Presentationstråd för oss som "Vill ha ett barn till efter 40+! Häng på du som oxå har de planerna, alla trådar verkar ju mer eller mindre döda i denna kategori... :-)"

Hej!
Jag är född 1972 och bor söder om Stockholm i hus tillsammans med man och son på 3½.

Jobbar inom IT som systemförvaltare. Tränar 2-3 ggr veckan och äter nog ganska varierat och hälsosamt. Med sonen ökade motivationen att laga bra och god mat med bra råvaror.

Med sonen tog det nog 1½ år innan vi plussade. Men då hade jag noll koll på cykeln och ägglossning. När det var dags för syskon och det dröjde började jag hålla lite koll och insåg att jag har en ganska lång lutealfas (ca 18 dagar) vilket gjorde att inga ägglossningskalendrar och appar stämde på mig.

Fick ett efterlängtat plus i februari, men på KUB så upptäcktes att graviditeten avstannat i vecka 7. Det var en tuff tid, men man återhämtar sig på något sätt och ser framåt igen. Jag hade tur att kroppen tog hand om allt själv utan medicinsk hjälp.

Testade rosenrot och munkpeppar och i augusti plussade vi igen. I vecka 11 fick vi se en livlig krabat med pickande hjärta. Nu ser vi fram emot KUB om drygt en vecka.

Vi avvaktar med att berätta för nära och kära ett tag. Men längtar till att vi kan få berätta. Framför allt för sonen som längtar efter syskon.

Kram

Hej!

Får jag vara med här?

Fyller 40 år i december, har 3 barn sedan innan (3, 7, 10 år gamla) med mitt ex.
Vill nu tillsammans med min nye karl skaffa ett gemensamt barn innan det är försent.

Slutade med minipiller i mitten av maj, så det är 5:e försöket denna månad.

Hej,

Kikar också in. Fyller 41 år innan jul och önskar att det ff går att bli gravid. Har tre barn och ett MA (tror jag att det kallas) innan vårt yngsta barn - upptäcktes på KUB att barnet inte levt på länge och jag fick opereras.

Nu hoppas vi på att få ett fjärde barn (sista?) och jag känner mig osäker på hur fertil jag/vi är.
Det har gått relativt lätt med de andra att bli gravid, med första gick det väldigt snabbt, med andra medan jag åt minipiller och den tredje direkt efter operationen för MA. Men som sagt, nu vet jag inte alls.

Är i slutet av min mens och hoppas att vi är på banan nu. Har inte testa något för att hjälpa det på traven.

Och som tillägg - jag äter inga p-piller eller liknande. Mår dåligt av dem och har vägrat att börja igen efter vårt tredje barn som fyller två år på torsdag. Har för länge sedan haft p-spruta och sedan mini-piller.

Kul med nya!
Vill bara kolla så ni sett att det finns en grundtråd där det aktivt surras!? Ni hittar grundtråden i trådstarten till denna tråd som är en presentations tråd enbart

Lite om mig: 44 år, bor i Stockholm, studerar till ämneslärare, färdig i januari!  Jag har två barn sedan tidigare, födda -94 och -99. Blev även oplanerat gravid när jag var 38 men avslutatde den graviditeten pga dåligt förhållande. Nu har jag en ny man sedan 4 år tillbaka och han har äntligen sagt ja till ett gemensamt barn :) BIM idag, dock neg. gravtest igår så det ser inte så ljust ut. Har tid hos gyn 9/11 för att kolla upp hur det ser ut med ägg. Ska också införskaffa ÄL-stickor och försöka pricka in rätt dagar. Tränar regelbundet, äter vitaminer och folsyra, annars inget särskilt. Känns skönt att följa andra i liknande situationer, håller tummarna för oss alla

Hej!

Ny i detta forumet ???? Jag bor i Göteborg, är 40 år och längtar nu starkt efter ett andra barn. Har ett barn sedan tidigare relation som är 10 år och eftersom livet inte riktigt blev som planerat har det gått många år. Har en ny man sedan ca 4 år och vi har nu en gemensam längtan efter ett till barn. Han har också ett barn sedan tidigare.

