• Anonym (joyful (tjej))

    Förälskad i min kollega

    Vet inte var jag ska börja....jag är kär, upp över öronen förälskad i min kvinnliga kollega. Hon är helt fantastisk, underbar, stark, vacker, ja, jag kan hålla på länge.
    Grejen är den att jag har tidigare blivit småförälskad i andra tjejer, men aldrig varit med någon. Jag kan känna sexuell attraktion till kvinnor men har aldrig gjort mer än hånglat.

    Jag känner det som att jag helt plötsligt måste omdefiniera vem jag är....trodde nog inte att jag skulle kunna bli så kär i en tjej som jag faktiskt är just nu. En del av mig hoppas att det går över, en annan del hoppas att det aldrig tar slut.

    Jag fick nyligen reda på att hon är, om inte gay så iaf bi.

    Ända sen hon kom "tillbaka" till vår arb.plats nu för några veckor sen har jag känt en slags energi oss emellan, och jag har noterat att hon ofta söker min blick. En dag när vi blev ensamma vid i lokalen blev det så intensivt med blickarna att jag inte kunde kolla på henne...ung. då insåg jag att jag nog höll på att bli kär.

    Förra helgen hade en gemensam kompis födelsedagsfest och när hon kom dit så var det som att alla andra försvann, mer eller mindre. Vi pratade precis hela kvällen och hon bjöd även in mig till sig kvällen därpå då hon hade förfest med utgång. Vi hade så skoj den kvällen, men inget hände eller så...

    Så, vad är problemet eg?
    Jo, jag har alltid levt som heterosexuell, bara varit med män och bara i perioder fantiserat om kvinnor. Jag har alltid tänkt att jag är hetero, eftersom jag tycker att gränsen för att vara bi/gay är att vilja LEVA ihop med någon av samma kön. Jag har aldrig tänkt det, men när jag tänker på henne....jag kan tom föreställa mig hur det skulle vara att "komma ut" till släkt o vänner....
    Men, som sagt så har jag tidigare blivit förälskad i tjejer men det har varit "friendcrushes" alltså, känslor av att jag verkligen vill lära känna tjejen i fråga, och vara nära henne på ett icke sexuellt sätt.

    Nu däremot så är jag rädd för att, OM det skulle vara besvarat från denna vackra människa, mina känslor  ska falna o bara bli vänskapliga o så har jag förlorat en vän.
    På nåt konstigt vis så önskar jag att jag hade kunnat "prova" bara sexet för att veta om det var nåt för mig, men dels så känner jag inga tjejer som jag kan prova med o sen så har jag svårt för att tänka mig ha sex med nån som jag inte är kär i....gaah...så snurrigt det här.

    å inte har jag nån att prata med.

    jag hör hennes namn med varje hjärtslag

  • Svar på tråden Förälskad i min kollega
  • Anonym (Joyful)
    Upptagenmeninte skrev 2015-05-14 00:12:53 följande:

    Men för helvete TS... Ska du förspilla hela livet i ett tvekans "tänk om det ändå inte-tänkande"?

    Nej, ta tjuren vid hornen. Du måste ta reda på hur hon känner, för att få ett svar och antingen ett slut på det här, eller få chansen att börja utforska en eventuell kärleksrelation med henne.

    Nu ska du göra såhär: Bjud hem henne för en filmkväll, bara du och hon. JUST DO IT. Ni har redan haft filmkvällar, inget konstigt med det.

    När hon sedan är hos dig, och ni sitter i soffan, så frågar du bara rakt ut: "Vad skulle du säga om jag säger att... Jag tror att jag är förälskad i dig?"

    Sådär, klippt, skuret och klart. Bära eller brista, men du får i alla fall ett svar. JUST DO IT. Se hur hon reagerar, och styr skutan efter det. Kan det bli fail? Klart det kan. Kan det bli skitbra? Klart det kan.

    Den viktigaste och mest avgörande frågan är väl... Kan du leva resten av livet utan att ta reda på det? 


