När kan man kräva att bonus flyttar?

Jag tar inte för givet att du behöver en massa människor.. men hade du inte haft din man, som accepterar att du har den inställning du har, hade du nog kännt dig ensam. Därför jag skrev att det ju är bra att du har dom du har som accepterar en mindre demokratisk syn på familjen.

"Mindre demokratisk syn på familjen"? Jag hade aldrig hållit ihop med någon som var annorlunda än den jag har nej.. men odemokratisk, nej tack, jag har honom, barnen och pappa. Räcker så ja.

Du låter som min svärmor som ifrågasätter att vår troligen ADHD+Autistiske son inte kan ändra sig el. borde vilja ändra sig.. "Han får inget liv annars.."  Tanten blev tyst när jag ifrågasatte om mitt/vårt liv inte dög för henne..

Finns ju ingen anledning att han skall vara den enda med eget rum, särskilt inte om han inte bidrar till hemmet vare sig ekonomiskt eller genom att hjälpa till. Förklara för familjen att alla i framtiden kommer att få dela och bidra på samma sätt och så säger du att det enda rimliga är att 20-åringen delar rum med det näst äldsta barnet och att de två minsta nu ska dela rum. Detta kommer oxå kräva att man visar varandra den respekt som detta kräver och att man får hjälpas åt att hålla städat och respektera varandras sovtider. Sen är det väl bara att dra ur modemet kl 22 och lägga det i ert rum. Om bonusen beter sig som ett barn så får ni låta honom bo hos er på samma villkor som ett barn.

Tycker inte att du ska ta åt dig överhuvudtaget av den kritik som skrivs över att du tröttnat. Som 20-åring är man vuxen och har ett eget ansvar för sitt liv och kan inte förvänta sig att få allt serverat på ett silverfat. Antingen pluggar man eller oxå jobbar man eller söker jobb. Det är ju inte ens snällt att bara låta barnet gå och dra. Hur länge ska han få hålla på så???? Om ni är "snälla" och låter honom fortsätta är han snart en 30-åring utan utbildning och arbetslivserfarenhet som alltid kommer hamna sist i högen oavsett vilket jobb han söker. Förklara för din man att ni måste få honom att bryta cirkeln och skaffa sig jobb eller utbildning för att ha ska ha en chans till ett vanligt liv och inte riskera att bli tvungen att leva på försörjningsstöd resten av livet.

Ett förhållande på tre vill jag inte ha. Ett förhållande som innebär en massa uppoffringar för en tredje person som betyder nada, dör rätt snabbt ändå.

Men VAKNA!!!!!
Det är en VUXEN MAN!! 
Min ex make var i samma ålder när vi gifte oss.......................... Så sluta tramsa med vuxna människor.

Jag har full koll, lita på det. Jag vet till skillnad från dig att kanske mitt(na) barn nog  inte kommer att kunna bo själv(a), inte kommer att klara det du tar för givet. Det allt för många som tar det för givet och inte förstår.
Precis som jag ju då tror, kan det gälla även Ts.
Att det sen verkar gälla de biologiska föräldrarna med är bara att beklaga, och är en annan sak och ämne för en annan tråd om en startades, kanske av någon av dem.

Det kanske är du som ska starta en egen tråd. Den här tråden handlar inte om någon som har adhd. Inte vad vi vet iaf. Jag tror faktiskt att någon i killens omgivning skulle reagerat för länge sen, startat en utredning. Eller menar du att man kan klara sig bra genom hela skolgången för att sen haverera lagom till det är dags att bli vuxen? Det kan ju lika gärna vara så att det är enklare att spela hela nätterna än att ta tag i livet, om ingen ställer några krav heller. Typ spelberoende.

Tror snarare att det är det det rör sig om här.

Min fd granne har en förståndshandikappad son. Hon var väldigt noga med att fixa in honom på ett gruppboende där han fick hjälp att klara av vardagen när han blev vuxen. Hon insåg att hon inte skulle leva för evigt, utan det kommer en dag när han får klara sig själv.
De jag känner, inte allt för många dock, med förståndshandikappade barn kämpar för att de ska klara sig själva eller komma till ett ställe där de får hjälp att klara sig.

