Hur överlever man som medberoende

Förklara för mig då hur man kan hjälpa en alkoholist?

Men att ständigt, trots det man gör, bli sviken, gång på gång. Jag tycker att man har hjälpt personen tillräckligt när man har fått hen att inse att hen har ett problem och att man ger personen en chans om personen söker hjälp. Om personen då ramlar tillbaka, vad kan man då mer göra? Man måste komma ihåg att ge sig själv respekt och se till sitt egna välmående. Jag förstår verkligen inte hur du kan sitta och försvara ett liv som medberoende. Det är osunt och slöseri med tid. Du lever i förnekelse din lilla stackare.

Jag lever ihop med en alkolist han har gått ifrån värdens bästa till ett monster.nu har han lovat att söka hjälp äntligen.även jag ska få hjälp jag ska gå i någon anhörig kurs och där ska man tydligen bli av med sitt medberoende. Jag vet precis hur det känns det är som om man är tillsammans med 2 helt olika personer.och jag vet hur det är att gå på tå. Jag och min man har vart tillsammans i 10 år och har

3 barn tilsammans! Jag hoppas att ni får hjälp båda två! Och om han inte slutar dricka så ta den hjälp du kan få för din egen skull för utan den går man in i väggen och blir deprimerad.kram

Ja, och mitt råd till ts var och är att lämna alkoholisten. Konstigt va? 

Det är inget råd, det är att lagga sig platt ner och skita i allt.

Läs, sen kommentera.

Du inbillar dig din situation, gäller alla.
Ett kardinalfel.
Ditt råd är det sämsta som man kan ge.

Det är ett råd. Att stanna samtidigt som man vet innerst inne att man inte är lycklig är att "lägga sig platt ner och skita i allt".

Detta har du redan sagt, försök att bemöta istället för köra en struts.

Du är ju helt förvrängd. Jag ger ts det bästa rådet hon kan få. Ts räddar sig själv och sitt liv genom att lämna. Varför ska man leva efter att ta hand om en annan vuxen människa?

Knappast förvrängd, då jag är öppensinnad och ser andra alternativ före, att bara lämna utan att bry sig.
Du kan försök hitta mer ord, som gör din ignorans se bättre ut.
Funkar inte då jag kommer avslöja dig varje gång.

Läs den här texten igen och uppmuntra ts till att hon ska försöka "lösa" genom att stanna. Du är en ond människa!

Jag måste tassa på tå ständigt, för om vi bråkar vet jag att det dricks mer. Min dotter är än så länge omedveten om detta. Jobbet sköter han och utåt sätt är han världens bästa bonuspappa och sambo men bakom fyra väggar när ingen annan ser är han tragisk. Jag brukade tycka synd om honom men jag är känslomässigt avstängd.

Jag har hotat, jag har kastat och gömt, gjort slut och kramat om. Hur jag än gör så är det jag som slutar sårad. Vad säger man, hur agerar man. Jag är fast i min bubbla och vill ut!

Avslöja vad? 
Du kan försöka lära dig att skriva ordentligt. Jag menade aldrig att ts inte skulle bry sig, jag menade att ts skulle bry sig om sig själv och sitt barn i första hand. Barnet ska alltid komma i första hand! Om mamma mår dåligt hur tror du då att det kommer speglas av på barnet i framtiden?

Ingen som sagt att stanna är lösningen, det är en passiv icke lösning.
Om du hade pallat med att läsa nått i alla de som har besvarat dig, så hade du insett detta.
TS är här för att få tips och råd att lösa situation, att lämna är att är ingen lösning.
Det är att strunta i att försöka.
Du citerar vad TS gjort och inte funkat, och tråden TS skapat är att få tips i att fixa till det.
Lämnar gör losers, TS är MYCKET tydligt ingen loser.
Då h*n är villig att läsa situationen.
Sen kan resultat i slutänden, betyda att h*n lämnar.
Men då kan TS stå rak i ryggen, och säga jag gjorde vad jag kunde och det funkade inte.
Och komma stärkt ur situationen, och med vetenskapen jag har empati och en god medmänniska.
Precis tvärtom mot vad du är.

Tar man och bara lämnar, så kan man inte säga man har brytt sig.
Har man hjälp och det inte funkar och lämnar, då HAR man brytt sig.
Inte som du, som tog en fegis.
Avslöja att du använder ad hominem liknande retorik, i tron det ska göra dina obefintliga argument bättre.

