Maken bortrest nära bf och när bebisen just kommit

Jag tyckte omställningen att få barn var enormt stor och påfrestande helt enkelt och amningen strulade osv. Jagbehövde min man där helt enkelt, fixade inte att vara ensam. Samma sak med förlossningen, jag hade aldrig tagit risken att behöva göra den ensam.

Jag hade nog fixat det själv, men min man hade aldrig gått med på att råka missa det.

Jag är också orolig för att till exempel amningen ska krångla, dessutom har vi två hundar som så klart måste få sitt. Känns som om bara det gör att det kan vara skönt att vara två.

Vi har pratat om det och han skulle blir fruktansvärt besviken om han missade förlossningen. I så fall skulle han vara ca 6 timmar hemifrån och många förlossningar verkar ju ta längre tid än så, men risken att han inte hinner vill vi ju inte ta.

Men har ni hundar, då är det rätt självklart för mig att han inte kan åka bort. En nyfödd kan behöva amningsmaraton under kvällarna och det vore ju skitjobbigt att behöva släpa ut bebis då. Plus att du kan bli snittad eller ha jobbigt med underlivet på olika sätt och då är inte långa hundpromenader en höjdare.

innan BF skulle jag nog låta honom dra iväg. skulle det mot förmodan starta precis då så får han väl bara dra hem, ofta tar en förlossning mer än 6 timmar ändå =)

men 2 veckor efter, nej inte en chans! Jag var uppe på benen ordentligt först efter en månad tror jag

Det är en bra poäng, för även om vi nog kan få hjälp med hundpromenaderna kanske det inte går varje dag.

Hade du en "vanlig förlossning" eller några komplikationer, när började du kunna ta promenader?

Nu frågade du inte mig, men jag hade en vanlig förlossning utan komplikationer, och jag hade inte känt mig bekväm att gå ut med hundar på säkert två månader. Foglossning from hell.

Här har vi precis haft det tvärtom. I fredags födde jag en underbar liten son. Förlossningen gick väldigt fort. Kom in 11:15. Kl: 11:17 var bebis ute. Pga den snabba förlossningen kom inte moderkakan ut så den fick opereras ut.

På lördagen kände jag mig pigg och vi fick åka hem från BB.

Natten till måndag blev jag så sjuk och hade 41graders feber. Åkte till gynakuten. Hade fått livmoderinflammation. Fick tabletter och åkte hem. Var hemma några timmar och sen blev jag jättedålig. Fick åka in igen och blev inlagd. Låg inne måndag till onsdag.

Under den tiden jag var på sjukhuset var bebis och storebror med pappa. Han klarade det galant även om det inte var så här vi ville ha det. Vi har dessutom en hund.

Jag tror att du kommer fixa det om allt går bra vid förlossningen.

Vår son kom tre veckor för tidigt och min sambo har inte fått åka iväg nånstans den senaste tiden eftersom vi misstänkte att bebis kunde komma tidigare. Men vi trodde inte han skulle komma tre veckor för tidigt!

Lycka till!

Ok, för jag kan ju redan nu i vecka 30 börja känna att promenaderna är tyngre och att jag får ont.... Hade du mycket besvär med fogarna? Om du inte hade haft det hade du orkat promenader då?

normal förlossning, dock tvillingar så det kan ha påverkat samt havandeskapsförgiftning som nog gjorde sitt med.

efter en månad klarade jag gå längre än 200 meter med barnvagnen utan att hålla på att svimma.

Hej, Forstar om det kanns lite pirrigt att han ar borta just 2 veckor innan BF. Min forsta km i ilfart just i v. 38 utan att visa sarskilt manga tecken i forvag. Men ca 2-3 veckor efter att hon var fodd hamnade han att resa bort en hel arbetsvecka. Det var ganska hart - vi bor utomlands sa ingen familj i narheten. Men jag klarade det och fick hjalp/besok av vanner. Skulle nog sjalv ha svultit ihjal annars! Nu ar jag i v. 34 men barn nummer 2 som statistiskt satt ocksa risikerar att komma lite tidigare och mojligtvis annu fortare... Jag har just tillatit mannen aka pa jobbresa tva dagar i vad som kommer att vara v. 36, han hade inte riktigt mojlighet att saga nej. Men jag skulle inte lata honom aka en vecka senare- nu nar vi har ett barn i forvagen som skall passas... Lite nervost kanns det!

Ja, jag hade mycket besvär innan också. Eller, jag kunde ju gå, men jag ville helst inte. Hade jag inte haft det så hade det varit ok någon vecka efter förlossningen tror jag.