Anonym (ensamstående gravid)

Äldre 10 Aug 21:10

44 svar

Kan någon få veta vem pappan är?

Jag är ensamstående och gravid, har länge väldigt gärna velat ha barn så ska självklart behålla. Vet ju inte om jag någonsin hittar "den rätte" ändå. Jag är 32, har ordnade förhållanden, mycket välbetalt jobb där det inte verkar vara något problem att vara hemma ett år och sen komma tillbaka, kan köpa en större lägenhet och har vänner och familj på nära håll. De är alla väldigt stöttande, framför allt min bror ser fram emot att bli morbror. Det känns helt enkelt jättebra!

Pappan till barnet är en vän till mig, ingen av oss är intresserade av att ha ett förhållande och han vill inte ha barn. Helt förståeligt tycker jag. Han undrade försiktigt om jag inte skulle göra abort, men efter att jag förklarat mina känslor är han med på att jag ska behålla barnet själv. Ingen av oss tycker att han ska vara en del i barnets liv.

Jag vill absolut inte tvinga in honom i en oönskad papparoll, även om jag inser att det är bra för barn att ha två föräldrar. Jag tror inte att en ovillig pappa är mycket att ha egentligen och i min familj kommer barnet att ha andra vuxna förebilder. Jag väntar mig absolut heller inget ekonomiskt stöd från honom, han vill inte ha ett barn, det är det jag som vill. Alltså är det jag som betalar, och det kan jag. Som jag har förstått det blir han inte skyldig ett öre om vi gemensamt avtalar om detta, de regler som finns går väl bara in i de fall man inte beslutar om något annat? Sen inser vi båda att det är viktigt att veta om faderskap i medicinska sammanhang och att barnet egentligen har rätt till båda föräldrar.

Vad innebär det egentligen om vi registrerar honom som pappa? Detta skulle vi göra av medicinska skäl samt att barnet ska kunna få veta att han är pappan t.ex. om något skulle hända mig. Kan han få några som helst skyldigheter gentemot barnet? Kan utomstående kolla i dessa register och se att han är pappan? Borde jag helt enkelt uppge att jag inte vet vem pappan är? Det känns inte heller helt ok gentemot barnet.

Ledsen för långt inlägg, tacksam för svar!

Anonym (abc)

Äldre 10 Aug 23:50

#31

Anonym (man med klös) skrev 2014-08-10 23:09:43 följande:

Inte alls. Dumskallen skriver att du ska vara mer egoistisk, tvärtom. Du ska vara mindre egoistisk. Ungefär så som du tänkte är det bästa om du nu inte kommer göra abort. Dvs att du tar hand om barnet på egen hand inklusive ekonomiskt. Det absolut bästa skulle troligen vara abort och att du hittar någon man som vill ha barn och relation med dig och skaffade barn med honom.

Men att belasta en annan person med påtvingat faderskap och böter på flera hundra tusen skulle egentligen vara fängelserenderande.

Du som kallar mig för dumskalle, vet du vad? Alla vi vuxna ansvarar över oss själva, våra handlingar, vår egen lycka. Den som vill ha ett lyckligt liv får leva därefter.

Den som vill ha barn får gärna ha sex. Den som absolut inte vill ha barn gör nog bäst i att avstå. Men det vet ju både du och jag.

Brumma

Äldre 10 Aug 23:52

#32

Anonym (ensamstående gravid) skrev 2014-08-10 23:43:43 följande:

Att man inte ska läsa för mycket i familjelivstrådarna är nog något många behöver höra, har redan bestämt att inte läsa för mycket om krämpor, förlossningar och uppfostran utan ta det med bm och några väl valda vänner med barn

Jag har haft turen i livet att kunna utbilda mig och få ett stabilt välbetalt jobb. Var klar med utbildningen när jag var 23 så har jobbat i nästan 10 år och hunnit både roa mig och spara. Har även fått ett riktigt stort arv och har en bostadsrätt. Jag är inte särskilt orolig för min ekonomi helt enkelt, vilket jag är oändligt tacksam för. All respekt åt de som inte haft samma tur och måste kämpa.

Anledningen till att jag trots allt vill försöka tillmötesgå honom så mycket som möjligt i detta, inte kräva pengar etc. är just att jag vill ha en bra relation med honom. Samt att jag uppskattar att vi är kompisar, vill gärna ha en bra relation till honom trots att det blir lite konstigt att ha barn tillsammans som vänner. Jag tänker mig att det kommer underlätta i många situationer framöver att jag försökt vara tillmötesgående.

