Känner mig ensam - Trots sambo och 5 veckors dotter!?

Mitt tips är att försöka hitta tillfällen i vardagen där ni ger varandra närhet, pratar och bara är. När hon ammar, ligger i famnen eller vad som..Ditt barn är som bebisar på 5 veckor är mest så inga konstigheter där Och det är klart du behöver sova även om han jobbar, du är föräldraledig när han arbetar, inte dygnet runt. Avlasta varandra, se till att båda får sova och får tid för er själva. Om du inte redan har henne i din säng kan jag också tipsa om det, det är ganska skönt att amma liggandes utan att behöva gå upp.
Jag tycker sex är viktigt och vi har börjat igen tidigt efter förlossningarna men har man spädbarn så små måste man utgå från det och många gånger passa på när tillfälle ges, kanske avbryta och inte se det som hela världen. En snabbis får dugga liksom, att hålla på i flera timmar som förr kommer senare, jag lovar

Och först och främst, dela dina känslor med din sambo. Vem vet, han kanske också känner sig smått förvirrad? Allt är nytt. Om inte annat kan det komma något gott av det.

Varför träffar du inte vännerna? Jag mådde rätt dåligt när vårt första barn var nyfödd och när min man började jobba igen var min räddning att umgås med folk, jag träffade folk varje dag om det gick, mammagrupper, gamla vänner, mina föräldrar osv. Det var det jag insåg att jag mådde bäst av, jag satt där och pratade med folk med dottern vid bröstet konstant.

Hej!

Jag är i en lite tvärtom situation, min bästa vänninna fick en dotter för 5 veckor sedan och när dottern föddes så gav jag henne själv utrymme då jag med erfarenhet vet att det kan bli VÄLDIGT mycket med släkten när bebisar kommer till världen, jag höll istället kontakten så gott jag kunde via telefon.

När vi sedan började träffas lite så berättade hon att dottern börjat äta nästan konstant vilket störde sömnen ordentligt. Jag som vän ville inte ställa för mkt press på att umgås eftersom jag förstod att hon var trött. Och att hon skulle varit ensam hade jag inte en tanke på eftersom pappan tagit ut semester efter de 10 första pappadagarna.... tänker efter ditt inlägg så kanske hon är i en liknande situation som?mdig (Dock vill jag tro att hon skulle berättat det för mig isåfall)

Jag har alltid funnuts där gör henne och trodde att hon kände sig säker i det, men nu så har vi ingen kontakt alls och hon har ignorerat mig totalt....

Kankse var jag för "försiktig" och respekterade hennes privat liv för mycket, så att det fick motsatt effekt? (Till mitt försvar hörde hon själv knappt av sig)

Men fråga dina vänner å uppmuntra dem till att träffas... kanske är dom som mig och bara vill ge dig utrymmet till att anpassa ditt liv efter er nya familjemedlem?

Precis som med sambon TS, var ärlig mot dina vänner. Om du tycker det är jobbigt att gå någonstans (med en ammande 5 veckors bebis känns det ibland så) så bjud hem dem till dig. Släpp kraven, bra vänner dömer inte. När man har en så liten bebis känns det ibland som man inte hinner med annat. Min bästa vän var här mycket när min äldsta var i ditt barns ålder och vi satt och pratade om allt när barnet ammade. Såg bra tv-serier tillsammans. Det var härligt att ha sällskap utan att behöva göra för mycket. Dottern kräktes på mig och det sprutade mjölk överallt och mina linnen var mjölkdränkta, no big deal med en bra och äkta vän

Men jisses, bebisen är 5veckor! Andas människa annars kommer de restrerande 18-20åren bli jobbig!

Du verkar ju ha släkt och din familj, är inte det mycket att umgås med? Sov när bebisen sover. Hur många måsten kan du ha just nu? Avboka allt och bara var och njut av din nyfödda!

Nej, det behöver inte bli jobbigt bara för att man tycker det är jobbigt i början av nåt nytt.

Sov när bebisen sover? Den funkar ju om inte bebisen sover små snuttar på 10 min åt gången som väldigt många spädbarn? Involvera din partner istället skulle jag säga. Varför ska en förälder få sova och inte den andra?

För det första så glömde jag skriva att mina såkallade vänner finns inte längre kvar egentligen i mitt liv så vi glidit ifrån varandra pga för olika liv, men däremot så blir de att man pratar ändå lite då o då men vi träffas aldrig och ingen vill träffas typ...familjen är allmänt inte alltid kul att träffa då i min familj är olika och har FÖR många olika åsikter som gör att man ofta ryker ihop och undviker att träffas för ofta, och sen så jobbar/går alla i skolan och vi bor inte i samma stad..