Förstår du inte delar av vad jag skriver, så är det extremt enkelt och fråga "vad menar du där".
Kanske testa detta nästa gång.

 

God natt, hörs imon!

Det är en lösning för henne och hennes barn. Man ska inte försöka hitta lösningar åt en missbrukare, där finns det hjälpgrupper och dylikt som kan göra. Ts behöver push till att lämna, insikt i vad som kommer vara det bästa för henne och hennes barn i längden. Hon har redan försökt, varför ska hon försöka ytterligare? Vad vet du om mig? Du vet inte vem jag är eller vad jag gör för andra människor så det kan du inte uttala dig något om. Man är inte en god medmänniska för att man låter sig själv bli trampad på.

"Tog jag en fegis" som lämnade när jag blev psykiskt och fysiskt misshandlad? "Tog jag en fegis" som lämnade när alkoholisten manipulerade mig, ljög för mig och fick mig att känna oro varje dag för att han skulle dricka? "Tog jag en fegis" när en stor del av ekonomin gick åt till hans missbruk? "Tog jag en fegis" när hela mitt självförtroende, min självrespekt och lust till livet höll på att dö ut? "Tog jag en fegis" när jag stelnade till i kroppen varje gång han kom hem en fredag eftermiddag? Uttala dig inte om shit du inte har en aning om. Ägna ditt liv åt något annat än att sitta här med din skeva attityd!

Ignorera Carnitas, han/hon försvarar alltid missbrukare och drogbruket oavsett om det gäller alkohol eller cannabis etc. Det går inte att ha en normal diskussion med denna människa.

Bara för det finns hjälpgrupper, så droppar man inte sin partner som en het potatis.
Däremot hatar man sin partner, då väljer man ditt sätt.
Du kan mycket väl ha rätt, men nu är det så att TS vill ha tips och råd, till förbättra situationen.
Då h*n inte lyckats, och det är här vi kommer in
Inte du dock, som inte villhjälpa TS att lösa det problem hon har.
Din lösning är att strunta i allt och bara dra, ett rätt så empatibefriat tillvägagångssätt.

Vad jag vet om dig, ja det viktiga och det jag kommentera om.
Som var din bristande empati.
Och att du tydligen inbillar dig att din erfarenhet, är samma för alla på jorden i frågan.
Där har du så fel, sååååå fel.

Offerkoftan sitter inte bra på dig, och varför du tror den ska sitta bättre på andra är en riktigt mysterium.
Min attityd är att hjälpa människor, svårt att se det som nått skevt.

Sen vad gjorde du åt situationen?
Ser inget här, men hoppas verkligen det var nått.
Sen att du inbillar dig att alla ska vara som din sämre hälft, som är missbrukare.
Fattar jag inte riktigt i hur du kommer framtill, mer än för dig då.

Jag försvarar människor, eller är dom inte människor?
Här är en anledning till att folk är anti att söka hjälp, då vi har personer som dig som vill stigmatisera.

Vet inte vem du är, men jag har funnit att folk sällan svarar på frågor.
Det gör att de aldrig ens får reda på olika knep man kan ta till.
Har fått beröm många gånger för min hjälp, men vissa är så blockerade att de inte klarar av att ta emot hjälp i form av råd(eftersom vi är på ett forum, så är det svårt att på annat sätt hjälpa).

Sen om du har diskuterat med mig, eller tillhör dom som vägrar svara på frågor, som är ibland lite tuffa.
Så sätter du dig i en situation, där du inte har några uppslag i hur att gå vidare.
Folk inbillar sig att en obstinat inställning och orimliga ultimatum är rätt väg att gå.
En del folk som du, verkar inte förstå att man måste inte ta till den värsta åtgärden som första steg.
För om inte den fungerar, vad inbillar man sig att man ska ta till sen?
Finns ju liksom inget högre upp på skalan.
Nä, små steg och små lösningar till en början, uppfyller man de krav som man har ställt.
Då tar man ställer nya krav, som ska uppfyllas.
Det är då man har störst framgång.
Att ta fram piskan och gör som jag vill, så är man dömd till att misslyckas i för höggrad för att vara accepterat tillvägagångssätt.

Blir lite lustigt att prata om en normal diskussion, när man har personer som vägrar svara på högst relevanta frågor.
Och säger det inte går diskutera normalt med mig, herre gud hur kommer man fram till  nått sånt tokigt?