Familjebråk pga mitt jävla körkort, orkar inte mer!!!

Jag fick också ett körkort i present en gång. Eftersom hela körkortsgrejen blev så infekterad valde jag helt enkelt att inte utnyttja det. 

Saken är att min pappa är världens underbaraste i vanliga fall. I bilen, med den gröna skylten på, får han dock både huggtänder och svans. Märkligt!

Då vill jag passa på att peka ut det uppenbara: en av många fördelar med att inte bo hemma är att man inte behöver lyssna på sina föräldrar om och när de säger något man inte vill eller tycker sig behöver höra.

lycka till!

Men de är ju klart det är jobbigt med den pressen, inte så svårt att förstå. Men försök koppla bort de och kör på.

Min lillasyster var extremt trög, haha, tog säkert 6 månader sammanlagt. Men när hon väl var klar var hon sååå stolt ;)

Så visst går de.

Haha

Vet det kanske hjälper din nuvarande situation men jag kan nästan garantera dig oavsett hur tungt och jobbigt du tycker det är nu så kommer du aldrig ångra en dag att du tog det, det är en av de sakerna i livet man inte inser hur bra, roligt och praktiskt det är innan man haft det några år

Min var exakt likadan för att inte tala om att tjurade ihop så snart man körde snabbare än 10 km/h under rådande hastighetsbegränsning, livrädd och kramade handbromsen. Ärligt talat var han värdelös att ha som övningskörningshandledare och vi rök ihop ett antal gånger pga detta. Morsan var mycket bättre.

Skickar lite pepp!

Jag hade världens problem att ta mitt körkort. Teorin gick som en dans, men körningen. . . . Jag hade lite otur på en av uppkörningarna också, men totalt fick jag köra upp tre gånger och jag överlevde det också! Idag kör jag bra, men jag är fortfarande lite osäker, främst på smala landsvägar utan vägren och mycket mötande (är rädd att det kommer en traktor / moped framför mig).

Man överlever att kugga en uppkörning! Och du, de flesta som kommer från körskola blir inte kuggade, det är privatisterna som de är så hårda mot. De flesta från körskola klarar sig!

Då bokar du uppkörning och skrivning och berättar inget hemma om det. Så slipper du stressen, tjatet och allt annat som medföljer. 

Men vad i hela helv- Jag blir seriöst skitarg när jag läser det här. Jag kan inte fatta att din familj går på dig på det där sättet. Det är ju superbra att du tar körkortet och att ta en intensivkurs är väldigt stressigt och inte någonting som alla klarar!

Att någon ens har haft mage att säga att de skulle skämmas över att se dig köra på stan... Det är bra jobbat av dig att inte ha brutit ihop eller mördat någon ännu.

Nej du, lyssna inte ett skit på vad de säger till dig. Stäng av öronen, be dem dra åt helvete, och om du vill ha körkortet så fokusera på det. Hur många människor som helst klarar inte av att ta det på första försöket, så jämför dig inte med din bror. Människor lär sig på olika sätt och i olika takt, att bli stressad är dock sällan gynnsamt för någon. Min storebror är en riktigt bra förare och han tog inte körkortet förrän på tredje försöket.

Ta det lugnt, var snäll mot dig själv. Du är bra! Och uppenbarligen så tycker din körlärare att du är alldeles tillräcklig :)

HEJ!!!! Nu har jag precis haft en körlektion med min Pappa (han har haft körkort i 40 år snart och han började typ köra bil när han var 10 år gammal i syd Italien.) i baksätet så satt min storebror (han har haft körkort i typ 6 år?) 

min bror har också alltid varit intresserad av bilar och jag har alltid blivit tillsagd av honom att ?eftersom jag är tjej, så kommer körkortet vara betydligt svårare för mig?. Väldigt dum kommentar men vad ska man göra. 