Detta är andra försöket och jag tror att vi lyckades pricka ÄL så håller tummarna. BIM är 2 november... Jag äter bra och tränar regelbundet men annars gör jag inget extra uran försöker på naturlig väg. Tar gärna emot tips på saker ni provat som ska hjälpa till på traven! ????

Ska bli kul att följas åt! Lycka till!

Uppdaterar lite här :) 

Kan numera titulera mig som gravid :) har gjort FVP och allt såg bra ut och lillebror förväntas komma runt den 5/7-15. 
Så efter ett antal tuffa missfall så har det äntligen gått vägen, är i v 17 nu och vågar äntligen andas ut, nästa vecka är det dags för RUL

Lite kort om mig. Född -74, Norrbottning, men bor sedan många år i Skåne. Träffade min nuvarande man rätt sent, så vi bestämde oss ganska snabbt för att försöka. Blev gravid hösten 2009, men tidigt MF. Lyckades därefter inte plussa så vi tog kontakt med RMC för utredning, som visade att mina äggstockar sviktade. Antagligen skulle det betyda ett tidigt klimakterium. Än så länge har jag ÄL och mens någorlunda regelbundet, så jag hoppas att det finns tid kvar.

Pga diagnosen så visste vi snabbt att ÄD var den bästa möjligheten, men vi fick ändå prova IVF (utan några ägg vid ÄP). Då ÄD-kön var lång här hemma så valde vi en klinik i Spanien, och fick en dotter 2012.

Sedan dess har vi försökt med de kvarvarande embryon vi har. Ett MF i v8 och ett minus. Nu står vi vid nästa vägskäl: stanna med det fantastiska vi har och njuta av livet, eller gå vidare med syskonförsök. Vi är inte riktigt samspelta i vad vi vill, så i väntan på det kör jag på med pergo. Rätt vad det är kanske kroppen gör ett sista ryck och spottar ur sig något bra!

Presentation av mig:
Född 1968, fyller alltså 47 år i år. Gift och har 2 barn, födda 2005 och 2008 samt 1 stor hund. Bott i Stockholm sedan 1997 men bor nu utomlands sedan 1 år då mannen fick nytt jobb. Är hemmafru just nu men utbildad arkitekt.

Har drömt om ett tredje barn sedan 2010/2011 men pga yttre omständigheter som sjukdom och många dödsfall i familjen har orken och energin ej funnits att försöak förrän nu. Jag och mannen är överens om att försöka åtminstone 1-2 ggr innan jag nog kommer att tänka att om det inte lyckas så var det inte meningen. Chansen för att bli gravid i min ålder är ca 3-4% chans med egna ägg på normal väg och med de stora riskerna för missfall samt kromosomfel på ett eventuellt foster så kommer jag inte att försöka så många gånger utan försöka komma till ro med att livet gav mig 2 friska, fina barn och det ska jag vara nöjd med...

Hej, jag är 44, är oroad för min ålder, men lämnar nu öppet för en 3a under några månader   :)

Hej
Jag är 44 år nu och har kommit på denna galna ide att försöka bli gravid igen.
Fick en dotter för 17 år sedan. Vet inte om kroppen blivit för gammal men är enormt sugen på barn nr 2. Hoppas att det kan gå vägen. Lycka till allihopa nu kör vi :) 

Hej jag är 41 år och vill ha ett tredje barn känner mig inte klar så vi bestämde oss för att försöka så ser vi hur det går :)

ska bli såå roligt att följa er som redan är här och lycka till alla

Hej
Jag är 39 år just fyllda (men hoppas jag får vara med i 40+ snacket ändå och har en son som precis fyllt 3 år. Vi hade hoppats på syskon lagom till 3 års dagen men månaderna gick och inget hände. Tillslut plussade vi äntligen i januari i år men det slutade i MA i v10, i början av mars. Kändes tufft för tiden går ju och både jag och sonen blir äldre.

Men det är bara att försöka igen. Vi bor också tillfälligt (2-3 år) utomlands. I ett land där det är lite si och så med sjukvården. Det finns dock några bra västerländska kliniker (inte sjukhus) och då vi har en bra försäkring via arbetsgivaren är det bara att säga till så får man komma på ultraljud när man vill. Så nu efter missfallet har jag begärt blodprov för att kolla både det ena och det andra, såsom FSH, LH, Östrogen, Progesteron, TSH, mm. Ska bli skönt att få bekräftat att inget i det endokrina systemet jobbar emot oss utan att det bara är upp till oss att pricka rätt. Väntar svar nu i dagarna så hoppas allt ser bra ut. Sen är det bara att köra! Igen.  

