Om man inte ser till föräldrarnas önskningar, utan barnens behov, vad tror du generellt är den bästa lösningen för skilsmässobarn?
(Nu utgår vi från att båda föräldrarna är skötsamma, kärleksfulla och ansvarstagande.)
Skriver från barnets perspektiv: Nej, jag hade inte mått bra av att mina föräldrar blev tillsammans igen. Jag vågar inte tänka på vilken syn på förhållanden jag haft då.
Arbetsvegan: Folk som har sommarstugor är oftast vuxna och inte barn ... Sedan är det ju sällan man packar till sommarstugan varje helg och det fungerar säkert bättre innan barnen blir skolbarn och skaffar egna vänner och fritidsintressen med matcher som blir roligare än familjen.
Sedan har alla människor olika stort behov av trygghet i form av mitt hem är min borg. Ett flertal ger ju sig ut och tågluffar, andra åker hellre på charter och vissa vill helst inte sova borta alls. Så det beror nog på vem du frågar, men många barn drömmer ju om att ha mamma och pappa under samma tak varje dag.
När barnen närmar sig skolåldern kan de ju mer prata om vad de behöver och hur det känns att leva i kappsäck och ständigt ha koll på vilka saker som är var.
Jag förutsätter att du veckopendlar och lämnar barnen hemma med partnern för att testa på den vuxnes likvärdiga alternativ. Då antar jag att du inte saknar barnen och partnern på hela veckan och söker jobb på närmare håll. Eller? Det var det jag menade med närheten.
Här har vi vh för 9-åringen och dilemmat med kläder som inte kommer tillbaks, för tösen orkar inte städa sitt rum hos mamma och kläderna når troligen inte tvättkorgen ... Likaså får vi reda på många aktiviteter hon ska på dagen innan, som oftast kullkastar resten av familjens planer, så den dagliga kontakten att få ny information hade underlättat.
Kan inte rösta.
Tycker så som vi har det är det bästa för oss.
Sonen bor hos mig men träffar sin pappa varje dag. Vi bor ca 5 gång väg ifrån varann.
Från fredag kväll till söndag förmiddag sover/är sonen hos sin pappa.
Några gånger i veckan äter vi kvällsmat ihop alla tre.
Så här har vi haft det i snart 7 år o jag är glad så länge det funkar.
Jag tror att det beror på barnet och på hur gammalt barnet är.
Vi hade i början när sonen var tre år ungefär byte var tredje dag för det märkte vi att han mådde bäst på, sen var vi vänner så vi träffades även ibland för att sonen skulle slippa längta för mycket efter nån av oss.
Nu har vi lite blandat inget bestämt utan både han (6 år i dag) och min 12 åring kommer och går som de vill hos sina föräldrar, jag tycker inte att barnen ska behöva längta efter sina föräldrar och i perioder så är de mer hos mig och ibland mer hos sina pappor, våra hem är alltid öppna för dem och vi är här för att se till att vi har lyckliga barn.
Visst finns det vissa dagar när vi är borta eller har fest hemma eller så som vi vill ha barnfritt men de dagarna vet barnen om i förväg så då kan de vara här dagarna innan och efter tex.
Jag tror att föräldrar som kan samarbeta och som kan umgås tillsammans med sina barn är det bästa för barnen sen hur man gör upp boendet måste som sagt bero på vad barnet behöver för att må bra.
Det beror på barnet. Om barnet är van tex att umgås med mycket folk, sovit över hos mor och far föräldrarna sedan dom var små, det finns kanske tom ett lantställe där dom hänger då och då så tror jag dom är med öppna för förändringar i sina liv och har inga problem med att "förflyttas". Ett barn som däremot är väldigt fäst vis sin mamma (eller pappa) och som inte har så mycket kontakt med andra vuxna, aldrig sover tex hemma hon någon annan har med all sannolikhet mycket svårare för att anpassa sig och ta förändringarna på "rätt sätt". Mina bonusbarn är oftast överlyckliga att dom kommer till sitt första/andra hem, deras leksaker, fotbollsplanen, saker dom längtat efter att göra osv! Dom har tagit allt superbra! Om jag hade relaterat till mig själv, där jag inte hade så bra kontakt med min pappa och var väldigt fäst vid min mamma så skulle jag nog inte mått så bra som barn om mina föräldrar skulle separerat! Så det är olika från barn till barn beroende på "bakgrund".
Jag vet inte... vad säger de barn som nu är vuxna..... det är nog de som vet....
generellt tycker jag varannan låter jättejobbigt. Samtidigt som att om det inte är vv så tapar man nog kontakten med helgföräldern....
Att föräldrarna blir tillsammans igen givetvis.
Det måste vara fruktansvärt att bo varannan vecka och inte ha någon fast punkt. Jag förstår inte hur barn orkar det.