    Haha, hårda bud här :)

    Det kommer att komma fram, men inte riktigt än...ska försöka komma till rätta med mig själv i det hela bara. Försöker känna in henne lite också. Jag menar, jag tänker ju inte säga ngt om det verkar vara helt dött lopp, men om det finns en enda liten låga så ska det komma fram :)

    Men du vet, det är alltid mycket lättare utifrån...o kanske är det så enkelt som du skriver men...i praktiken, huvva mycket svårare :)
  • Upptagenmeninte
    Anonym (Joyful) skrev 2015-05-14 14:20:52 följande:
    Haha, hårda bud här :)

    Det kommer att komma fram, men inte riktigt än...ska försöka komma till rätta med mig själv i det hela bara. Försöker känna in henne lite också. Jag menar, jag tänker ju inte säga ngt om det verkar vara helt dött lopp, men om det finns en enda liten låga så ska det komma fram :)

    Men du vet, det är alltid mycket lättare utifrån...o kanske är det så enkelt som du skriver men...i praktiken, huvva mycket svårare :)
    Haha, hårda bud mest får att försöka knuffa dig att få "tummen ur". ;)

    Om båda försöker "känna in" den andra, och någon kanske blir alltför blyg och misstolkar/tänker fel, så backar den ena och den andra... Jag menar... Det har ju gått över ett helt år nu?

    Klart du ska säga något, helt oavsett om det verkar vara dött lopp. Verkar är inte detsamma som att det faktiskt ÄR dött lopp. Ta chansen, livet är för kort för att inte göra det!

    Lätt har jag inte sagt att det är, men det är mer eller mindre ett måste att rycka det där plåstret. Sedan vet du efteråt. Och tänk efter nu... hade det inte varit fruktansvärt skönt att med säkerhet VETA hur det är? Oavsett om gensvaret blir positivt eller negativt.

    Go for it!
  • Saspenberg

    berätta! tkr de låter som ni båda är intresserade av varandra men ingen vågar ta steget, tala om för henne hur du känner, det behöver inte betyda att de är slutet på vänskapen. GO FOR IT!!

  • Anonym (Joyful)

    Sant att det gått ett helt år, men det har varit en ganska lång period då vi knappt haft nån kontakt alls. Trodde liksom att jag gått vidare men...:) jag hade fel...så, det känns nytt igen o som att vår kontakt håller på att djupna...:)

  • Upptagenmeninte
    Anonym (Joyful) skrev 2015-05-14 14:44:32 följande:

     Trodde liksom att jag gått vidare men...


    Där... Just exakt DÄR har du felet. Du ska inte gå vidare, utan att få reda på om det finns skäl att stanna kvar.

    Det skulle du inte ha gjort då heller (för ett år sedan, eller innan det här långa avbrottet i er kontakt). För tänk om det är redan då fanns känslor från henne, för dig? Då har ni ju, i princip, missat ett helt år nu redan.

    Inte vara så svenskt konflikträdd nu och stoppa ner känslorna i fickan och tänka att det är jobbigt att ta upp... Nej, ta tjuren vid hornen. You go girl! :)
  • Anonym (Joyful)
    Upptagenmeninte skrev 2015-05-14 14:53:22 följande:
    Där... Just exakt DÄR har du felet. Du ska inte gå vidare, utan att få reda på om det finns skäl att stanna kvar.

    Det skulle du inte ha gjort då heller (för ett år sedan, eller innan det här långa avbrottet i er kontakt). För tänk om det är redan då fanns känslor från henne, för dig? Då har ni ju, i princip, missat ett helt år nu redan.

    Inte vara så svenskt konflikträdd nu och stoppa ner känslorna i fickan och tänka att det är jobbigt att ta upp... Nej, ta tjuren vid hornen. You go girl! :)
    Va klok du är :)

    En av anledningarna till att jag tagit så lång tid på mig att känna efter är att jag dels har väldigt lätt för att bli lite kär i folk så jag vill ju känna att JAG är säker.

    Den andra anledningen är ju det hela med att hon är en tjej. Jag har levt som straight hela

    Mitt liv osv..(står ju lite om det i inledningen) så det har också tagit lite tid att komma fram till att jag faktiskt är mer än nyfiken på samma kön...så där är jag nu:)
  • Anonym (Nyfiken berätta)

    Hallå TS!! Hur har de gått?? Kom in på ditt inlägg för en liten stund sen, så spännande!! Berätta?? 

  • Anonym (Göran.)

    Det låter som att ni båda är rädda för det uppenbara. 


    jag tycker att det låter som att hon är intresserad. Chansa och fråga nu vet du ju att hon gillar tjejer. 

  • Anonym (...)

    Man lever bara en gång.

    Vad har du att förlora? Kan få som högts Nej jag är inte intresserad 
    Så ta modet och säg som det ligger till

  • Anonym (Big dick)

    "fega pojkar får inte kyssa vackra flickor" 

    Lite taget ur sitt sammanhang men det går att applicera här också, som någon skrev du lever bara en gång. 

Svar på tråden Förälskad i min kollega