Föräldrarna borde hålla sig borta från skolan!!

Vänta nu. Detta har jag missat. Har introåret plockats bort?

Det finns även dom lärarna som favoriserar eleverna och därmed påverkar elevens betyg för att man inte "klickar" ihop. Man behöver inte gå ihop med alla oav om man är trevlig osv. Men sådana lärare finns likaså barn med olika svårigheter i olika ämnen som en lärare inte tar på allvar. Det är väl klart man stöttar sitt barn och vill hjälpa honom/henne att lyckats.

Självfallet inte men det är lite naivt att tro att den ena läraren bara råkat få enbart "bra" elever och den andra läraren råkat få "dåliga" elever.
Läraren har i princip alltid en roll i det hela men det är väldigt svårt att få lärare att erkänna det och självfallet behövs extra stöd för vissa elever och jag tror inte någon påstår något annat men det är läraren som är ansvarig för undervisningen och pedagogiken.
I många fall är läraren en stor bidragande orsak till den dåliga skolan och de dåliga kunskaperna hos eleverna...men istället för att inse det så gnäller lärarna

Vad kan då den dåliga läraren göra bättre under rådande förutsättningar?

Det sista jag hörde var att kravet på introduktionsår försvinner fr.o.m HT14.

Sen har ju saker och ting ändrats fram och tillbaka med kort varsel när det gäller legitimeringen. Det kan säkert ändras igen.

Det finns massor med saker läraren kan göra och det första är att vara engagerad i sitt arbete, få eleverna att känna sig inspirerade och få varje elev att förstå vad ämnet handlar om och lyckas man inte med det kanske man bör agera på ett annat sätt.
Man kan prova olika arbetsätt, intressera sig för sitt arbete och på ett bra sätt planera sin undervisning...

Det där är väldigt luddigt och teoretiskt. Vad jag efterfrågar är vad man som lärare rent praktiskt kan göra för att åstadkomma det du just beskrev i en klass med 25-30 individer.

Det svåra här är inte att tänka ut bra teorier, utan att implementera dem i den rådande verksamheten.

I en klass om 30 kan du ha några med adhd och uppmärksamhetsproblematik, några med läs-och-skriv, några ligger år efter i ämneskunskaper, någon är utåtagerande, någon har social problematik och vägrar prata och ytterligare någon hör till särskolan. Jag vill bara belysa att det är inte helt enkelt.

Fast det handlar ju inte om att en lärare bara fått elever som skulle behöva extra stöd och den andra läraren elever som fungerar bra i den svenska skolmodellen utan hur dynamiken i klassen blir påverkad av att några behöver extra stöd. Det räcker med att det är nån i klassen som skulle behöva mer stöd för att kunna koncentrera sig eller ta till sig informationen för att lärarens tid ska bli en bristvara. Sen lär sig inte alla på samma sätt så några ytterligare skulle kanske dessutom behöva få ta till sig informationen på något mer sätt än att läsa/höra läraren förklara. Men iom att läraren inte har nog med tid så missas det och så presterar även dom eleverna sämre.

Det finns absolut mirakellärare men dom allra flesta är precis som i alla andra yrken "bara" bra/medelbra i sina yrken (den finns det alltid några dåliga) och jag tycker att det blir märkligt om vi i just läraryrket ska skylla enbart på lärarna istället för att försöka få bort deras omöjliga arbetssituation med för stora klasser, för lite tid och för lite stödinsatser till dom elever som behöver det. Då kan lärarna även hinna med att anpassa sin undervisning så även dom elever som kanske inte behöver stöd egentligen men behöver få informationen på andra sätt för att fullt ut greppa den hänger med.

Jag menar det finns ju mirakelundersköterskor som är helt underbara jämt och aldrig missar något eller stressar på äldreboenden men det tar ju inte bort det faktumet att situationen på många äldreboenden är katastrof med alldeles för låg personaltäthet etc. Och ingen hävdar ju att om undersköterskorna bara skötte sitt jobb bättre så skulle det inte vara ett problem att det är så få som jobbar i förhållande till antalet patienter.

Det ser väldigt olika ut men det jag skrev är ganska grundläggande för en lärare och det är engagemang och viljan att faktiskt alla elever ska få bra betyg.
Hur man sedan går tillväga är omöjligt att säga eftersom varje elev är sin egen; läraren har en central roll i hur skolan ser ut och en central roll i att skolan idag är rätt så dålig.

Det är inte bara i läraryrket vi skyller på individen om något går fel, det skulle jag säga gäller i princip alla yrken och läraren är ansvarig för klassen och alltså den som har det övergripande ansvaret.
Stödinsatser tycker jag också vore bra och mindre klasser, men läraren har ändå en stor roll att fylla och kan den inte förmedla information i klassrummet trots att klassen inte har en massa elever som behöver extra stöd så är någonting fel.