Men denna tråden rör en vuxen man som inte är omyndigförklarad, utan numera själv är tvungen att söka hjälp om han inte klarar sig. 
Vill dom inte ställa honom på gatan så kan dom göra hemmet till världens tråkigaste plats som finns. Internet fimpas kl 20 varje kväll, han får själv laga sin mat när han blir hungrig osv. 

Ja det där är en väldigt bra poäng, göra hemmet till en tråkig plats. I den åldern, om inte långt tidigare, ska man vilja lämna hemmet. Att man sen inte alltid kan av olika orsaker men viljan att ha något eget där du kan göra vad du vill, kämpa lite för det, hitta kompisar att dela med, bli inneboende, bo i kollektiv, slippa föräldrarnas gnat och ständiga granskning. Men om ingen reagerar, då är det ju bättre gömma sig i sin håla hos pappa, sluta duscha, strunta i skola och jobb, endast sträva efter att nå nästa nivå i spelet, sova så länge man vill, spela hur länge man vill. Jag tror inte man mår bra av det men att sova och spela hjälper till att fly från ångesten. Att börja ställa krav nu kan bli skitjobbigt för honom men samtidigt en stor lättnad att ta sig ur skiten.

Hur gärna du än vill tro det så är inte din värld, dina åsikter och dina känslor någon universal lag som alla måste följa för att göra rätt. Jag har inte ifrågasatt din son, jag ifrågasätter din syn på din omvärld och andra människor.. det är den som är odemokratisk då du verkar anse att det är "your way or the highway"

Tror inte vi kommer längre utan kan nog enas om att inte enas.

Ja, det kan vara tillfällig trötthet/lathet eller depression. Grejen är väl i alla fall att varje situation är olika. 

Rent spontant tänker jag:

hur skulle jag må om jag var 20 och varken hade klarat grundskolan eller gymnasiet? var sig man är under eller över 20 så skulle man nog lätt kunna bli ganska så deppig och blasé. Vi vet inte så mycket detaljer. En rimlig gissning skulle kunna vara depression p g a olika omständigheter som har lett till t ex koncentrationssvårigheter, trötthet, ovilja och skolk...

Brukar ju vara vanliga orsaker till att inte klara skolan i alla fall. Det brukar sällan vara bristande förståelse, för då hade man blivit placerad i särskolan. Och det är högst ovanligt att en tonåring tycker att "det är ok att bo hemma hos föräldrarna hela livet, så man behöver inte anstränga sig...". Självklart är många tonåringar lata till och från, gör inte allt de kan, är inte till 100 procent glasklart närvarande i tanken på vad deras prestationer kommer att leda dem, osv... Men det är en överdrift om man skulle säga att de inte vet / förstår något om framtiden. Man VET att om man inte klarar skolan så är man ganska så körd... Och måste börja om igen, hamnar på efterkälken med hela livet... 

Däremot är det vanligt att tonåringar är lite deppiga och en del mår rent av riktigt dåligt. Det finns de som tar livet av sig, skär sig, hamnar i destruktiva sällskap och beteenden, alkohol, spelberoende mm mm... Och många i den kategorin klarar inte skolan. Orsakerna kan vara många men för en del börjar problemen p g a att föräldrarna skiljer sig. Skilsmässa är jobbigt för barnen, plus att det kan bli fler problem; efterföljande bråk mellan föräldrarna, slitningar, ena föräldern flyttar långt bort och skaffar en ny familj, det ena och det tredje.... Föräldrar är också vuxna människor, men de får bete sig hur de vill, tyvärr...

Jag säger inget om att det kan bli skilsmässa och att man kan träffa en ny. Det är så världen ser ut. Men man kan göra det på bättre och sämre sätt också. Jag tycker man ska sluta klema med dem som gör det på ett dåligt sätt. Man kan anta att det är deras barn som mår sämst. Både som barn och som vuxna.