Högrisk på NUPP, nackspalt 3.2 - orolig

Tack för era peppande ord och era solskenshistorier, vilken lycka att få de besked ni fått - underbart!
Kommer ni ihåg vad ni hade för blodvärden?
Jag ser så nattsvart just nu? Men mirakel har hänt.

och jag vill komma med ännu en solskenshistoria! Mina kära vänner väntade barn, och det visade sig på ultraljudet att det fanns risk för att barnet hade Downs syndrom. MEN när barnet sedan föddes så visade sig att alla tester var korrekta! Barnet HADE DS! Men vet du vad...de var lyckliga över sitt underbara barn och skulle inte byta henne mot vad som helst! Hon är världens underbaraste unge och lever ett lyckligt liv där hon är accepterad och älskad precis som hon är.

DET är en solskenshistoria om något :)

SL77; har du hört något?

A nnaL: Nej, inte än.

SL77 och AnnaL72, hoppas att ni får lugnande besked snart! Väntan är verkligen hemsk!

Loriyana - härligt att det blev så bra för dina vänner! Du har ju varit aktiv i tråden tidigare och då var det ingen som nappade på dina inlägg som, förmodar jag, var skrivna för att få igång en debatt om selektiv abort. Jag kommer inte ta den diskussionen i den här tråden den här gången heller. Här skriver människor som befinner sig i kris och som redan tampas med en massa svåra känslomässiga och kanske även etiska tankar kring ett eventuellt abortbeslut. De blir knappast hjälpta av bli ifrågasatta. 

Men om du är diskussionssugen så diskuterar jag gärna - i en annan tråd eller genom PM. Jag är väl insatt i abortfrågan efter två års studier i praktisk filosofi och tycker det är intressant att få höra och kritiskt granska argument från någon som utgår från ett annat perspektiv än jag. Hör gärna av dig om är intresserad av en saklig diskussion!

Äntligen kom brevet vi har längtat efter! Sitter och skrivet detta meddelande och gråter av glädje.

Nu önskar jag av hela mitt hjärta att även du AnnaL72 får samma besked idag!!

SL77; åh grattis , vilka underbara nyheter! Så glad för din skull! Tyvärr inget här hos mig så på måndag ringer jag.

Är så glad för alla er som fått bra svar på FVP/MKP. Men - jag känner att jag ändå vill dela med mig av mina erfarenheter. Har gått igenom två osäkra graviditeter med helt olika utgång.
Först ett högt värde på NUPP, med efterföljande FVP. FVP, och till och med utökad analys var bra, men på grund av det höga värdet på NUPP fick vi tid för utökat UL i V20. Då visade det sig att fostret hade stora missbildningar och inte var livsdugligt. Avslutade grav efter 2 månaders känslomässig berg och dalbana...
Andra gången var NUPP helt ok, men KUB gav en risk på 1:9. Ny förtvivlan, och nytt FVP. Även den här gången var FVP bra, och vi valde med tidigare erfarenhet att inte gå vidare med utökad analys utan kämpade istället för att få så bra och så tidigt UL som möjligt. Även UL såg bra ut, och några månader senare föddes vår son. Han är född med en lindrig cp-skada och kraniosynostos, men det är inget som märks i vardagen, utan han är världens härligaste
Vill inte oroa, men känner att det är viktigt att veta att FVP inte är en "sanning", utan det är bara en del av en helhet. Tillsammans med utökat UL blir det säkrare, även om det aldrig går att till 100% få veta allt om barnet man bär på. Och det är ju tur - tänk så många härliga människor som inte fötts om vi haft möjligheten att veta allt...

AnnaL72:

Hur går det för dig? Har du hört något än? Jag kan inte sluta tänka på dig.

Kram

SL77;

Har inte riktigt orkat uppdatera min status. Läkaren ringde med negativa besked och vi avslutar graviditeten på måndag. Visste inte att det fanns så mycket tårar. Kan inte sluta gråta.

Min dotter frågade mig för två dagars sen; mamma man kan nästan tro att du har en bebis i magen. Har du det? Ja, vad säger man; hjärtskärande att se hennes vackra ögon tindra glatt som om det vore största lyckan i livet. Att bli storasyster ! Nu väljer jag att avbryta. Kommer jag att någonsin förlåta mig själv för det?

Tänk vad snabbt livet kan ändra sig!

Åh Anna

Usch så jobbigt, beklagar verkligen! Det finns inga ord jag kan säga för att trösta dig men du finns i mina tankar <3

Många styrkekramar till dig och din familj.

Beklagar verkligen, fy så fruktansvärt det måste kännas. Har själv ett avbrytande i bagaget efter 1:2 på kub på alla trisomierna men prover visade Turners syndrom. Vi valde att avbryta och det var så hemskt. Inte själva avbrytandet i sig kanske, så klart det var hemskt det med men inte alls på samma sätt som det var att bli knockad till marken av provsvaren.

Skickar många kramar till dig och önskar att allt går så bra som det kan i en situation som denna.

Beklagar så mycket.......

Finner inga ord <3 styrkekramar

Åh Anna, SÅ ledsen för er skull. Vet förstås inte hur det känns men tror att jag kan föreställa mig lite i alla fall efter mina veckor av oro och vånda. Styrkekramar.

Anna:Beklagar så mycket. Stor kram. Har också gått igenom avbrytande, men i v. 20.

Åh Anna, jag beklagar verkligen!