Är eget rum ett måste för varje barn?

När barn är små kan de dela rum. När jag var tonåring skulle jag ju verkligen inte dela rum med någon...fast det är ju långt senare.

Ganska konstig anledning att inte skaffa fler barn, bara för att de inte får eget rum!

jag tycker det går bra att dela så länge barnen vill det men i tonåren tycker ja inte man ska dela rum om man inte vill. Man måste få egentid hitta sig själv få va arg de är liksom ett privat viktigt rum då.

vad tycker du själv?

[quote=73059863][quote-nick]volvo142 skrev 2014-04-20 22:58:20 följande:[/quote-nick]vad tycker du själv?[/quote

Små barn tycker jag inte är nåt problem, mest mysigt! Tonåringar...hmmm tja det beror nog på hur de är samt om de har nåt annat rum, t ex tv-rum att hänga i.

Beror på barnens ålder, mina flickor är 3 och 7 och delar rum, nu börjar den stora gärna vilja ha eget rum.

Inte så att det är en livsnödvändighet.Däremot är det något jag som alltid haft eget rum vill ge till mina barn. Privatliv är något jag skattar högt.

För mig är det viktigt att dom får ett eget rum om dom vill det. Vi har gott om rum men jag har valt att ha våra tjejer i samma rum. Nu är dom fortfarande väldigt små, och om/när dom vill ha egna rum så får dom det.

Min stora tjej har eget men mina små som det bara är ett år emellan kommer att få dela rum tills dom blir större! O då är det en pojke o en flicka men jag tycker absolut att det går!

Jag röstade för Annat eftersom jag tycker det går bra att barn delar rum upp till en viss ålder. Kanske är det rent ut av bra att barn får dela när de är små? Men i min värld går "gränsen" vid ca 7 års ålder eller när barnet själv markerar att de vill ha möjligheten att vara för sig själva. Har inga egna barn än (gravid med nr 1) utan baserar detta på vad vänner och familj sagt samt egna observationer. Jag tror att eget rum kan hjälpa barnet med sin självständighet.

För mig är det ett måste, men det betyder inte att jag inte tycker att andra får göra och tycka som dom vill kring saken.

För små barn, med liten åldersskillnad, så kanske det funkar ett tag. När dom blir lite äldre tycker jag dock att det är viktigt att dom får sitt eget utrymme. Någonstans att vara ifred, att kalla sitt eget.

Vi har åtta år mellan våra barn och jag skulle aldrig låta dom dela rum.

Vi har tre barn i åldern 0-6 år. Vi har camperat ihop och så har de äldsta (5 och 6 år) haft ett gemensamt lekrum. Nu ska vi dock flytta och båda de stora är sugna på ett eget rum vilket de ska få. Det är ett önskemål som kommit väldigt nyss. Sova tillsammans vill de dock göra så vi ska hitta en bra lösning för det. Yngsta finns det också eget rum för när han blir stor nog att vilja ha det. Mycket en åldersgrej tror jag. Har man inte möjlighet till eget rum kan man ju skapa möjlighet att vara ifred på andra sätt.

Såklart det går bra att dela. Men när barnen blir äldre så tycker jag de ska få eget rum om de vill. Men jag tycker inte att socialen ska gå in och betala för stora lägenheter bara för att barnen ska få eget rum. Det är föräldrarnas ansvar att lösa.

För min del beror det på ålder och kön.

Och vad de själva tycker.

Men ska ju inte vara skäl till att skaffa fler barn. Men som 9 åring kanske inte så kul att dela rum med sin 6 åriga bror

Jag tycker inte det är nödvändigt för yngre barn men tycker nog att om man har råd bör de ha eget rum när de är äldre. Jag ville att mina barn skulle ha det från början för jag gillar inte att flytta. Dessutom så vill jag att mina barn ska kunna bo hemma om de vill läsa vid universitetet. Är man vuxen och bor hemma och pluggar så ska man ha eget rum.

Helst ska väl barnen kunna få ett eget krypin. Iallafall när de bli äldre. Inte kul som tonåring att behöva dela rum med yngre syskon. Min man har jämt haft det så och han fick alltid lov att leka hemma hos kompisar eller utomhus eftersom det var svårt att ha kompisar hemma. De bodde en familj med 3 barn i en 3:a. Men jag tycker samtidigt inte det ska behöva vara ett hinder för att skaffa fler barn bara för att man är trångbodd heller. Man får väl hitta kreativa lösningar och smarta sätt att dela av ett rum om det verkligen inte går att lösa annars. Eller att föräldrarna under en period sover i vardagsrummet kanske. Eller friggebod ute på gården om man bor i hus.

För yngre barn i förskoleåldern ser jag inget problem alls med att sakna eget rum. Vår snart 3-åriga son sover inne hos oss föräldrar och leker i matrummet nere. Fungerar jättebra även om det blir lite stökigt. Han kan få eget rum så småningom i vårt hus. Men då måste jag och min man sova i källaren och barnen två våningar upp. Så barnen behöver bli större för att det ska fungera.

Jag tycker att om man inte har plats så ska mna inte heller skaffa fler barn, men anser inte att barn behöver egna rum, det får man se efter individen.. därav tycker jag att man bör ha plats om individerna kräver det.

Sen kan ju givetvis saker och ting hända i ens liv även om man just för stunden har plats.

Vi har vv-barn och tyvärr ingen möjlighet att ge dem varsitt rum. De delar hos den andra föräldern med så de vet inte om något annat och frågar inte efter det ännu heller.

Får vi fler barn vilket vi önskar så kommer alla tre att dela alternativt att vi byter sovrum med killarna som idag har det största och delar med barnet.

Jag växte själv upp tre barn i en trea och minns det mesta med glädje, det fanns mycket närhet och kärlek - men såklart konflikter också.

Det är ju bara att förklara förutsättningarna för barnen- just nu är detta vad som funkar ekonomiskt. De bor ju trots allt bara 50% hos oss och just nu är det inte ekonomiskt försvarbart att skaffa större

Mina barn delar rum och kommer få egna rum till nästa höst då flytt är inplanerad :) De kommer då vara 6 och 5 år gamla.