I våras var jag med om en svår olycka och som smärtlindring fick jag oxycontin. Tyvärr har jag nu insett att mitt behov av dem inte har så mycket med smärta att göra utan mer med psyket. Jag har fortfarande ont, men det är hanterbart och jag har trappat ner till en tablett nattetid, nu ska den bort.
Finns det någon mer som upplevt detta men tagit sig ur det?
Det är ett problem och ha problem med substanser pga en ångest.
Läser man inte denna ångest, så lär man inte heller lösa substansproblemet.
Det är ett problem och ha problem med substanser pga en ångest.
Läser man inte denna ångest, så lär man inte heller lösa substansproblemet.
Du hamnar i ett moment 22, och tyvärr slutar alldeles för många som du på våra kyrkogårdar.
Bara för vi inte ger adekvat hjälpt till er, tycker vi ska skämmas.
Faktiskt så man blir lite ledsen.
För mig fick det inget vidare att sluta. Jag har en väldigt svag tablett kvar nattetid och jag klarar mig inte utan den! Det pirrar i hela kroppen av abstinens och när jag försöker ta mig igenom natten utan så kan jag inte sova. Sömnlösa dygn, pirr och rastlöshet, ångest och olust gjorde att jag tog tillbaks mitt lilla piller.
Nu har jag ca 30 kvar (som jag fått på recept) så jag måste sluta innan de tar slut.
Vad ledsamt att höra om hur ni kämpar, 
Någon här som fortfarande missbrukar det?
Jag blir så glad av att hitta denna tråd. Trots att den är gammal. Jag är just nu fast. Har slutat i omgångar för att sen börja igen. Känns fint att höra att vi tagit er ur det!
Nu var visserligen mitt beroende bra mycket större än "ett piller kvar till natten", krävdes ungefär 800 mg oxycontin per dos mot slutet för att endast bli frisk, men jag kom ur det tack vare substitutionsmottagningar/LARO-behandling och bytte ut oxycontinet mot Buprenorfin. Helt klart det bästa beslut jag fattat i mitt liv! Idag är jag fri, även om det först var tre jobbiga månader då man är tvungen att ta sig till en mottagning varje dag för att ta medicin övervakad. Visst, jag tar ju en annan medicin idag för att motverka att suget någonsin kommer tillbaka, men det är ju inte konstigare än att ta en hjärtmedicin eller ett piller mot diabetes.
Och vad vill du ha ut av detta nu då?
För dig, då jag såg inget som såg ut som du ville sluta eller ens fundera på det.
Så inga frågor alls, då de flesta har olika problematik när de försöker slutar.
Fick även funderingarna på om du ens behöver tabletterna från början, stämmer det?
För om det är så, så blir det kanske lite tyngre för dig, då du har ett allmänt sug i botten och det faktiska beroendet på detta.
Även hur lång har din varaktiga konsumtion varit, och dos?
Så man kan få en hum om hur länge det tar för dig.