett barnet, men jag hade vissa favoriter från listan under olika delar av graviditeten.
Just namnet dottern sedan fick fanns med på listan, men ganska långt ner. Jag tänkte ofta "Liv är så fint, men jag tror verkligen inte att det är min unge" om det.
Sedan när hon väl kom ut om buller och bång var det inget snack om vad hon hette. Hon skulle inte passat i de andra, mer ljuva, flicknamnen.
Hennes andra andranamn bestämdes efter att hon kom, men det blev inte efter faster Ida som vi tänkt oss först utan det kändes viktigare att få med namnet från farmor Elisabet. Jag hade, under graviditeten, tvekat på det namnet eftersom jag egentligen tycker att det är skitfult.
Vi ska inte skaffa syskon än på många år, men jag(som namnnörd :P) har ändå mina listor på favvonamn som uppdateras ofta. Vi kommer köra liknande upplägg nästa gång med. Inte ta reda på könet, göra två listor och bestämma när ungen väl är ute. Förhoppningsvis går det lika lätt att bestämma som denna gång.
Första barnet fick heta det vi tänkt på mest under graviditeten. Det är min morfars namn och han är död sedan många år.
Andra barnet där hade vi ett flertal pojknamn vi hade funderat på. Jag hade också förslag på flicknamn men mannen sa nej till alla och hade inga andra förslag heller. Tur det blev en pojke :) hur som helst föreslog min man ett helt annat namn när pojken väl kom ut och det kändes helt rätt. Namnet var ingenting vi hade tänkt på under graviditeten alls.
Vi hade fyra namn som vi funderade på (men jag hade i mitt huvud redan gett henne ett namn som jag sedan skulle gå genom eld och vatten för att få igenom). När dottern sedan kom passade inget av namnen och hon fick ett helt annat namn som vi båda tyckte väldigt mycket om, ett namn vi inte ens hade funderat på innan :)
knodden hette wilma redan i magen - och ut kom wilma!
ett tag tänkte jag på namnet lana, efter roy orbison låten, men det föll bort någonstans mellan 9;e gravidmånaden och tills pappret var ifyllt och ivägskickat.
efteråt kom jag på det igen.
tur att det blev en tjej. hade iiiinget som helst vettigt förslag på pojknamn! 
Redan som 11-åring visste jag att fick jag en son skulle han heta Elliot. När jag blev gravid bestämde vi oss för att antingen så blir det en Elliot eller så blir det en Loke (efter att vi kollat upp kön). Några minuter efter att han var ute (medans jag syddes) började sambon tjata om vilket namn jag tyckte passade.. Jag kan säga att det hade jag inte ens hunnit börja tänka på då, vilket jag sa till honom. Han fortsatte efter någon minut och sa: ''Jag tycker nog att han ser ut som en Loke, vad tycker du?'' varpå jag nästan röt åt honom (pga tjatet): ''Nej!! Han är en Elliot!!''.. Jag fick tyst på sambon en stund iaf och han höll med strax där efter.. 
Oj vad långt det blev.. 
Hur som helst; sammanfattningsvis..
Ja han fick det namnet vi tänkte.
Kul med alla svar!
Här var det lite si och så.
Sonens namn var ett av namnen vi pratat om, jag mer än min man.
Dotterns namn hade vi aldrig haft en tanke på, förrän mannen läste det i en tidning på bb. Vi hade ingen aning alls om vad hon skulle heta, men när han läste upp namnet, blev det klockrent för oss båda!
Ja o nej hans namn var med på listan vi skrivit men inget namn vi ville ha då o disskuterat länge men när jag krystade ut honom dök det upp i huvudet att det var en pojke o han skulle heta Oscar. Min sambo gillade det o så blev det
Vi hade bara lyckats komma på ett namn och det heter hon. Himla tur att det inte blev en kille! 
De här var en rolig tråd. Vi har fyra stycken barn just nu nummer fem är på vägen. Sedan jag var 16 har jag gillat namnet Leonardo och de fick våran första son heta. Men om Leo skulle vara en flicka så ville vi ge bebis namnet Millicent men de fick inte våran andra barn heta. Vi bestämde oss för Faith till henne istället men om hon skulle bli en pojke var namnet Antonio. Flickan nummer tre heter Lillian men de var en favorit då helt enkelt. Och Francis fick namnet efter några ja och men. Om Lillian skulle vara pojke så skulle hon hetta Gillis, om Francis var en flicka skulle de vara Athena. Dock så bestämde vi för L och F ramsa. Nu blir de spännande vad våran nummer 5 ska heta
Jo visst. Så fort vi plussade var jag övertygad om att det var en liten tjej som flyttat in i min mage. Olivia var det enda namnet som dök upp för mig och mannen tyckte också om det. Rul visade att det var en flicka men vi funderade på pojknamn men kom inte överens om något för vi tyckte väldigt olika. Så det var tur att det var en liten Olivia som tittade ut efter 9 månader.
Jag har fyra barn och ett femte på väg. De första två var min man och jag helt överens om både pojk- och flicknamn (vi tog inte reda på könet under graviditeten) samt andranamnen, och när sönerna var födda fick de heta dessa namn utan diskussion.
När vi väntade nummer tre, en tjej enligt UL, så ville jag ett namn och min man ett annat. Vi gillade visserligen varandras namnförslag, men hade ett varsitt favoritnamn. Vi sade då att vi skulle vänta tills hon var född med att bestämma tilltalsnamn (andranamnet var bestämt). När jag fick dottern på bröstet frågade min man mig vad jag tyckte att hon såg ut som och efter några sekunder sade jag mitt namnförslag, så det fick hon heta.
När nästa son låg i magen fick vi beskedet att han troligen inte skulle överleva p.g.a. en misstänkt trisomi och då kände vi att det var viktigt att komma överens om namnen så snart som möjligt om det skulle sluta med nöd-dop. Vi kunde inte komma överens alls om namn. Vi skrev listor, men ingenstans kunde vi hitta ett vi båda tyckte var okej. Då upplevde jag att jag fick ett namn "kastat" på mig; jag läste det, hörde det och stötte på det i alla möjliga sammanhang (till saken hör att det är ytterst ovanligt i Sverige). När jag berättade det för min man tyckte han det var perfekt, och även om jag av olika anledningar tvekade till namnet höll jag med. När sonen väl föddes hade han inte denna trisomi och han fick heta det vi bestämt.
När jag blev gravid med femman var jag övertygad om att det var en pojke, och namnen var spikade. Tills ultraljudet i vecka 28 som sade att det var en tjej. Vi diskuterar fortfarande tilltalsnamnet (andranamn spikade), men det är i princip klart (om inget "bättre" plötsligt dyker upp, förlossningen blir till midsommar).
Så att svara kortfattat på TS: Ja, det kan man väl säga.
Med första barnet stod det mellan Jack, Elis och Adrian (på pojklistan) och det blev en solklar Adrian. Nu när vi väntar vårt andra barn har vi TOTALT ratat både Jack och Elis, känns tokfel på alla sätt.
Vi har alltid sagt att en framtida dotter ska heta Ines, men nu är vi inte så säkra längre... BF om 8 veckor.
Ja, har fem barn och alla fem fick de namnen som vi funderat ut från första början.
De heter August, Ludvig, Edith, Amanda & Isidor.