Angående min sambo - Ja han kanske borde hjälpa till mer men nu är det så att han börjar 6 eller 7 om dagarna och måste gå upp minst en timme innan för han har en bilresa på 20 min, (han jobbar helger och vissa vardagar), ibland börjar han 4 och måste gå upp kl 3 och tösen är gnällig runt kl 1-3 på natten så han måste ju sova?! Jag kan ju försöka sova under dagen ju medans han jobbar men de blir 1 timme o sen amma o byta blöja sen likadant igen, snacka om störd sömn så tillslut går man upp. Måste tillägga att sambon hjälper till när han är ledig iofs, så han får ingen sömn då heller knappt.....

Tack för alla svar och tips/råd o så!!

Men om eran dotter äter så ofta, kan det vara så att hon inte blir riktigt mätt när du ger henne mat? Låter som hon bara "småäter".

Bara en tanke!

Kanske bättre å amma längre stunder och få mer vila mellan måltiderna. Måste ju även vara utmattande för tösen som behöver mer sömn än dig!

Försök komma på varför hon är grinig på kvällarna också. Ett barn skriker aldrig utan orsak. Kanske är det magknip?

En bit av den där ensamheten är existensiell och den blir du inte av med genom sällskap eller närhet från sambon. Du har blivit förälder och det är stort, omvälvande och ibland ganska skrämmande. Bebisen tar över en massa av livet och tiden och styr när du kan sova, äta, prata, gå ut osv. Men dels kommer du att vänja dig och du kommer att växa med uppgiften. Dels kommer du att hitta andra att prata med om föräldraskapet. Hoppas att din sambo är en av dem. Amningshormoner spelar kanske också in.

Om några månader har du nog landat lite och om några år har du landat mycket. Medan man går där i kaoset i början är det svårt att föreställa sig att det ändras men det gör det. Bara av att barnet växer och att man växer in i att vara förälder. Försök låta bli att noja, du räcker till för ditt barn genom att vara nära och uppfylla behovet av mat, närhet, tröst och skydd även om det är gnäll och gny. Försök också låta bli att få panik och därför försöka fly, styra och ställa med bebisen osv. Men visst kan man behöva pauser.

I viss mån lindrar ju sällskap och att dela vedermödor förstås. Om inte sambon ger bekräftelse och kan prata om det även om du pratar med honom om hur det känns så brukar man hitta andra föräldrar där i alla fall några också tycker att det kan kännas ensamt.

Även om barnets pappa jobbar så får han tåla att också få störd sömn. Han har blivit pappa.Det är bra för er alla att bebisen känner trygghet med honom och att du får sova. Det är också bra för förståelsen och för förhållandet att inte leva under helt olika betingelser under samma tak. Rättvist blir det aldrig men ni kan vara två om det och dela och stötta varandra ändå.

Nu kanske det är lite svårt mitt i sommaren men se till att du får en mammagrupp hos Bvc. En sådan grupp, med andra nyblivna mammor som alla delar samma erfarenheter av den här förvirrande tiden, är guld värd att bara ta en promenad med eller äta lunch ihop.

när går din sambo och lägger sig? 

vi gör så att jag tar nätterna på vardagarna så sambon får sova 
sen på helgerna så tar jag större delen av natten men sen på morgonen tar Sambon sonen så får jag sova ut hur länge jag vill
om jag behöver honom en natt någon gång så går han och lägger sig riktigt tidigt och så hjälps vi åt

och sömnbrist, om bebisen är sån, är något man får räkna med
det går för det mesta över, eller blir annorlunda iaf
sova en timme här och där, är något man bara får lära sig göra eller avstå
förhoppningsvis är det för en begränsad period av livet! 
'
och sexet, har du läkt helt än? 
5 veckor är liksom ingen tid alls i sammanhanget, vi hade inte sex förren sonen var 10 veckor och då var jag ändå läkt vid 5 veckor
finns andra att visa sin kärlek och uppskattning på 
jag uppskattade väldigt mycket om min sambo kliade min rygg när jag satt och ammade och han ville bara ha någon som lyssnade

din dotter är bara 5 veckor, 9 månader har hon legat I din kropp och känt din närhet, ganska så självklart att hon kanske inte är redo för att vara själv
låt henne tanka så mycket närhet hon behöver (går inte att skämma bort spädbarn!) så får det andra vänta lite
kramas så mycket ni kan! det betyder faktiskt mer än vad man tror

Prata med din sambo hur du känner vill du prata lyssnar jag gärna bara hör av dig

Bra svar!