Vill flytta till nytt - ska jag betala lika mycket?

Hej TS. Lite tankar o funderingar... Eftersom det gäller en bostadsrätt hade jag nog inte velat äga mindre än hälften. Däremot hade jag, såhär i backspegeln, önskat att jag o min man hade separat ekonomi. Inte för hans dotters skull utan mer för att vi har väldigt olika intressen och tankar på sparande... Men men, vi har valt att leva som vi gör :) vad jag förstår har han barnen vv? Då skulle jag nog tycka att han, precis som flera andra sagt, betalar maten de veckor barnen bor där. Han bör även betala aktiviteter o kläder åt barnen (om du självmant inte vill ibland såklart). Det är även han som bör sköta eventuellt sparande åt sina barn samt betala barnens del i semesterresor (sparar ni tillsammans till semester får han helt enkelt spara lite extra). Men själva bostadsrätten hade jag velat betala hälften av så det inte blir några oklarheter OM ngt skulle hända er i framtiden. Skulle ngt tex hända din sambo kan det vara skönt att du iallafall äger hälften av bostaden.. Om du är nöjd med att äga mindre än hälften så betalar du naturligtvis mindre men för att det skall bli "rättvist" bör ni ju då även skriva papper om att han äger en större del än du - OM ni ngn gång i framtiden skulle separera. Vidare - har han barnen vv så bör han även ha barnbidrag på 1050:- Detta gör att det naturligtvis lutar än mer åt att han bör betala för sina barn. Delar ni 50/50 så betalar du inte bara lika mkt som han utan faktiskt MER än vad han gör iomed att han får barnbidrag... Oavsett hur du beslutar att du vill göra så se till att ni är överens INNAN ni köper. Det är svårt att komma efteråt....

Jag skulle inte köpa en bostad tillsammans med någon utan att vilja äga hälften av den.

Om jag sen inte kan nyttja hälften så verkar det ju rimligt att den andra partern betalar mer av avgiften.

Mat och andra driftkostnader för barnen står väl din sambo för förhoppningsvis?

Ja just det, avgiften glömde jag :) Det är ju ett bra sätt att dela kostnaderna på. TS betalar en fjärdedel kanske?

Fast hennes del borde vara betydligt mer än en fjärdedel. Om de skaffar en femma för barnens skull och det kostar 10 000 och en motsvarande trea kostar 8000 så borde ts betala 4000 och mannen 6000. Men eftersom att han hur som helst tjänar mer än henne så borde det väl gå alldeles utmärkt att de hade helt gemensam ekonomi där barnen ingår och där de får en viss summa till sig själva varje månad istället för att hålla på och räkna på hur mycket extra barnen kostar i mat och boende.

Tack för era inlägg! Jag håller med om att vi ändå kan kalla oss "familj" när vi är tillsammans just för att vi inte särbehandlar någon eller att barnen bara går på vad pappan säger osv utan jag har också något att säga till om osv. Gällande ekonomin så tycker jag det är ologiskt att jag ska stå för 50% då det inte är jag som har en plikt gentemot hans ungar. Han valde att skaffa dom med en annan. Om hon är eller inte ett rötägg är det fortfarande hans huvudvärk och inte mitt. Men jag ska inte "bestraffas" för det.

Det är iofs sant att han tjänar mer och om vi har gemensam ekonomi att det borde gå hand i hand i slutändan. Men inte när det gäller bostaden. Jag har tänkt att jag ska äga hälften av lägenheten just av anledningen till det ni skriver. OM vi skulle gå skilda vägar eller om det (hoppas inte!) skulle hända honom något. Men det är just detta med hyran och lägenheten osv som är jobbigt. Jag vill bara att det ska bli rätt! Och som många säger, han är (borde) inte vara tillsammans med mig pga ekonomin.

Maten dom veckorna är en bra idé! Så som vi gör idag - och det funkar! Ska kanske bara förtydliga att det är det bästa sätter och det är ändå fair! Gällande semestern, absolut! Jag har inte lust att betala resan för hans barn. Man kanske inte ens får ett tack när dom blir vuxna och där har jag lagt pengar på något som jag hade kunnat spara åt annat. Om inte annat till min egen pension!

Bara för att jag är på min vakt då jag blivit utnyttjad förut och vill inte hamna där (lär mig av mina misstag) så betyder det inte att jag inte vill vara tillsammans med den här mannen eller att jag inte tycker om hans barn. Jag har så mycket mer att ge än pengar till dessa ungar ändå!