Det låter som att du fått ett barn nu? Vad härligt att du hittat det du önskade!

Låter som om ni kommer kunna lösa detta bra :) Både ekonomiskt men även kunna behålla vänskapen på ett eller annat sätt..

Ja, jag har två underbara småkillar som jag älskar mest i hela världen :) Jag träffade faktiskt en man tillslut, när jag redan "gett upp"... Han hade en liten dotter på bara ett år - vilket jag faktiskt bara såg som ett plus :D Jag längtade ju så efter barn.. Jag har tagit till mig min bonus och älskar henne också, ser henne som en självklar del av min familj, men jag erkänner att kärleken som jag har till mina egna är en annan, starkare kärlek. Kunde inte föreställa mig den känslan förrän jag höll första pojken i famnen (ärligt talat tog det några timmar för jag var alldeles för trött efter förlossningen för att känna ngt alls :D )

Jag tror du har helt rätt inställning till att hå alltför mkt efter trådarna här. Visst kan det vara skönt att dela funderingar med andra men man skall nog använda en hel del sunt förnuft. Min läkare under senaste graviditeten sa till mig att inte lösa för mkt på nätet... Och OM jag gjorde det vara mkt kritisk... Många hetsas nog i onödan tror jag. Du låter dock vara en tjej med fötterna på jorden så jag tro det kommer gå alldeles utmärkt det med ;)

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 00:03

#34

Brumma skrev 2014-08-10 23:52:52 följande:

Låter som om ni kommer kunna lösa detta bra :) Både ekonomiskt men även kunna behålla vänskapen på ett eller annat sätt..

Ja, jag har två underbara småkillar som jag älskar mest i hela världen :) Jag träffade faktiskt en man tillslut, när jag redan "gett upp"... Han hade en liten dotter på bara ett år - vilket jag faktiskt bara såg som ett plus :D Jag längtade ju så efter barn.. Jag har tagit till mig min bonus och älskar henne också, ser henne som en självklar del av min familj, men jag erkänner att kärleken som jag har till mina egna är en annan, starkare kärlek. Kunde inte föreställa mig den känslan förrän jag höll första pojken i famnen (ärligt talat tog det några timmar för jag var alldeles för trött efter förlossningen för att känna ngt alls :D )

Jag tror du har helt rätt inställning till att hå alltför mkt efter trådarna här. Visst kan det vara skönt att dela funderingar med andra men man skall nog använda en hel del sunt förnuft. Min läkare under senaste graviditeten sa till mig att inte lösa för mkt på nätet... Och OM jag gjorde det vara mkt kritisk... Många hetsas nog i onödan tror jag. Du låter dock vara en tjej med fötterna på jorden så jag tro det kommer gå alldeles utmärkt det med ;)

Vad fint att höra att det ordnat sig så fint för dig! Kanske träffar jag också någon en dag, men just nu har jag tillräckligt att glädja mig åt ändå! Förhoppningsvis vill han vara en bra bonusförälder som du i så fall. Ser fram emot att mitt barn ska födas nu när du beskriver det, kan inte riktigt förstå att det är verkligt!

Nu är det dags för mig att sova så att vi kan diskutera detta i morgon! Tack för att du tagit tid att svara så utförligt och respektfullt! Ger mig hopp om detta forum!

Brumma

Äldre 11 Aug 00:08

#35

Anonym (ensamstående gravid) skrev 2014-08-11 00:03:40 följande:

Vad fint att höra att det ordnat sig så fint för dig! Kanske träffar jag också någon en dag, men just nu har jag tillräckligt att glädja mig åt ändå! Förhoppningsvis vill han vara en bra bonusförälder som du i så fall. Ser fram emot att mitt barn ska födas nu när du beskriver det, kan inte riktigt förstå att det är verkligt!

Nu är det dags för mig att sova så att vi kan diskutera detta i morgon! Tack för att du tagit tid att svara så utförligt och respektfullt! Ger mig hopp om detta forum!

Sov gott :)

Anonym (abc)

Äldre 11 Aug 00:15

#36

Esoada skrev 2014-08-10 23:59:52 följande:

Jävligt idiotiskt

Varför skaffar du inte barn med någon som vill bli pappa?

