Träffa bonusars mamma efter separation

jag tycker det är fint av dig att du tänker på barnen. En separation är ju aldrig kul för nån, och det är lätt att man bara tänker på sina egna behov. Eloge till dig! 

Sen är jag inte säker på att bonusarnas mamma vet om vår separation än. Pga boendeproblematiken så är vi i samma lägenhet så jag ser bonusarna när de är här, men "får inte" umgås med de. Är jag hemma drar han ut med de hela dagarna eller så är jag på jobbet (12 timmars skift).

Vet inte om jag ska vara den som framför nyheten.

Hur gamla är barnen?

Finns det möjlighet för er att ha en relation utan föräldrarnas inblandning?

Mitt ex som varit bonuspappa till mitt barn i drygt 4 år har kontakt med mitt barn utan att jag behöver vara involverad.

Jag separerade från min sambo efter några år tillsammans. Vi har ett gemensamt barn och han har 2 barn sedan innan.
Jag tycker väldigt mycket om barnen och de är väldigt förtjusta i mig. Men efter separationen så har jag inte träffat de eftersom min ex sambo anser att jag ska inte finnas i deras liv om jag inte finns i hans.
Med detta beteende, och en del annat, har jag börjat fundera på om han varit ärlig alla dessa år. Jag har aldrig träffat bonusarnas mamma, mer än vid hämtning/lämning och då var han alltid med. Hon är jätte bra mamma, det ser jag på barnen och hur trygga de är med mig, hur de känner sig fria att prata om oss och mamma mm. Min ex sambo har dock alltid hävdat att hon är "psykiskt labil" på andra sätt och går på honom och liknande. Hon ville träffa mig något år tillbaka, men min sambo vägrade då han ansåg att hon skulle bara smutskasta honom, snacka skit, få mig på andra tankar. 
Jag har litat på honom (jag har sett några mail/sms som har "bekräftat" hennes beteende). Men nu när jag sitter på samma sida som hon, så inser jag att hon inte alls är "labil" på något sätt. Utan det är snarare han som inte har alla hemma. Han lyckades få mig att lita på honom och köpa hans sida av det hela, så även om jag såg sms/mail diskussioner var jag färgad av hans åsikter.

Jag säger inte att min sambo är hemsk, men jag ser nu att han kanske inte alls var den människa jag trodde han var.

Hur som helst, funderar jag på att kontakta bonusarnas mamma och föreslå en fika. Mest för att se om det finns möjlighet från hennes sida att jag kan träffa bonusarna då och då. Jag nämnde detta för min ex sambo och då var det hot om att jag skulle minsann förstöra vår relation gällande vårt barn för alltid, och då var jag lika sinnessjuk som hon mm.

Skulle ni ha gjort det? Skulle ni ta kontakt med er bonusars mamma i en sådan situation? Eller spär jag bara på mer bränsle på elden i onödan.

Saknar mina bonusar  och jag tror de saknar mig med.

Sen är jag inte säker på att bonusarnas mamma vet om vår separation än. Pga boendeproblematiken så är vi i samma lägenhet så jag ser bonusarna när de är här, men "får inte" umgås med de. Är jag hemma drar han ut med de hela dagarna eller så är jag på jobbet (12 timmars skift).

Vet inte om jag ska vara den som framför nyheten.

I trådstarten skriver du att ni separerat och att du inte får träffa barnen. Nu skriver du att ni bor ihop men inte umgås. Längre ner skriver du att barnen frågar om de kan följa med när du går ut.

Du verkar ha svårt att komma ihåg vilken story du hittat på...

Usch så hemskt din x beter sig, fruktansvärt egoistiskt skulle jag säga. Barnen ska väl ALLTID komma i prio 1, och att understöda deras vuxenrealtioner och framförallt syskonrelation bör vara i alla vuxnas intresse. Dom har enbart varandra (sina syskon alltså) den dagen föräldrarna inte finns längre. Man måste som vuxen kunna se längre än sin egen bittra näsa, ALLTID från den dagen man skaffat barn. Jag är bästa vän med min karls x fru, var tom just på resa med henne o deras ett barn samt mitt yngsta barn (som jag då har med denna karl) - många dock som ansåg det var en svårförståelig ekvation att dessa flickor vi hade med oss är systrar, vi var mamma till var o en men dom har samma pappa hemma. ÖÖÖ? Ja, just så KAN det även fungera. Min x man har nu separerat från sin senaste kvinna o vi två har också varit på en öl, på kaffe och diskuterat saker - för mig är denna realtion också viktig iom att våra barn alltid kommer att förbli syskon. Invecklat - kanske för en del - men vi ser det enbart som en stabil byggsten i våra barns världar i kommande människorelationer, samt kan med gott samvete säga att vi beter oss VUXET. DU verkar dock ha alla tomtar hemma om man säger så, synd din x skall vara ett sådant där löjligt våp - han är säkert jättebitter o har enormt dåligt självförtroende.

Är det i väntan på en bostad som ni fortfarande är tvingade att bo tillsammans?