SNÄLLA HJÄLP MIG MED MIN SONS SÖMN!!!

Med första barnet höll vi också på och ville att han skulle sova i egen säng etc. Olika sovmetoder hit och dit. Allt gick ändå åt helvete när jag hamnade på sjukhus, nu samsover vi med bägge barnen. Jag har insett att jag varken vill eller kan neka dem närhet. Så länge man sover spelar det ingen roll vart.

Om ni inför lite rutiner för dagvilan kanske nattrutinerna blir bättre? Håll han vaken så han kan sova på samma tider tex 11 och 15. Det kanske blir jobbigt i några dagar men sen tror jag det blir bättre

Några tips/funderingar:

Kan han somna på/bredvid er?

Kan ni kanske ha honom i famnen och sitta på en pilatesboll och gunga upp och ner?

Köp en vettig bärsele, ex ergobaby. I en sådan orkar du bära länge och ni kommer ut och får lite frisk luft.

Om ni inte vet när han kommer att vakna på morgnarna så skulle jag föreslå att ni väcker honom kl 7 om han inte redan vaknat då. Och sen så drar ni ner på antalet sovpass så att det alltid är 2 st.

Antar att ni redan har en kvällsrutin men tänk igenom den sista timmen innan ni börjar försöka natta honom. Något som ger mycket stimulans eller gör honom uppspelt?

Har ni testat babymassage? Vissa barn älskar det.

Kan han ammas/flaskmatas till sömns?

Det kommer att bli bättre men förstår att det känns överjävligt nu när ni är mitt uppe i det.

Lycka till och känn tröst i att det är många med dig som är/har varit i samma sits!

Jag har bara en sak att säga: Läs Somna utan gråt av Elizabeth Pantley! Jag lovar att det hjälper! Den boken är helt fantastisk och det hjälper utan att på något sätt skada barnet. Man får sån förståelse för barnens sömn, hur det fungerar och hur det påverkar både barn och vuxna, och framför allt hur man kan hjälpa barnet att somna tryggt. Jag lånade boken på biblioteket, och efter att ha läst den lånade jag om den 3 gånger för att ha den hemma och kunna återkoppla. Till slut köpte jag den, och jag kan utan tvekan säga att det är ett av mina bästa bokköp. Mitt barn är nu 4 år, och även om boken är anpassad till barn upp till 2 år så kan den fortfarande hjälpa mig i desperata stunder. Jag hoppas att du ger den en chans, jag behöver inte ens hoppas att den kan hjälpa dig, för jag är helt säker på att den kommer göra det! Lycka till 

Jag har tre barn i åldern 0-6 år. Min spontana tanke är: Sluta kämpa så infernaliskt . Jag vet att det är lätt med första barnet. Jag gjorde saker onödigt omständligt med första också. Försök att ta bebistiden för vad det är och krångla inte till tillvaron i onödan. Min yngsta blir 1 år om två veckor. Han somnar konsekvent dagtid vid bröstet eller i sjal. All dagsvila sover han i sjal (eller i bärsele som sambon använder). PÅ kvällen somnar han i 9 fall av 10 vid bröstet, annars i sjal eller bärsele. Så har det varit md alla mina barn. Med första barnet kändes det som om vi ständigt försökte få honom att sova. Med andra och tredje barnet har vi tagit det hela med ro och låtit dem somna när de verkligen är trötta. Och somnar de inte relativt snabbt vid bröstet eller bärandes så är de inte trötta (min erfarenhet av i alla fall tre barn). Vi har inga fasta rutiner tidsmässigt förutom att han äter lunch och middag vid ungefär samma tidpunkter varje dag precis som resten av oss i familjen. Ibland sover han två gånger på dagen, ibland en. Beroende på hur mycket och när han sovit på dagen så somnar han ibland vid 20, andra gånger som idag vid 22.

När det gäller att somna i bärsele och din man så undrar jag om ni testat att han somnat liten när du inte varit hemma? Somnar han honom på dagen? Nu är det jättevarmt ute. Passa på att låta hans pappa ta honom i bärsele på en kvällspromenad . Jag gjorde det med yngsta igår bara för att det var så skönt ute. Han var helt i ordninggjord och somnade gott i pyjamas i den varma sommarkvällen....med luften fläktande mellan bara tår. Det här med rutiner i så tider är extremt överskattat. Lovar. Mina äldsta som är 5 och 6 år har jättefina stabila sömnrutiner trots att deras första år (och längre) såg ut som för vår yngsta. Det är en kort period. Titta inte på hur "alla" andra gör. Gör det som passar er och ert barn . 

Inget av våra barn har förresten velat åka vagn. Äldsta vrålskrek från dag ett så vi övergav den tanken rätt snabbt och bär våra barn på heltid. Det har blivit folk av våra barn ändå .

Men utifrån alla dina inlägg här så låter det tveklöst som ni kämpar med att söva ett barn som inte är trött. Lägg om strategi . 

Tack Tiiara för tipset! Beställde den nyss från Bokus  Hoppas Hoppas att det funkar!

Och tack drottningen70 och flickan och kråkan för era råd och tips! De uppskattas till tusen! Tro det eller ej, men det känns redan bättre :)

Jag har en 10 månaders i sängen som vägrar sova e helt rasande o slut inombords vill bara han ska somna !!!!! Tänkte göra ett inlägg men flera mammor skriver samma sak !! Han tror de e någon gymnastik som pågår i sängen, trots de här han bara sovit lite idag stor så här i nästan 2v

Du är inte ensam! Detta är nog vanligare än vad de är att bebisen somnar själv! Mm lilla tjej somnar ej själv, hon måste vaggas och bäras på! Visst är det jobbigt men jag är säkert på att de går över! Ställ dig vid ett fönster och studera eller sätt på lite lugn musik och dansa med honom tätt in till dig.

Åh, jag vet precis hur du känner ska du veta! Men vi är småbarnsföräldrar och det är f*n inte en dans på rosor för ALLA! Min tjej hade kolik och har fortfarande problem med magen.. Vissa har tuffa starter i livet!

Vi får blicka framåt. Tänk när de kommer upp i tonåren.. Då kan vi minsann sova ut utan att bli störda hahah

Men TS, lägg ner allt! Du kan inte vinna mot sömn. Jag tycker det verkar som att er kille visar tydligt att han behöver er nu. Ligg tillsammans i er säng. Ge honom så mycket närhet han behöver. Skippa bärselen för en bättre där barnet är på din rygg istället. 

Rutiner för så här små barn tror jag inte personligen på eftersom det händer så mycket annat inuti dem. 

Tillägg: Försök att få avlastning av bekanta/släktingar. Natta varannan dag med din man så du får tid till annat Det kommer inte alltid vara sådär. 

Ts, vad imponerad jag blev av ditt svar till Drottningen. Så många här som direkt går i försvarsställning och anser sig påhoppade istället för att som du gjorde fundera på din reaktion och vad som kan ligga i det hela. Och berättar det också!

För övrigt håller jag med Drottningen och Flickan och Kråkan. Jag kämpade också alldeles för mycket med första barnet, man tror att allt ska vara på visst sätt och har så mycket förväntningar och hör bara rosenhistorier från omgivningen. Med andra barnet slutade vi kämpa med läggningar, tider osv och allt blev så mycket lättare. Han somnade vid mitt bröst i soffan när han var åtta månader fortfarande, sen började jag successivt amma honom till sömns i en säng istället och smyga därifrån.

Det blir bättre!