Barn är ingenting man "skaffar". Bara för att vi har bättre metoder att planera vårt barnafödande idag jämfört med för hundra år sedan så betyder det inte att man kan jämställa barn med att skaffa sig ett nytt sommarhus. Människor har sex. Och det resulterar ofta i barn. Så är det bara.

Anonym (Mia)

Äldre 11 Aug 10:33

#36

Lycka till med graviditeten och barnet. Du verkar förnuftig och har fötterna på jorden, det kommer gå bra.

Bara en sak, som du kommer upptäcka själv om några månader, ditt fokus kommer troligen flyttas från att försöka göra det så smidigt och lätt för din vän, till att det viktigaste för dig är att det är bästa alternativet för ditt barn. I många fall kan det sammanfalla och om han är en vettig person (vilket det låter som) kommer han att vilja vara med barnet, det är bara lite overkligt för honom just nu. Bli inte förvånad om det blir annorlunda när han får hålla i knytet första gången.

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:18

#37

Jag tänkte uppdatera er lite. Vi har pratat nu idag och det känns absolut bättre för oss båda. Han verkar framförallt rädd för att förlora sin frihet och att behöva ha ansvar för en annan person. Han har ett krävande jobb med mycket resor, som han kämpat hårt för att få. Han kan aldrig gå hem klockan 5 och liksom vara ledig nog att ta hand om ett barn. Hans inställning är att han valt sin karriär framför familj osv. och därför säkert skulle bli en dålig pappa. Han är inget emot att träffa barnet egentligen, men är rädd för att barnet skulle vara ständigt besviket på honom då han är borta så mycket.

Min inställning är att det är bättre att barnet har en pappa som hen får träffa ibland, veta vem det är osv. Det känns som att jag fått en del gehör för detta. Han vill inte ha barnet själv, men kan tänka sig att vi har ett arrangemang där jag är med när de träffas. T.ex. att han kommer hem till och att vi då försöker hålla det regelbundet som en gång i veckan och att han då får ta del av vår vardag. Sen kommer hans resor göra det svårt ibland, men det får bli ett senare problem att ordna rent praktiskt.

Vi kom överens om att vi ska berätta för våra vänner att han är pappan, men tydliggöra med en gång att barnet ska bo hos mig och att jag har ansvar. Det kommer ju alla förstå ändå och är vi inte tydliga så blir det bara en massa snack tror jag.

Kan tillägga att han inte alls har något emot att betala underhåll om jag vill, dock känns det i nuläget överflödigt hur otacksamt det än må låta från min sida. Det var inte det viktigaste i diskussionen i nuläget.

Vad tror ni om detta? Kan det funka? Vad är bäst för barnet? Jag vet ju inget alls om vad barn mår bäst av egentligen och funderar på att kontakta någon professionell som har koll. Nu är vi ingen kärnfamilj och får lösa saken på annat sätt. Jag är så tacksam för de svar jag fått!

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:22

#38

Anonym (abc) skrev 2014-08-11 00:15:06 följande:

Barn är ingenting man "skaffar". Bara för att vi har bättre metoder att planera vårt barnafödande idag jämfört med för hundra år sedan så betyder det inte att man kan jämställa barn med att skaffa sig ett nytt sommarhus. Människor har sex. Och det resulterar ofta i barn. Så är det bara.

Haha, så sant! tack för att du orkar ta dig an de som inte har något vettigt att tillföra, jag gör det absolut inte utan ignorerar.

Ibland missar man skydd liksom, that's life. Råkade gynna mig denna gången

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:27

#39

Anonym (Mia) skrev 2014-08-11 10:33:43 följande:

Lycka till med graviditeten och barnet. Du verkar förnuftig och har fötterna på jorden, det kommer gå bra.

Bara en sak, som du kommer upptäcka själv om några månader, ditt fokus kommer troligen flyttas från att försöka göra det så smidigt och lätt för din vän, till att det viktigaste för dig är att det är bästa alternativet för ditt barn. I många fall kan det sammanfalla och om han är en vettig person (vilket det låter som) kommer han att vilja vara med barnet, det är bara lite overkligt för honom just nu. Bli inte förvånad om det blir annorlunda när han får hålla i knytet första gången.

Stort tack Mia! Jag tror säkert att du har rätt, just nu känns det mest overkligt att jag faktiskt kommer föda ett barn. Fantastiskt! Men overkligt. Kan inte föreställa mig hur livet kommer att se ut.