Nej, gemensam ekonomi har - enligt mig - ingenting alls att göra med om man är en familj eller inte. Kräver man det är det nog snarare annat som ligger bakom.. Sedan OM man VILL ta fulla ansvaret, ekonomiskt och/eller känslomässigt för ngn annans barn är ju det helt ok det med. Huvudsaken är att båda parter är med på "spåret" och att ingen känner sig lurad/överkörd. Då blir det nog svårt att hålla ihop familjen i slutändan ändå... Min mamma o hennes man har väldigt uppdelad ekonomi, mest på grund av att de vill kunna köpa/ge saker till sina barn o barnbarn utan att behöva kontrollera med sin respektive om det är ok. De har även väldigt uppdelat om vem som äger vad då alla barn inblandade inte låtit den andra parten bo kvar i orubbat bo om det värsta skulle hända... Ett par vänner till mig har uppdelat oxå. De har inga gemensamma barn (än), men han har fyra barn sedan tidigare. Barn som han betalar underhåll för. Det kostar. Det kostar även mkt om de skall åka på semester hela familjen.... Självklart får han betala för sina barn, det är liksom inget att orda om... Sedan har tjejen ifråga ibland valt att bjuda med sin kille - bara - och betala för sin OCH hans del. Helt ok eftersom hon själv vill hon vill resa men eftersom han inte har råd så väljer hon att betala för honom. Men det är hennes VAL, inte ngn slags plikt.. Hur NI lägger upp det kan bara ni själva bestämma. Men, ett litet men... Att gå från att ha separata ekonomier till att ha gemensam i framtiden - om man skulle känna att det är ok - är inte så svårt. Att gå från gemensam ekonomi till separat är däremot svårare senare. Speciellt om man byggt sin levnadsstandard på att en tjänar ngt mer. Skulle jag o min man tex börja med separata ekonomier nu skulle vi behöva flytta. Han har ingen möjlighet att betala halva vårt lån, underhåll för sin dotter samt hälften av vad våra gemensamma barn kostar. Jag tjänat mer och lägger därför mer pengar på vårt liv. Men det var så vi en gång valde att ha det och det är så vi kommer att fortsätta ha det eftersom jag inte är villig att ge upp det liv vi har om vi inte absolut måste. Därför tror jag det är jättebra att du har dessa tankar NU. Sedan är det nämligen kanske för sent...

Håller med. Därför vill jag veta lite vad som är rimligt och okey i en sådan här situation! Och det är ju sånt man får tänka på! Även om jag inte har några problem att dela med mig vill jag inte känna mig blåst och utnyttjad. Det är mer det... Och jag vill inte ta på mig mer ansvar än det jag anser är okey och kan acceptera! Jag vill kunna välja det själv då jag, faktiskt, i dagsläge inte har några som helst förpliktelser mer än till honom själv. Vi är inte gifta, har inte barn, ingenting egentligen. Och om vi ska ta nästa steg så vill jag veta att det blir rättvist och att inga pengar problem uppstår. Avskyr att bråka om pengar! Därför är det bra med en rak kommunikation från början så det inte blir några oklarheter!

Fast att hälften tycker fel betyder ju inte att det är rätt. Delad ekonomi betyder just delad = separat. Sen kan man tycka som man vill, men för att undvika förvirring bör man använda rätt ord.

Fast om du ska äga hälften och få ta del av halva ev. vinsten så bör du också betala hälften. Det där känns lite som ett resonemang med att både äta kakan och ha kvar den. Om ni kommer fram till att 20% av lägenhetens kostnader är pga hans barn och att han ska stå för den kostnaden så bör han också äga de 20% av lägenheten och övrigt delar ni lika 50/50. Du skriver att du blivit utnyttjad tidigare och inte vill hamna i en sådan sits igen. Men det får ju inte heller bli att du utnyttjar din sambo att han ska betala en massa extra pga barnen och sedan har du samma rätt till ev. fördelar som dessa kostnader ger.

Det brukar finnas en hyra/avgift när det är bostadslägenhet. Den tycker jag i så fall att vi skulle kunna dela upp! Det är inte bara ett lån som uppkommer när man skaffar en bostadsrätt. Dom ska ju inte behöva äga en viss % av lägenheten bara för att dom bor där. Och är det så att vi renoverar, investerar i lägenheten så ska ju båda kunna dra nytta av det i slutändan.

Apropå renovering så kan man ju tänka sig att barn sliter mer på sina rum så det kan ju också bli en merkostnad. Nu kan man ju kanske inte förutse allt i förväg men jag tycker att den som har barn får vara lite ödmjuk och inte förvänta sig att den barnfria ska stå för samma kostnader.

Instämmer!! Men att köpa en färgburk har jag dock ingen lust med att gå in och betala för. Jag kommer inte göra en stor grej av det... Men för övrigt så ska jag inte betala 50/50. Hade inte förväntat mig att min kille hade betalat för mina barn om han var själv.

Äter du verkligen mindre än en 4- och en 7-åring? Är du pytteliten? Pytteliten!

Haha, det är mer att dom äter supermycket och jag mindre än en normal portion. Jag får inte i mig så mycket... har problem med magen, tyvärr.

Jaha! Vad tråkigt att höra! Hoppas att det går över! Ursäkta off topic!

Ingen fara alls! Inte lätt för dig att veta :) Men 4-åring får en normal portion (som sin bror som är 7 år) och han kan ibland vilja fylla på 3 ggr. Det sätter vi ju stop för. Och en 4-årig är ju inte så stor!! Vet inte var ungen gör av all mat...

Så du menar att du är villig att stå på hälften av lånen och betala hälften av räntor och amortering + renovering av barnens rum? Att det enda extra han ska betala för boendet är motsvarande vad 2 extra rum kostar i själva avgiften? Om du inte står för hälften av kostnaderna så kan inte jag se att du ska ha någon rätt till halva ägandet.

Hälften av vilka kostnader menar du?

Räntor och amorteringar. Hälften av bredband och sådant har du väl redan sagt att du ska stå för då det är sådant som inte blir dyrare pga barnen.

jag har ett barn sen tidigare och så har vi ett gemensamt.
Innan vi fick gemensamt barn betalade jag 60% av boendekostnaderna. Nu betalar jag 55%.
Intressant att höra hur ni andra gör. Det är svårt att veta exakt hur mycket man ska betala.