Lite bakgrund: jag började böla efter denna körlektion och därför så bestämde jag mig att söka på Google och se om någon kände liknande, tyvärr så gjorde någon det?såklart så känns det inte bra att du som skrev detta har fått uppleva sådant tjat och bara massa bullshit när du egentligen förtjänar all hjälp och stöd som en ny förare förtjänar (nu vet jag inte hur länge sedan du skrev detta men om du nu har klarat det SÅ GRATTIS !!! jag är extremt stolt över dig och jag vet att du förtjänar det efter all skit. Om du inte har klarat det, det är okej !!! Du kommer att klara det.) 

IALLAFALL. jag känner en trygghet att jag hittade denna text för jag fick det klargjort att jag inte var ensam. Jag var bara tvungen att skaffa ett familjeliv konto för att jag också behöver få ut all frustration och samtidig vill att andra ska få höra mina tankar. 

jag är 19 år gammal, har övningskört sen mars förra året ? ett år snart!!! 

Jag har tagit teoriprovet, klarade det på första försöket 64/65 !!! Min pappa var så stolt och glad. Så glad att nyheterna nådde Italien.

Jag har gjort en uppkörning som inte gick så bra, har dock bokat en ny som jag kanske kommer att avboka efter just denna körlektion (ni kommer att se snart) 

Min pappa har alltid haft höga krav men jag känner att han har lite för höga krav på mig än vad han hade med min storebror. 

Jag har kört överallt, centrala Göteborg, motorväg, täta skogar?YOU NAME IT! Vart vi än ska så sätter min pappa mig bakom ratten och jag är väldigt tacksam för den variation och möjlighet han ger mig?MEEEEEN, ja det finns ett men. 

Jag suger på att parkera och backa.

HELLLLLT HOPPLÖS och det har min pappa lyckats väldigt väl att informera mig om. 

vi har inte lagt så mycket övning på backningen och parkeringen (parkerar mest bara in) så det är ju en rätt så tydlig förklaring till varför jag suger. 

min pappa har ett väldigt lågt temperament samtidigt så är han en perfektionist?i hans ögon så ska jag vara Schumacher.

Så fort jag gör minsta lilla misstaget så kommer kommentarerna ?Hon kan ju inte ens vrida på ratten? ?HON kan ju inte parkera för fem öre? ?Näe, hade hon haft uppkörningen nu så skulle hon ju kuggat DIIIIREKT? 

märk hur min pappa säger ?hon? det är för att han sitter och pratar om mig med min bror, där jag kan höra allt. 

såklart så ska min bror sitta där och vara hans ?yes man? och sitta och försöka ge mig hans ?tips? men det hjälper ju inte ett dugg för att båda två ska sitta och prata i mun på varandra och skrika i mitt högra öra. 

Jag är väl medveten om mina misstag och jag är därför väldigt glad av att höra feedback men när det kommer från min pappa och bror så vill jag bara krypa in i ett hål och helt enkelt gråta.

Efter att ha gjort massa parkeringar som var faktiskt BRA!!! så ville de ändå att jag skulle göra det SNABBT. OCH. PÅ. EN. GÅNG. 

jag kan inte, inte än iallafall.

IALLAFALL. Som ni ser så har jag två väldigt bra lärare! 

Ni kanske tänker nu ?men vaffan säg till dem, fråga efter hjälp, be dem att förklara?

Ber jag om hjälp så blir jag bemött med sarkasm.

Ber jag om hjälp får jag höra ?detta ska du ju kunna? eller ?jag vet inte, det är du som kör, ska du sitta och fråga sådana frågor till någon som inte har körkort i framtiden?? ?Jag kommer ju inte alltid att finnas i bilen för att förklara dig?

Jag fick eventuellt nog, jag tänkte ?jag biter ihop och kör bara hemåt för jag vill inte skapa konflikt.? 

med en klump i halsen, självförtroendet på typ 0% och två skrikande röster i mitt öra så försöker jag komma hem. 

det är mörkt. det är snö.

jag behöver focus, jag behöver koncentrera mig men det är helt omöjligt på grund av att dem sitter och tar upp misstag som jag gjorde PÅ MIN FÖRSTA KÖRLEKTION. !!!!! ETT ÅR HAR JAG SNART KÖRT. OCH DE BÖRJAR TA UPP DEN GÅNGEN JAG FICK MOTORSTOPP. DEN GÅNGEN JAG KOLLADE NER FÖR ATT KOLLA VÄXELN I TVÅ SEKUNDER. 