Jag har också svårt att se att han inte kommer ta barnet till sig när det faktiskt är fött. Vi får se helt enkelt. Jag tror att mycket handlar om rädsla för att vara otillräcklig i hans fall.

Brumma

Äldre 11 Aug 23:36

#40

Å vad skönt att höra :) Förstår att det känns lättare :)

Tycker det är jättebra att han vill vara såpass aktiv ändå - och ärligt talat har jag mkt svårt att föreställa mig att han inte kommer vilja träffa barnet mer i framtiden - även själv, med tanke på att han ändå är såpass positiv... "Vanligt" umgänge med varannan helg eller växelvis boende med varannan vecka är kanske inte möjligt med ett sådant arbete han har men är ni båda villiga att vara lite flexibla så är det ju inget som hindrar i framtiden att barnet är hos honom några dagar i månaden - om ni vill då alltså. Jag tror absolut det är bättre för ett barn att veta vilka som är föräldrarna och att träffa båda föräldrarna regelbundet om än inte så ofta, än att ha noll umgänge bara för att det "inte blir så ofta"... Då känner man sig nog ganska bortvald... Många (bland andra min man) träffar ju inte sina barn mer än vh samt lov (hos oss enbart pga mammans flytt med barnet) men vi är ju ändå familj.

Gällande underhåll... Om han faktiskt tycker det känns bra att betala underhåll så anser jag faktiskt inte att ni skall välja bort det för att du inte behöver pengarna. Sätt in pengarna på ett sparkonto till barnet istället.. 1000:- i månaden ger över 300 000 efter 18 år... Inte helt fel när första lägenheten skall köpas.. Har även du möjlighet att spara så blir det en ganska hög summa.

OM ni väljer att göra så så är mitt råd (som jag själv fick från banken) att spara i DITT namn, inte barnets.. För står det i barnets namn övergår det automatiskt till barnet på 18årsdagen... Oavsett om du/ni fostrat en ansvarsfull unge eller ngn som festar bort pengarna inom ett halvår.... Står det i ditt namn kan du själv bestämma vad pengarna skall gå till och när barnet skall få ta del av dem.

Anonym (abc)

Äldre 11 Aug 23:44

#41

Anonym (ensamstående gravid) skrev 2014-08-11 23:18:22 följande:

Jag tänkte uppdatera er lite. Vi har pratat nu idag och det känns absolut bättre för oss båda. Han verkar framförallt rädd för att förlora sin frihet och att behöva ha ansvar för en annan person. Han har ett krävande jobb med mycket resor, som han kämpat hårt för att få. Han kan aldrig gå hem klockan 5 och liksom vara ledig nog att ta hand om ett barn. Hans inställning är att han valt sin karriär framför familj osv. och därför säkert skulle bli en dålig pappa. Han är inget emot att träffa barnet egentligen, men är rädd för att barnet skulle vara ständigt besviket på honom då han är borta så mycket.

Min inställning är att det är bättre att barnet har en pappa som hen får träffa ibland, veta vem det är osv. Det känns som att jag fått en del gehör för detta. Han vill inte ha barnet själv, men kan tänka sig att vi har ett arrangemang där jag är med när de träffas. T.ex. att han kommer hem till och att vi då försöker hålla det regelbundet som en gång i veckan och att han då får ta del av vår vardag. Sen kommer hans resor göra det svårt ibland, men det får bli ett senare problem att ordna rent praktiskt.

Vi kom överens om att vi ska berätta för våra vänner att han är pappan, men tydliggöra med en gång att barnet ska bo hos mig och att jag har ansvar. Det kommer ju alla förstå ändå och är vi inte tydliga så blir det bara en massa snack tror jag.

Kan tillägga att han inte alls har något emot att betala underhåll om jag vill, dock känns det i nuläget överflödigt hur otacksamt det än må låta från min sida. Det var inte det viktigaste i diskussionen i nuläget.

Vad tror ni om detta? Kan det funka? Vad är bäst för barnet? Jag vet ju inget alls om vad barn mår bäst av egentligen och funderar på att kontakta någon professionell som har koll. Nu är vi ingen kärnfamilj och får lösa saken på annat sätt. Jag är så tacksam för de svar jag fått!

