Den hårda skolan vs den mjuka sidan

Smutskastar de VARANDRA eller diskuterar de motsidans METODER? Det första vore extremt barnsligt, det senare är väl en nyttig diskurs? Eller?

Klart att debatt alltid är nyttigt. Men när barbro börjeson kallar det velorhulliganer och jämför det med livets ord börjar det likna smutskastning. Kommer även från motparten med då och då. Jag tycker det är en intressant debatt iallafall.

Den här debatten kommer aldrig komma vidare, den kommer fortsätta så länge som vissa tror att du kan fostra en hund genom att ignorera felen och bara belöna när hunden gör rätt.
Ta en resursstark hund och försök få lite allmänlydnad på den genom att aldrig säga nej och du har en hund som helt enkelt tar över huset.
Samma hund kan du sedan använda positiv förstärkning, klicker och alla andra mjuka metoder på när man tränar lydnad eller trick, men man måste skilja på inlärning och uppfostran!

Håller med dig till viss del. Men jag tror att det är upp till hunden vilka metoder man väljer att använda. Individanpassning helt enkelt.

Tillexempel 1. om man har en väldigt dominat och resursstark hund som ger sig på andra människor eller djur för att hunden någon gång fått fördel i detta tror jag man bör vara väldigt bestämd i sin uppfostran för att få hunden på rätt bana igen. Jag tror inte an kan lära in altetnativa beteenden för att runtgå det allvarliga. Där måste man visa hunden att det inte någonstans är okej att ge sig på andra människor eller bita andra hundar på promenaden.

Tillexempel 2. Om man har en hund som är väldigt orolig och har väldigt dålig självkänsla Men inte är bråkig och jobbig så tror jag man måste vara väldigt försiktig där är nog så mycket positivt förstärkning som bara möjligt ett bea allternativ. På en sådan hund kan den hårda skolans metoder göra unden ännu mera orolig och försämmra självkänslan ännu mera.

Jag tror inte att man ska låsa sig i någon metod. Jag tror att båda parterna kan ha rätt beroende på vilken hund man har att göra med.

Tja, jag tänker nog att de verkar tycka det är kul att debattera med varandra och att man själv måste hitta det förhållningssätt som passar en själv. I inlärningssituationer jobbar jag nästan enbart med positiv förstärkning. I vardagssituationer finns det regler som hunden ska hålla sig till. Skulle dock inte få för mig att korrigera hunden på något smärtsamt vis.

Jag är nog likadan där

Intressant debatt, jag skulle nog säga att det finns lika många metoder som det finns hundägare.
Jag kör väldigt individuellt med de hundar jag har, jag har 2 omplaceringar och 2 från valp.Jag kör mjuka metoder men är väldigt konsekvent i träningen jag kör, Dem får en köttbulle då och då men de styrs inte av det då jag siktar på mer psykologi och hur dem tänker i olika situationer för att uppnå  det resultatet jag vill ha.

Är det någon som för övrigt sett mycket av Barbro Börjesson? Jag har bara sett lite grann i något klipp om inkallning och det var jag inte speciellt imponerad av. Men har inte sett något mer så det kanske är möjligt att hon är bra. SKK och många andra lovordar henne tydligen...

Självklart handlar all hundträning om att anpassa sig till individen!
För mig handlar den "hårda skolan" om att sätta gränser och visa hunden vad man kräver av den. Detta tycker jag verkligen behövs på en osäker hund, den behöver få veta exakt vad den får och inte får göra.

Ja fast för mig tycker jag inte att det är hårt någonstans att sätta gränser. Det är ärligt och självklart sen kan man klicka och belöna hur mycket man vill men regler och gränser och ärlighet bör finnas i en hunds liv. Jag tänkte mer på en hund som är vek och känslig, Då tror jag att det är rättvisare för hunden att sätta den i situationer så man slipper korrigera så mycker utan istället förts och främst stärka den med så mycket positiv träning som möjligt. Men skulle hunden börja ge sig på människor i aggressivitet eller flyga på andra hundar måste man bestämt visa hunden att detta är inte okej. I det fallet tror jag inte det går på något annat sätt faktiskt.

Jag tycker inte heller att det är hårt, men om man ska lyssna på de värsta förespråkarna för den mjuka skolan så får du ju absolut inte tala om för en hund när det gör något fel, utan ska enbart ignorera och belöna när hunden gör rätt. Detta gör, enligt mig, en hund som är osäker (vek, känslig) ännu mera osäker eftersom den inte får veta exakt vad som krävs av den.
Sen ska man ju självklart försöka undvika att utsätta hunden för de situationer den inte klarar av, men det går ju inte alltid att göra det.

