Ingen tillstymmelse till sex och svårt att prata om det

Parterapi! Jag tror på att ett proffs ärbar på att lösa situationen. Jag önskar att jag tagit det beslutet för 10 år sedan. Nu är det för sent (håller på att separera från mon livskamrat sedan 20 år).

Lämna bort ungen, sätt på dig det sexigaste du har (ingen risk för feltolkning).
När han kommer hem så blir det:

1. Sex
2. Förnedring och läge för ett snack (jag lovar att du kommer säga vad du tycker)

Peace

Ni behöver en omstart! Helt uppenbart när du beskriver situationen.

Sätt er ner och fundera på vad som inte känns bra.
Trivs ni inte med grannarna - flytta
Är han inte nöjd med sin kropp - Käka LCHF så löser sig den biten. Och varför inte styrketräning samtidigt, muskler ger manlighet.
trivs han inte med jobbet - försök byta jobb

Försök att visa uppskattning till varandra, ge beröm, inte kritik.

Ni behöver inte alls nån parterapi - ni behöver ändra dom yttre omständigheterna för era liv. (men glöm det där med att släkten ska ställa upp, sånt här ska man lösa själv.) kan ni bara fixa till era yttre förutsättningar så kanske sexet kommer av sig själv...  

Tack Anders för vad du skrev! 

Kanske låter klyschigt men kommunikation är A och O i ett förhållande. Som någon skrev tidigare så tycker jag att parterapi är något att fundera på. Ni mår uppenbarligen dåligt båda två och det kommer bara bli värre om ni inte gör något åt det nu. Ursäkta frågan men, tror du det kan vara så att han träffar någon annan? Någon han är intim med, eftersom han inte ens rör dig. Hur känner du med intimiteten? Saknar du den lite grann eller så mycket att du snart går under? Hoppas ni kan öppna upp er för varandra och kommunicera!

Tror inte att han träffar någon annan. Vet inte när han skulle ha tid till det...
Jag saknar närhet och intimitet från honom så jag går av känns det som.
Jag får aldrig längre någon uppskattning eller något beundransvärt från honom.
Det är som att han föser bort mig.
När han kommer hem så pussar han dottern men inte mig. Jag sa då att även jag vill ha en puss. Ja, svaret blev att om du vill bli förkyld, då han kände sig så...
Ett annat tillfälle nu var att jag ville krypa ned till honom nära och jag sa att jag ville gosa. Svaret blev att nu var det ju kväll och vi skulle sova...
Varje gång är det som en tagg, ett hugg rakt i mig. Varför har det blivit såhär mellan oss två.
Jag känner mig så nere och oattraktiv som jag blir behandlad.
Vet att jag egentligen är en attraktiv tjej men han får inte mig att känna så.
Jag har så oerhört svårt att ta det här första steget och öppna mig för honom och säga att jag vill att vi skall sätta oss ned och prata om våran relation med varandra.
Han kommer ju inte att göra det den mussla han är. 
Hur ska jag göra?

Jag gjorde ett tappert försök för några dagar sedan.
Tog på mig sexiga underkläder och en klänning.
Hade tänt med levande ljus i sovrummet och mysigt.
Gick så in i hans rum där han satt och jobbade och satt mig gränsle över honom och sa att han behöver lite paus nu och jag vill ligga med dig, sa jag rätt ut.
Han tog sig för armbågen som att det på något sätt gjorde ont. Vad jag vet så var det inte någon stött eller klämmning från mig utan han själv som bara gjorde så och liksom puttade undan mig. Då jag fick ur mig att vi måste ju till att passa på när vi är själva hemma. fick inget riktigt svar av honom.
Kände mig så ledsen och förnedrad. Vad är det som händer i honom? Jag som är en positiv och glad prick annars och har inga problem med utseendet.

Det låter skitskumt. Jag har inget svar eller förslag att ge eftersom hans reaktion ligger helt utanför mitt eget sätt att agera i olika situationer. Jag kan inte ens gissa mig till varför han skulle reagera så. Jag förstår att det känns taskigt när du verkligen anstränger dig... sånt där är inte kul...
På nåt sätt verkar det som han håller inne med nåt - och så länge han inte klämmer fram med det så löser ni inte situationen. Jag brukar vara emot att rekommendera att gå på terapi  - men i det här fallet kanske det är enda sättet eftersom din man inte verkar klämma fram vad som är problemet. Han håller inne med nåt - och får du inte reda på vad det är så kommer du aldrig vidare, du vet inte ens vilka verktyg du ska använda....
Han hör inte till dom som har nån slags peniskomplex? Har han liten eller normalsnopp o du har sagt nåt om nån ex med större snopp? Efter att ha läst på FL vilka otroligt korkade komplex vissa yngre män har här så vet man aldrig..