Hej
Det är nog här jag ska presentera mig istället
Jag är 44 och kände plötsligt att en 3a skulle vara fantastiskt. Jag slutade skydda mig under en månad, hann aldrig få äl utan bara extremt mkt finnar och uppsvullen mage   Sen ändrades plötsligt vår jobbsituation. Min man förlorade jobbet, men istället lyckades jag få ett jättebra jobb... då började jag skydda mig igen och tänkte att jag får lägga ner hela planen på en trea. (jag var med i en tråd som som hette något i stil med "vi som vill ha en 3a efter 40" men jag kan inte hitta den.) Nu har det gått några månader och långsamt börjar längtan komma tillbaka. Det känns som att någon saknas hemma... jag kanske inte ens kan bli gravid längre, och jag oroar mig för att att något kan gå fel OM jag blir gravid pga min ålder, men förutom detta känner jag nu också att det är ett problem med mitt nya jobb. Arbetsgivaren kommer bli superbesviken om jag genast blir gravid, typ inom bara ett år...Vågar jag överhuvudtaget börja försöka under provanställningstiden? (vilket jag ju nästan måste om jag ska ha nån chans...). Jag funderar hit och dit, men tänker att jag när jag ser tillbaka kanske kommer ångra att jag prioriterade ett jobb framför en ny familjemedlem... kanske... vet inte hur göra. 

Har missat denna, men skriver lite här också

Både jag och mannen har just fyllt 45 och startade vår "verkstad" för tre år sedan. Jag hade inte så stora förhoppningar, pga min ålder, så döm om min förvåning när jag blev gravid på andra försöket! Det slutade tyvärr med MF i v. 10. Sen dess har det inte hänt något alls. Efter MF kom vi av oss lite och har väl inte direkt satsat helhjärtat, Vi har även varit särbo under perioder och det har inte alltid varit så lätt att få till det. Nu i augusti blir vi sambo permanent och har bestämt oss för att försöka ta oss i mål!  Äter rosenrot och folsyra och har precis börjat min första kur munkpeppar. Mannen har gjort ett clearblue spermietest, som visade positivt. När kliniken öppnar efter semestern ska vi gå vidare med att kolla upp äggreserven och ser det helt mörkt ut har vi bestämt att gå vidare med ÄD, troligtvis i Riga. Jag har tvillingflickor(16 år) sen tidigare, men mannen har inga barn. Mina flickor kom till via IVF (pappan hade dåliga simmare) och det lyckades på första försöket.
Är i stort sett ensam om detta i min bekantskapskrets och därför är det så peppande och roligt att läsa om er andra, att vi är fler som längtar och kämpar och faktiskt lyckas!

Hej,

Jag är nyss fyllda 40 (i juli) och sambon är 43. Vi har en gemensam dotter som fyller tre i november. Jag har dessutom tre döttrar till med min fd, i åldrarna 7, 9 och 10.

Jag har alltid haft lätt för att bli gravid, det har aldrig varit ngt problem.....fram tills att vi bestämde oss för att ge döttrarna ytterligare ett syskon. Det tog mig nästan ett år att bli gravid, och det skedde mitt i min sjukskrivning (utbrändhet och kopparförgiftning) samt att min moster hastigt gick bort, och hon stod mig väldigt väldigt nära - så när jag mådde som sämst, då blir jag gravid.

Tyvärr så miste vi vår son för tre veckor sedan (23/7) i v 23+3, han dog i min mage under natten.

Det är oerhört många tankar och funderingar som snurrar nu, och sorgen och saknaden är fruktansvärt. Men längtan efter ett barn är starkare än vad min rädsla är, så vi kommer att försöka på nytt. Men nu när man har fyllt 40 och just att lillebror tog nästan ett år, så är man ju rädd för att jag inte kan bli gravid igen, att det är försent. Men jag vill gärna vara med i gruppen, för vem vet, kanske en dag så.....