?hon kan inte ens växlarna.?

?alla gånger du har fått motorstopp, tror du någon kommer ge dig det där körkortet i present för att dem tycker synd om dig? Nej DU SKA JU FÖRTJÄNA DET!!!? 

?DET ÄR I DITT BLOD ATT DU SKA KUNNA KÖRA!!?

?DU SKA HA PASSION FÖR ATT KÖRA INTE ILSKA?

?DU SKA ALDRIG VARA STRESSAD I TRAFIKEN.?

Den sista delen håller jag med om, för mycket stress är en dålig sak att ha med sig under tiden man sitter bakom ratten? men igen då kanske man inte borde ha telefoner, personer (som hindrar en att hålla fokus) eller andra faktorer som kan bidra till att man både tappar fokus eller att man har stress.

Två röster. Konstant. I mitt högra öra. 

jag ska köra ut ur en rondell ?KOLLA. VARFÖR BLINKADE DU INTE UT??

det var ett fel, det står jag för men i mitt försvar så var jag upptagen med att lyssna på dem. 

för att svarar jag inte ?då lyssnar jag inte och jag ignorerar felen jag gör.?

De tror även att jag inte vill höra att jag har gjort fel. 

Det är inte sant. Jag vill bara inte höra det i en skrikande röst som får mig att göra ännu fler misstag. 

Ju närmare hem vi kommer, desto mer skit mår jag. det är trafik, jag börjar bli rädd för allas säkerhet och jag börjar tvivla på mitt körande så från ingenstans så kör jag in på en parkering vid coop, och stänger av bilen. 

Jag börjar att GRÅTA. 

jag snackar inte om ?små gråt?

SKRIK GRÅT. 

tårar som har kokat i över en timme av konstant förnedring. 

jag hatar att gråta framför dem, jag gör aldrig det, är det jobbigt under ett tillfälle så går jag in i mitt rum och gör det där ingen kan se. 

Min pappa och bror är inte de mest emotionella människorna, de har det inte inom sig att inse när de gör fel eller när de går över gränsen. enligt dem så är allt de säger det rätta och det finns inget annat alternativ. 

min pappa fattar ju inte, i hans bok så är gråt och sådana känslor bara en slöseri med tid. 

Hans respons var ?vadå? Näe? Ska du gråta nu? och vad löser det? kan du helt plötsligt parkera? Näe, börja kör igen, här ska du inte sitta och förstöra och gråta.?

han börjar även säga att jag aldrig kommer att ta körkortet och att jag är helt hopplös och dum.

som ni ser så har han inte samma energi som han hade när jag klarade teorin på första försöket. 

min pappa är bara stolt över mig när han har något att skryta över eller när något är helt perfekt och klart på första försöket.

Misslyckas jag? uuuusch  

hur dramatiskt det än är så kändes det skönt att kunna få gråta  

Jag går ut ur bilen, sätter mig i baksätet och väntar på att min bror ska ta över. 

de har en stund där de pratar normalt med varandra, skrattar lite och har en egen konversation?som om att de hade helt glömt bort det som precis hade hänt.

Så fort jag kom hem så började jag gråta i min mammas famn, det kändes så barnsligt men i den stunden så ville jag bara ha min mamma. 

Lyckligtvis så är min mamma mer förstående och hon ser hur situationen är, då hon har tidigare suttit i bilen när jag har kört och hon är väl medveten om hur min pappa och bror är. 