Mao så kvarstår min fråga.
Någonting är fel, ja. Det har jag också påpekat tidigare. Och det är ju inte lärarens fel att något är fel. En lärare som inte klarar av att ge 25-30 individuella elever precis vad de behöver är inte en dålig lärare som behöver tänka om och förändra sitt arbetssätt. Det är en överbelastad lärare som behöver bättre förutsättningar för att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt. Men med dagens förutsättningar så får vi nog också finna oss i att saker och ting är fel. Och det kommer att vara på det sättet så länge som skollag och styrdokument säger en sak och verkligheten säger en annan.

Jag har inget enkelt svar på det så tyvärr men jag ser ingenting negativt med att föräldrar lägger sig i skolan, snarare tvärtom så tycker jag det är viktigt.

Så vems är felet?

Det har jag också tidigare konstaterat. Lärare och föräldrar bör samarbeta kring eleverna istället för att hacka på varandra. Genom att respektera varandra kommer man långt. Men man måste också förstå varandras förutsättningar.

Skulden för att den svenska skolan ser ut som den gör idag lägger jag på de politiker, instanser, myndigheter, huvudmän och övriga som styrt över den de senaste åren. Det är deras fel att lärarlönerna är så låga att kompetent folk säger upp sig och att ingen vill utbilda sig till lärare. Det är deras fel att mångmiljonbelopp i skattepengar gått ner i riskkapitalisters fickor istället för att stanna kvar i skolan där de behövs. Det är deras fel att barngrupper och klass-storlekar ökat samtidigt som personaltätheten ökat. Det är deras fel att personalens arbetsbörda ökat med ändlöst administrativt pappersarbete. 

Listan kan göras lång. Så innan man uttalar sig om att lärarna är så dåliga eftersom de inte kan lära ut på ett ordentligt sätt, att det är kaos i klassrummen och elevernas resultat sjunker, så kanske man ska ta sig en extra titt på de förutsättningar den svenska läraren har och sedan fråga sig vems fel det är att det är som det är.

Samtidigt som personaltätheten minskat ska det stå. Dumt att det inte går att redigera inlägg i efterhand...

Såklart så har politiker en viktig roll i spelet men vi kan inte enbart skylla på politikerna och man kan inte heller skylla på lönerna (finns ingen seriös undersökning som visar på att man gör ett bättre jobb om man får en högre lön).
Jag tycker inte heller att riskkapitalister ska driva skolor men det är inte heller deras fel att skolorna ser ut som de gör och de har ingenting med storleken på klasserna att göra, det är trots allt få skolor som drivs av dessa riskkapitalister.
Jag vidhåller att lärarna har en stor del med det hela att göra men det skulle ju aldrig en lärare erkänna eftersom lärare ofta skyller ifrån sig och gärna gnäller på andra men aldrig kan se sin egen roll i det.

Jag är den första att erkänna att jag gör ett dåligt jobb ibland. Oftast beror det på yttre förutsättningar, som att jag är stressad, trött eller liknande. Så är det ju inom alla yrken. Man presterar bäst under vissa förutsättningar. 

Men du får det att låta som ett läraryrket är ett kall. Att lärare valt att förkasta ekonomisk vinning, privatliv och t.o.m hälsa för att viga sitt liv åt att lära andra. Så är det inte. Läraryrket är ett jobb som alla andra. 

Att man inte jobbar bättre för att man har högre lön kan jag nog köpa. Men man lockar inte heller till sig de mest kompetenta lärar-kandidaterna med låga löner. De söker sig istället till mer välbetalda jobb. Och då står skolan där med lärare som hoppar över grammatiken för att det är "jobbigt". Som med allt annat här i livet så kan lärarkrisen sammanfattas med två ord. "Kvalitet kostar".

Jag har ingen aning om det är ett kall eller inte men jag tycker att en lärare ska brinna för sitt yrke, annars har man valt väldigt fel.
Självfallet gör man det för ekonomisk vinning (man får dock ta att man inte kommer bli rik på det) och jag förstår att det är ett yrke bland andra.

Det är sant, frågan är dock hur man ska göra...10 tusen mer i månaden krävde lärarna senast och helt ärligt så är jag inte beredd att ge dem det även om jag tycker att de kanske förtjänar bättre löner men det ska i såna fall var lön efter prestation.
Då kan vi alltså erkänna att vi idag har en medelmåttig lärarkår och det är självfallet ett problem, sen finns det fler problem i skolan och jag säger inget annat.