Ja Anders. Det känns som att det är något han sitter inne med och inte lyckas klämma fram. Så jobbigt det är.
Jag vill verkligen gå i parterapi eller familjerådgivning. Dock är jag osäker på hur jag ska säga det till honom? Har du som är kille något förslag?
Tror inte alls det är något med att han har komplex för snoppen utan är något annat...

Det är ju tyvärr bara han som kan fundera på vad som är fel. Det är nog helt givet att det inte är fel på dig - och jag gissar att du tycker att det är synd - i så fall hade du ju kunnat ändra på det...

Beteendet att snickra och greja och aldrig finnas tillgänglig brukar ju vara ett sätt att undvika att hantera det man behöver hantera. (Om du har pluggat vet du kanske att dagen innan tentan har lägenheten aldrig varit renare eftersom många av oss gör vad som helst för att slippa ta tag i det som tynger oss...)

Jag tror att du faktiskt behöver ta i med hårdhandskarna. Att visa att det här inte är något som du accepterar och att det här är ert gemensamma problem och att du inte tänker acceptera situationen. Antingen tar han sitt ansvar, eller så måste du vidare i livet.

Jag tror på parterapi. Om han är sådan som han verkar kommer det bli tufft att få dit honom. Fråga runt bland folk vem som är BÄST i er stad och gå till den parterapeuten. Skit högaktningsfullt i om det så kostar 1800 spänn per gång och du får maxa ut kreditkortet. En skilsmässa är jäkligt mycket dyrare ändå. Betala in för tio gånger direkt och avkräv heliga löften av varandra innan ni går dit att ni skall ta er igenom de tio gångerna, att inga frågor är för tunga för att ställas, att det är en plats för gråt och skratt.

Påminn honom om att det finns två sorters rädsla i livet. Dels den där du står mitt på motorvägen och lastbilen kommer emot dig i 120km/h och du har valet att stå kvar eller flytta på dig. Den sortens rädsla som vår rädsla är baserad på. Fara. Du kommer att dö om du står kvar.

Och den andra sorten. Där det värsta som kan hända är att någon ser dig som du är, där den otäcka sanningen kommer ut, där du tvingas berätta att du inte riktigt förstår varför du gör, tycker, tänker, säger sådär. Ofta är den rädslan nästan värre, framför allt efter många år i en lång relation. Och oavsett vad han kan komma att berätta så finns det inget som är värre än att han inte berättar det, att han sluter sig tajtare i sig själv även om han inte tror det. Om han så lustmördar små barn på helgkvällar, så är det bättre att du får reda på det och att ni kan klura ut tillsammans hur ni skall komma vidare.

Det enda sättet att garantera er evig smärta och till slut separation är om han inte släpper in dig. Han behöver proffshjälp och det kommer att vara hans värsta stund i livet. Så tvinga honom dit och backa inte vad som än händer. Förklara att du vill se honom som han är och att det inte spelar någon roll vad som finns där inne, bara det finns något som han kan tänka sig att visa upp. Naket och ensamt och förmodligen en ganska rädd liten kille som är så rädd att förlora dig att han, frenetiskt snickrar på huset för att du skall förstå att han älskar dig, för det är det ha kan bäst.

Så backa inte en millimeter. Bestäm dig om du så skall behöva tejpa ihop honom och få dit honom. Låt honom få bli arg, aggressiv, inträngd i ett hörn, men backa inte. Han kommer inte att sitta tyst i tio en och en halvtimmessessioner. 

Curla honom inte, utan låt honom svara på varannan fråga terapeuten inte riktar till någon speciell. Sitt tyst så länge det behövs.

Lycka till! <3

Glömde svara på detta.

Du skall inte ställa det som en fråga, du skall helt enkelt berätta att du har bokat tid där ni skall prata med någon om er relation och vilken tid det är. Ett tips är att se om ni kan hitta en man. Många män är rädda för att en annan kvinna kommer att göra att ni naturligt håller varandra om ryggen - att det blir ni två mot honom.

Så, idealet är en manlig terapeut och att du, när terapeuten frågar varför ni är där helt enkelt berättar så naket och utlämnande utan att vara anklagande att ert sexliv inte fungerar, att han fjärmar sig från dig fysiskt och psykiskt och att du älskar honom och vill få det att fungera. Att kommunikationen inte fungerar som den skall och att du tänker att det är bra med en tredje part som kan tolka när kommunikationen inte når fram.

Terapeuten kommer därefter att ta över och därefter behöver ni båda bara svara på frågor och lova varandra att vara ärliga. En till sak som kan vara smart att prata om är att det är helt ok att säga att man inte vet varför man gör eller säger eller inte säger saker, men att man måste göra ett försök att gissa. Och om det blir fel får man försöka göra om tills det blir rätt. Det är inget förhör, det är ett trevande och famlande i mörkret, men när man är tre och terapeuten har gått den vägen några hundra gånger förut så ökar chanserna att hitta fram jämfört med om ni två står stilla, var för sig i mörkret och funderar...