Det låter som det kan gå riktigt bra med tanke på omständigheterna. Man kan ju alltid hoppas att viljan att vara pappa till barnet kommer att växa i takt med att han lär känna barnet även om det såklart aldrig finns några garantier för någonting.

En liten brasklapp. Kom ihåg att du ger dig in på föräldraskapet på egen hand. Barnet har rätten att i framtiden vara besviken och arg på sin eventuellt frånvarande pappa men det har inte du.

Och även tänkvärt är din konflikträdsla och vilja att vara alla till lags. Det är inte endast negativa egenskaper. Dessutom verkar du annars också vara en vettig person. Men det viktigaste som mamma är att kunna inta ett barnperspektiv och agera utifrån barnets bästa. Även om det ibland kan innebär att vara obekväm för andra.

Jag är också helt och hållet ensamstående och har varit det från dag ett. Ett tips från mig som du redan verkar ha ordnat är att ordna till ditt sociala nätverk innan bebisen kommer. Du behöver se till att ordna att du har stöd som backup under särskilt det första året. Du vet aldrig vad som kan hända. Du kan råka ut för en förlossningsdepression, få en bebis med kolik som skriker dygnet runt, själv råka bli sjuk och inlagd på sjukhus eller precis vad som helst. Du behöver människor runtomkring dig som kan tänka sig att ställa upp med avlastning regelbundet vid behov. Eller i värsta fall flytta in hos dig tillfälligt. Självklart ingen livsnödvändighet men onekligen en ordentlig trygghet.

Men som sagt tror jag att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig.

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 18:58

#42

Brumma skrev 2014-08-11 23:36:21 följande:

Å vad skönt att höra :) Förstår att det känns lättare :)

Tycker det är jättebra att han vill vara såpass aktiv ändå - och ärligt talat har jag mkt svårt att föreställa mig att han inte kommer vilja träffa barnet mer i framtiden - även själv, med tanke på att han ändå är såpass positiv... "Vanligt" umgänge med varannan helg eller växelvis boende med varannan vecka är kanske inte möjligt med ett sådant arbete han har men är ni båda villiga att vara lite flexibla så är det ju inget som hindrar i framtiden att barnet är hos honom några dagar i månaden - om ni vill då alltså. Jag tror absolut det är bättre för ett barn att veta vilka som är föräldrarna och att träffa båda föräldrarna regelbundet om än inte så ofta, än att ha noll umgänge bara för att det "inte blir så ofta"... Då känner man sig nog ganska bortvald... Många (bland andra min man) träffar ju inte sina barn mer än vh samt lov (hos oss enbart pga mammans flytt med barnet) men vi är ju ändå familj.

Gällande underhåll... Om han faktiskt tycker det känns bra att betala underhåll så anser jag faktiskt inte att ni skall välja bort det för att du inte behöver pengarna. Sätt in pengarna på ett sparkonto till barnet istället.. 1000:- i månaden ger över 300 000 efter 18 år... Inte helt fel när första lägenheten skall köpas.. Har även du möjlighet att spara så blir det en ganska hög summa.

OM ni väljer att göra så så är mitt råd (som jag själv fick från banken) att spara i DITT namn, inte barnets.. För står det i barnets namn övergår det automatiskt till barnet på 18årsdagen... Oavsett om du/ni fostrat en ansvarsfull unge eller ngn som festar bort pengarna inom ett halvår.... Står det i ditt namn kan du själv bestämma vad pengarna skall gå till och när barnet skall få ta del av dem.

Riktigt smart att spara "underhållet" till framtida lägenhet åt barnet, jag ska föreslå detta! Låter också vettigt att spara i mitt namn, man vet ju aldrig... Tack för tipset!

Anonym (ensamstående gravid) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 19:11

#43

Anonym (abc) skrev 2014-08-11 23:44:33 följande:

Det låter som det kan gå riktigt bra med tanke på omständigheterna. Man kan ju alltid hoppas att viljan att vara pappa till barnet kommer att växa i takt med att han lär känna barnet även om det såklart aldrig finns några garantier för någonting.

En liten brasklapp. Kom ihåg att du ger dig in på föräldraskapet på egen hand. Barnet har rätten att i framtiden vara besviken och arg på sin eventuellt frånvarande pappa men det har inte du.

Och även tänkvärt är din konflikträdsla och vilja att vara alla till lags. Det är inte endast negativa egenskaper. Dessutom verkar du annars också vara en vettig person. Men det viktigaste som mamma är att kunna inta ett barnperspektiv och agera utifrån barnets bästa. Även om det ibland kan innebär att vara obekväm för andra.