Jag är rätt övertygad om att de flesta landar någonstans på mitten....

På tal om hårda skolan, såg idag en kvinna som lyfte sin schäfer i halsskinnet. Inte i nacken, alltså, utan på sidorna. Det kallar jag hårt, särskilt som det enda hunden hade gjort var att titta på en annan hund.

låter väldigt sunt faktiskt

De va inte så snällt faktiskt. Men jag tror precis som du att alla hamnar någon någon stans mitt emellan.

Efter 16 år med hundträning och egna hundar har jag dragit slutsatsen att väldigt många instruktörer lever i det förgångna och att så lite baseras på vetenskap och konkret fakta. Det finns för många lata hundägare som inte begriper att de måste aktivera sina hundar och så finns det macho-typerna som ska hävda sig mot sina hundar genom att visa vem som är alfa-hane.
Jag har gett upp i den här diskussionen och nöjer mig med tanken att de som tror att positiv försärkning bara handlar om att trycka hundens huvud fullt av köttbullar kan få leva med den okunskapen, jag lägger min energi på något roligare.

Barbro har jag inte alltför mycket över för då hon använder diverse skrämseltaktiker som jag tar avstånd ifrån (plastflaskan med stenar i tex är ett exempel). 

Det finns på tok för många okunniga inom hundträning helt enkelt! Har lämnat SBK helt och tränar enbart hos privata instruktörer med fokus på positiv förstärkning och klickerträning. 

Jag tror inte heller på att hund uppfostran handlar om att besegra hunden på bekostnad av hundens välmående. Jag tror inte på olika obehags metoder jag heller jag tycker också det finns en väldigt gammalmodig syn på hundar.

Jag tränar min hund med så mycket positiv förstärkarning som möjligt gärna väldigt mycket lek. Men gör min hund något som inte är okej så säger jag ifrån och visar hunden att sådär gör vi inte. Men jag vill leva i tron att man kan säga ifrån utan att utsätta hunden för obehag. Jag tror man ska ha hundar som får bekräftelse för allt bra dom gör och även får veta vad dom inte ska göra men det ska man väl klara av utan att utsätta hunden för obehag.

Och jag kan hålla med om att man måste skilja på inlärning och uppfostran även om uppfostran iof är en form av inlärning det nmed men där handlar det mer om vägledning. Om man nu ska ta vargflocken som exempel så är det ju faktiskt en familj där tiken uppfostrar valparna utan att tänka på det och det finns inget alfa par utan snarare ett avelspar. Djuren lär sig att samarbeta för att överleva olika indevider gör olika saker och bråk förekommer nästan aldrig. Det är nog en bra tanke att ha med i sitt hundägande. samarbete.

Den största faran tycker jag är när människor ibland använder terminologi som är helt fel och drar slutsatser därav.
Det pratas om alfa, "pack leader", ledarskap, träning, uppfostran osv utan att riktigt reda ut begreppen alltid.

Sen är det ju också stor skillnad på att kritisera metoderna hos en viss instruktör, och att kritisera personen. 
Cesar Milan är säkert jättetrevlig hemma vid middagsbordet, men som "hundtränare" närmast ett okompetent tv-jippo. 

Det är tråkigt när det utvecklas till att "kasta paj" på varandra. Däremot så har jag befunnit mig i flertalet diskussioner med hundfolk som förespråkar de hårdare metoderna och som påstår att hundar är vargar eller att människan måste stå högre i rang än hunden, och när man frågar var de läst detta eller vilka källor de har, så upphör ofta diskussionen. 
Frågar man däremot en person som är glad för positiv förstärkning var han eller hon har sina källor så kan man få allt från litteratur till vetenskapliga artiklar.

Jag tror det är så enkelt att mer utbildning bland hundfolk inom etologi, beteendepsykologi och ledarskap skulle få många att ändra åsikt.

ordet ledarskap är egentligen helt missuppfattat och istället kanske man skulle kunna säga att vägledarskap är det rätta. Jag tror inte heller allt behöver vara svart eller vitt när det handlar om hårt och mjukt. Jag tror inte man lär sig något av att låsa fast sig i olika metoder eller avguda och köpa allt en viss hundpsykolog eller hundinstruktör säger eller gör. Jag tror man lär sig mest själv av att studera hundar i flock och umgås med mycket hundar.