Överge barnen för ny familj

Fy faan, vad det gör ont att läsa sånt här! Stackars barn som inte längre har någon pappa, sen om det beror på att han är en feg skit är en sak, ibland kan det vara lättare om den andra föräldern avlider, då kan sorgebearbetningen fortgå.
Jag kan tyvärr inte ge råd i situationen, mer än att finnas för dina barn och fortsätta vara deras skyddsnät. En vacker dag förstår de, och då förstår kanske genpoolen vad han missat!

Det du beskriver är vidrigt. Så jobbigt för ungarna. Och de är stora och funderar ju en del. Jag hade hållit dörren öppen för ungarna att ta kontakt när de vill. Problemet är ju hans fru som är en stor idiot. Du kan inte tvinga pappan in i ett umgänge om han är en toffel som lyder nya fruns minsta vink. I övrigt kan du bara vara en juste mamma, hålla dörren öppen och inte snacka skit om pappan. Enkla regler. Men svårt för dig att se ungarnas sorg.

Jag tycker att du är superbra som kämpar för att barnens pappa ska bry sig mer, tror dock inte du kan göra så mycket för att påverka honom. Jag har samma problem med min pappa och det är lite som att stångas med en vägg... Dvs jag och mina syskon blir lidande av val som han och släktingar på den sidan gör medan dom inte ens verkar bry sig...

Hur kunde han ens ta in en sådan hemsk kvinna i sitt liv som förbjuder honom att umgås och låta barnen bo och leva VV med familen. Ut med kärringen! Mjäkig och hemsk exman som tillåtit detta.

Du kan göra mycket för dina barn men du kan inte ge dem deras pappa när han själv inte vill. Hur mycket du än ringer och mailar så kommer du inte att lyckas förrän han själv vill och om han vill, då tar han kontakt själv.

Det enda som händer är att du kommer att kallas för en rabiat biomorsa utan gränser om pappans nya fru får veta.

Ja du, inte mycket att göra. Stötta dina barn och umgås med din egen familj istället. Men farmor och farfar, finns inte de heller kvar i bilden? Mina föräldrar har också skilt sig men det är nog en 15år sedan. De har inte fått nya barn men väl nya partners som i sin tur har barn och barnbarn. Våra föräldrar engagerar sig mycket i dom och det påverkar vår kontakt som blir glesare och inte så involverad. Min pappa som är riktig höginkomsttagare, 1,5 milj i årsinkomst, ger mig pengar i smyg när jag fyller år. Hans fru har bestämt att vi vuxna och våra stora barn ej ska firas.... Så är det, tråkigt men sant, jag tror ej du kan göra något. Odla barnens kontakter med dom som bryr sig istället. Pappan kommer definitivt att ångra sig en dag.

Man kan ju bara hoppas att den dagen då pappan dör så kommer dina barn kunna sätta kärringen på bar backe och kräva sin laglott omedelbart!

Man kan ju bara hoppas att den dagen då pappan dör så kommer dina barn kunna sätta kärringen på bar backe och kräva sin laglott omedelbart!] Hahaha, exakt! Det kommer jag också att göra, på stående fot pronto pronto.

Man måste välja sina fajter, och de som är dödsdömda på förhand bör man undvika. I det läget får man hoppas på karma!

Har de bra kontakt med sin farmor/farfar?
Om inte så satsa på det istället.

Har barnen någon utomstående att prata med? Jag har själv levt utan pappa (han valde att inte vara delaktig) å så här i efterhand så ser jag de psykiska svårigheter jag fick. Jag har senare träffat en bra psykolog som hjälpt mig och jag funderar ibland på om vissa av mina problem hade minskat om jag fått prata tidigare. Att svikas av en förälder kan vara något riktigt jobbigt å då kan det vara bra med en vuxen person som har kunskaper om hur man ska hantera sina känslor. Dina barn e så pass stora så jag tror du i lugn å ro kan fråga dem om de skulle vilja gå å prata, om så bara för att testa. Sen för vad du kan göra, du kan inte tvinga honom till något. Du kan visa dina barn hur man ska bete sig och finnas där.

Tycker du borde prata med dina barn som vuxna och ta upp detta med relationen med deras "pappa". Jag själv hade min pappa under min uppväxt men han var inte närvarande precis. Vid 23 års åldern så sa han into my face att han har aldrig älskat mig och det är ingen idé att vi håller kontakten mer! Just DÅ så borstade jag av mig det och gick vidare. Tyckte han inte var värd att ha kontakt med mig. Men IDAG inser jag hur mycket det satte sina spår. Det viktiga är att man pratar om känslor med sina barn. Frågar hur dom mår, vad dom känner och hur dom skulle vilja att det skulle vara. Tyvärr kan man inte få allt! Det är tyvärr så... Idag går jag hos en terapeut då det har resulterat i att mitt förhållande höll på att  gå åt helvete för att jag har svårt att lita på att min kille älskar mig. Att han menar det han säger. "Han kommer ju ändå sticka" tänker jag. Men det hade underlättat om jag hade förstått DÅ att detta mönstret hade uppstått.... Du kan vara en toppenmamma och ge allt du har att ge till dina barn. Det viktiga är ändå att barnen förstår, tycker jag, att det inte är DOM som har gjort något fel. Det är lätt att ta på sig skulden över att ens föräldrar inte vill hålla kontakten med en. Det är viktigt att dom förstår att deras pappa är en vuxen människa och vuxna människor tar inte alltid "rätt" beslut. Kanske bra att be dom skriva varsitt brev till sin pappa där dom skriver exakt hur dom känner och hur dom hade velat ha det! Det är superviktigt för läkningsprocessen! Jag måste skriva ett brev till min "pappa". Jag kommer dock inte att skicka den... Men det är viktigt att man "tömmer" sina tankar! Jag hoppas verkligen dina barn förstår hur det är och att livet tyvärr inte är en dans på rosor... Du kan bara finnas som stöttning och ge dom kärlek. Prata med dom!! Min mamma fanns hos mig och gjorde detta och jag vet att jag hade varit ännu mer "skadad" om det inte hade varit för henne!! Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa!

Gällande deras pappas "nya" familj. Kvinnan verkar vara en idiot. Jag är själv bonusförälder och jag skulle inte få för mig att bete mig illa mot min killes barn och absolut inte skriva och vara paranoid om barnens mamma skulle ringa. Man är ändå VUXEN!! Vad jag sen tycker om henne är helt ointressant för barnen att veta om. Det skadar bara... men tyvärr är inte alla vuxna så kloka och tänker på barnens bästa! Pappan får stå för sitt kast och får leva med vad han sår livet ut. Sen kommer han få skörda själv och ta konsekvenserna!