Tänkte uppgradera lite hur det gick för mig och kanske hoppas att det kan hjälpa andra i samma sits någon gång.
Onsdag 16/4:
Jag ringde till sjukhuset i staden där jag pluggar förra onsdagen på morgonen, men där hade de inte tid förens idag (en vecka efter) och då är det ju påsklov och jag befinner mig i min hemstad. Så jag ringde min hemstad istället, men där hade de en telefonsvarare och det tog HELA dagen innan det ringde upp. Personen som ringde upp råka vara min pojkväns granne och jag blev ganska livrädd eftersom jag pratat med henne ofta, men jag försökte prata klart och "vuxet" så hon hörde nog inte att det var jag. Dessutom pratade jag henne medans jag stod i en kö på ica lite rädd om att någon skulle höra så jag fick låta lite glad, "åh va bra, åh va roligt!" typ... ja, det fick bli så. Eftersom det då blev långhelg fick jag tid tisdag 22/4 (ganska snabbt iallafall!)
Tisdag 22/4:
I väntrummet satt jag och tänkte "åh nej snart kommer killens granne...", men näe, det var det inte! Det var MIN granne och mamma till en kompis till mig (ja, jag kommer från ett litet ställe) och jag ville bara gå ut därifrån. Men hon var väldigt snäll och lugn så jag beslöt mig för att lita på henne och låtsas som jag inte sett henne förut. Hon gav mig något papper där jag skulle fylla i något om jag blivit nersövd förut. Där fick jag panik, jag ville inte göra kirurgisk, det stod medicinsk till v 12 på hemsidan! Tydligen var det då fel. Och hon börja ta några blodprover och var på mig om spiral ett antal gånger så jag sa ja till det. Hon gjorde också en vaginal undersökning där det räknades ut att jag var i v 10. Jag var så extremt nervös och svimmade (dum som jag var satt jag innan och läste skräckhistorier om aborter och spiraler)
En timme efter besöket ringde de och sa att jag har tid idag kl 830. Så då var det bara att låna pengar till svampar och spiralen (som de glömt sätta pris på så hade inte hon i apoteket fuskat där hade den kostat 1000, jag fick den för 100kr). Min mamma råka dock få reda på allt och hon frågade mig om det var en abort jag skulle göra, men jag blåneka. Hon hade nämligen aldrig hört talas om att man blev nersövd för att sätta in en spiral. Om hon gick på det eller inte sen vet jag inte, jag bryr mig inte. Ingen har något att göra med mina val, när jag är myndig och inte ens bor hemma.
Idag 23/4
8.30 (05.30 tog jag tre tabletter) var jag där på dagkirurg. Helt plötsligt kom en vresig tant och sa att mitt sällskap fick få hem. Hon slängde åt mig en rock, och jag berättade att jag skulle sätta in en spiral också, varpå hon säger hånfull "men va bra, så det inte händer fler olyckor!!". De satt in en kanyl i min arm och gav mig 4-5 tabletter mot illamående.
Jag låg i en säng i T-R-E timmar och vänta. I samma rum satt en ung mamma med en skrikande unge, kändes ju inte så bra...
11.30 kom äntligen två människor. Jag var ganska trött då jag trodde jag skulle få opereras tre timmar innan och sen få sova ett tag efteråt, tydligen var det tvärt om! Hade även en tid att passa vid 13.00...
De skjutsa in mig till en stor lokal på en annan avdelning. Plötsligt försvann den där nervösa känslan. Jag tänkte inte på att jag skulle göra en abort, jag tänkte typ "nej jag ska bara sätta in en spiral via ett rör, det går på 5 minuter". De var verkligen supersnälla sköterskor där inne, tror de var 4 stycken. Jag fick någon gasgrej för näsan att andas i, och ett läkemedel i kanylen. Jag var livrädd att jag inte skulle somna dock.
12.15 är klockan när jag sätter mig upp i panik och frågar var jag är. Jag är på en uppvakningen och fattar inte att de redan gjort ingreppet. Jag känner efter mellan mina ben och känner nättrosor och en binda, och jag känner en så sjuk stor lättnad att allt är över. Kändes helt sjukt att jag gjort en abort och fixat ett 5års p-medel på sådan kort tid utan att jag kände något! Det enda jag känner är växtvärk i låren, inget annat! Så fort en sköterska går förbi ler jag till henne och säger att jag vill gå upp så fort som möjligt. Jag åker tillbaks till dagkirurgen där jag var på morgonen där de frågar om fika. Jag svepar en kopp te, och in kommer en doktor som säger att allt gick bra. Hon drar ur kanylen och jag rusar till omklädningsrummet och byter om så fort jag kan. Sköterskorna där inne var helt chockad att det gick så fort. Även mitt sällskap som stått där ute som kom dit när de började med ingreppet blev förvånad att jag kom ut och såg ut att må bra.
12.30 sitter jag i bilen på väg hem och ringer hem till anhöriga och säger att allt gått bra, att det tog tid för att jag svimmade lite.
Så en kort sammanfattning: Jag fick en besökstid 6 dagar efter jag ringt. Dagen efter besöket gjorde jag aborten. Ingreppet tog ungefär 15 minuter, och jag vaknade 30 minuter efteråt. Det tog alltså 45 minuter. Och jag känner ingenting alls efteråt och blöder inte så mycket heller. Jag hade hjälpsamma och trevliga människor runt om mig hela tiden! Tro inte på skräckhistorier om abort!
Ni kanske tycker jag beter mig lite ovant. Men jag var så otroligt uppskrämd av dessa skräckhistorier jag läst, så jag förväntade mig det värsta men vad fick jag? Jo lite växtvärk i benen. Jag mår sjukt bra och ångrar ingenting och vill tacka alla snälla människor här som skrivit och hjälpt mig! Tack! 