Jag är också helt och hållet ensamstående och har varit det från dag ett. Ett tips från mig som du redan verkar ha ordnat är att ordna till ditt sociala nätverk innan bebisen kommer. Du behöver se till att ordna att du har stöd som backup under särskilt det första året. Du vet aldrig vad som kan hända. Du kan råka ut för en förlossningsdepression, få en bebis med kolik som skriker dygnet runt, själv råka bli sjuk och inlagd på sjukhus eller precis vad som helst. Du behöver människor runtomkring dig som kan tänka sig att ställa upp med avlastning regelbundet vid behov. Eller i värsta fall flytta in hos dig tillfälligt. Självklart ingen livsnödvändighet men onekligen en ordentlig trygghet.

Men som sagt tror jag att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig.

Ja, självklart vet man aldrig hur barnet kommer att känna angående sin familjesituation, det är ju omöjligt att veta vad hen är för person. Men det finns ju inga garantier för något när man får ett barn, man får göra så gott man bara kan och hoppas på det bästa.

Jag tror att när jag väl har ett barn så kommer allt fokus ligga på att agera för barnets bästa, det kommer nog ännu starkare när barnet är fött.

Starkt jobbat att ta hand om ditt barn ensam! Ja som tur är har jag familj och vänner nära. Mina föräldrar jobbar ju och har egna liv, men de är inställda på att hjälpa till så mycket de kan. Min bror har jag en mycket nära relation till, vi pratar varje dag. Han säger att han vill hjälpa till så mycket han bara kan och det litar jag på. Vill helst inte tänka på vad som skulle hända om jag blev riktigt sjuk, men sånt måste man ju också planera för.

Mina två bästa vänner vet jag att jag kan lita på till 100%. Den ena av dem hade en svår depression för runt 10 år sedan (hon mår nu helt bra) och då bodde hon hos mig i flera månader medan hon fick hjälp. Hon säger ofta att hon skulle göra något liknande för mig. Jag ska prata med dem om detta, det är ju skönt att ha pratat om det i tid. Vi är som syskon och någon av dem kommer med största sannolikhet vara med under förlossningen.

Tack för bra synpunkter och tips!

Anonym (abc)

Äldre 12 Aug 23:00

#44

Anonym (ensamstående gravid) skrev 2014-08-12 19:11:10 följande:

Ja, självklart vet man aldrig hur barnet kommer att känna angående sin familjesituation, det är ju omöjligt att veta vad hen är för person. Men det finns ju inga garantier för något när man får ett barn, man får göra så gott man bara kan och hoppas på det bästa.

Jag tror att när jag väl har ett barn så kommer allt fokus ligga på att agera för barnets bästa, det kommer nog ännu starkare när barnet är fött.

Starkt jobbat att ta hand om ditt barn ensam! Ja som tur är har jag familj och vänner nära. Mina föräldrar jobbar ju och har egna liv, men de är inställda på att hjälpa till så mycket de kan. Min bror har jag en mycket nära relation till, vi pratar varje dag. Han säger att han vill hjälpa till så mycket han bara kan och det litar jag på. Vill helst inte tänka på vad som skulle hända om jag blev riktigt sjuk, men sånt måste man ju också planera för.

Mina två bästa vänner vet jag att jag kan lita på till 100%. Den ena av dem hade en svår depression för runt 10 år sedan (hon mår nu helt bra) och då bodde hon hos mig i flera månader medan hon fick hjälp. Hon säger ofta att hon skulle göra något liknande för mig. Jag ska prata med dem om detta, det är ju skönt att ha pratat om det i tid. Vi är som syskon och någon av dem kommer med största sannolikhet vara med under förlossningen.

Tack för bra synpunkter och tips!

Ja, det kan vara vettigt att åtminstone sondera terrängen lite på förhand så att du vet vilka människor i din närhet som kan tänka sig att ställa upp och i vilken utsträckning. Skönt för dig att veta på ett ungefär vem du kan vända dig till sen om det skulle krisa.

Kom också ihåg att tänka realistiskt. En vän som jobbar heltid kommer exempelvis kanske inte klara av att ställa upp så mycket som de lovat.

Kan någon få veta vem pappan är?

INNEHÅLL