Jag kan med säkerhet säga att detta är absolut sista gången jag någonsin kör med min pappa eller min bror, om jag tar körlektioner vet jag inte för att jag är för tillfället en fattig universitets student. 

i tillfället så känner jag mig helt hopplös, jag vet att jag är bra och jag vet samtidigt vad jag inte är bra på.  

jag har ingen motivation efter idag, jag känner samtidigt att jag har förstört allt genom att gråta och ge upp men jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra.

För dig som har läst så långt, hoppas inte att jag förvirrade dig för mycket, mina ögon är 90% stängda och svider av saltiga tårar som jag har fått smaka på under tiden jag har skrivit denna text. 

Om du som skrev texten innan läser detta så ska du veta att vi ligger i nästan samma båt men jag har verkligen en känsla att vi kommer att klara det. Jag vet fortfarande inte om du har klarat det eller inte men jag hoppas genuint att du har det, har du inte det så ge inte upp för fan.

håller inte din familj tummarna för dig så vet du att jag gör det och finns det andra som också går igenom samma problem så gäller det för er också. 

Ge inte upp men samtidigt så ska du inte heller tvinga dig själv. Du ska vara redo och självsäker, det är då du kommer att briljera! 

Hejdå, ha det så fint!!! Jag ska gå och torka bort allt äckligt snor nu  

 

 

Varför svara i en 10 år gammal tråd.... 

För att hon ville hitta jämlikar. Detta är faktiskt en av få gånger jag tycker det var rätt att kommentera i en gammal tråd. 
--------------------------------------------------------------------------
Franci - ta det lugnt. Andas. Det kommer bli bättre!
Jag sög rätt bra på backningen också minns jag (haft körkort sedan 90-talet nu). Hoppades att jag inte skulle få backa på uppkörningen. Det gick rätt okej med handledaren från trafikskolan i bilen, men uppkörning och svinnervös - nejtack!

Så kom det jag bävade för. Vi körde in på en stor parkering, tänk utanför en ICA, IKEA eller liknande. Dock mer pendelparkering som inte var jättefull. 

*glup* hur ska det gå. Frågade nervöst om jag skulle backa in eller köra in. Jag fick svaret att backar jag in - så kör jag ut. Kör jag in - så backar jag ut. Shit, shit, shit! 

Plötsligt uppenbarar sig två lediga rutor "i fil". Så jag körde in i den första och fortsatte raktfram till den andra. Stannade bilen och körde sedan vidare. 

Kontrollanten log stort och sa att det var ju också en lösning. 

Fick en liten backövning också, men på ett betydligt lugnare ställe än massa andra bilar bredvid. 

Fixade körkortet på första försöket! 

Ta det lugnt. Kör med körskolan. Du fixar detta! 

Tror även du ska vara mer bestämd med din pappa och bror. Du är föraren, du bestämmer. Vill du ha det tyst så ber du dem att vara tysta. Jag vet att det är svårt, men det är viktigt för din skull och för att du ska bli en framtida bra medtrafikant till oss andra. Du som förare kan alltid vägra att köra om de inte lyssnar. Sväng in på en busshållplats och stanna där, byt inte plats utan upprepa bara att du vill att de är tysta om det inte är något konkret du frågat efter. 

Lycka till!

Låter typ som min farsa gjorde när jag höll på med mitt körkort, för 20 år sen. Han har också varit den där gapiga och härjande farsan större delen av mitt liv. Tyvärr har man fått lära sig att leva med det.... typ en kommunistisk jävla alfahane käft. Min farsa har den där personligheten att ALLT ska vara efter hans visa och ingen får säga emot. Beror väl säkert på hans traumatiska barndom....

Förstår såklart att du blir ledsen å arg när din farsa härjar som han gör, det har jag också blivit i livet. Ibland brukar jag tänka såhär när de gäller min farsa, nog för att det är elakt tänkt kanske. De är ingen ide att käfta emot, de blir bara värre, han kommer vara en gapig kommunist käft tills käften här tystnat för gott och kroppen/askan skall ner i marken. Då får man leva sitt liv i frihet utan någon som kritiserar en