Hej!
Några av vår familjs vänner har, om inte deras barn lyssnar, satt lekförbud. Dvs att barnen tex inte får leka med sina kompisar på ca en vecka. Barnen är 6 resp 8 år och jag tycker detta är en bra regel om det nu funkar riktigt.
Jag har själv barn, den äldsta är 3 år och jag funderade på om "lekförbudsregeln" skulle va bra även för henne.
Det jag funderade på är om hon ännu är för liten för att ha en sådan regel här hemma? Vad säger ni? :)
Jag uppfattade verkligen det elinlilja skrev "sitta ner och äta vackert" som att hota barnet om det inte äter. Att barnet får gå från bordet om det kastar mat för att resten av familjen vill äta ifred är ju bara ett straff om barnet sen inte är välkommet tillbaka till bordet och får vara hungrig till nästa mål.
Att uppmuntra ett trevligt bordsskick gör man enligt min mening bäst genom att föregå med gott exempel och inte genom att hota med uteblivet barnprogram om barnet inte slutar kladda med spagettin.
Om barnet bara krånglar och leker vid matbordet så får ju ungen precis som den vill om man låter den gå från bordet..
Ofta handlar det ju om att barnet inte "hinner" äta för att någon lek är i mitten... då anser jag att man inte ska låta barnet gå och leka istället...
De lär sig vänta för det första.. för det andra att de inte alltid får som de vill...
Jag tycker inte att det är ett passande straff oavsett ålder. Jag tycker tvärtom att det är viktigt att uppmuntra lek med andra och skulle inte använda mina barns kompisar och deras lekfullhet som ett vapen. Ett sånt straff tror jag skulle kunna sätta sig djupare än den och den veckan, förstöra barns relationer med andra barn då de "aldrig" tillåts leka.
Vad gör dina vänners barn den veckan det är förbjudet att leka med andra? Vad tänker du att ditt barn skulle göra då? Är det verkligen bättre?
Om du tror på straff av det slaget skulle jag tro att det är bättre att ta bort materiella saker, inte deras kompisrelationer.
Tidigare läggdags samt ta bort en leksak fungerar bäst i vårat hus och att vara konsekvent, jag tror det är där det brister hos många.
Det är sällan jag behöver bråka med mina barn om saker för att få dem att lyssna och göra som jag säger, visst har dem vägrat och lyssna men när dem har fått sin konsekvens några gånger så brukar det sluta ganska snabbt då det ofta är en sak dem bara älskar eller som för stortjejen som INTE vill lägga sig samma tid som sina yngre syskon ;)
Trotsåldern på 4 åringen hanterar jag oftast med tystnad för att sedan tala ut om det saken gällde så att hon får sina känslor uttryckta, visst fasen har hen rätt att vara förbannad när hen inte får GLASS ;) Går utbrotten överstyr dvs att saker börjar flyga runt så får hen sitta på trappen i 2 min vilket har funkat klockrent och jag förklarar varför hen fick sitta där .
Penida, överstyr för mig är när ett barn börjar slåss eller kasta saker runt sig pga att den är arg.Det är helt ok för mina barn att vara arga och dem får skirika och gapa hur mycket dem vill MEN jag låter dem absolut INTE kasta runt sake rbara för något inte passar dem. Jag som vuxen har ändå ett visst ansvar i att kontrolera hur mitt barn får ager anär denne blir förbannad.
Det finns massor av artiklar och metoder för att uppfostra barn och jag har tyvärr sett flera metoder som inte fungerar och det med andras barn som deras föräldrar och även pegagoger använt sig av.
Jag isolerar aldrig mina barnoch dem är alltid i samma rum som mig så den sidan du precis drog fram är inte av intresse i vårat fall..