Säger ni till andras barn om de inte sköter sig enligt er mening?

Problemet med att inte agerar är att man då faktiskt säger till barnet att beteendet är ok. Varför ska de sluta att sätta sina leriga skor på bussätet när alla tycker att det är ok? Varför ska de sluta att svära i tid och otid när den enda som reagerar är läraren. Varför ska de sluta att rycka saker ur händerna på andra när alla godkänner det? Lite absurt att vi vuxna inte har civilkuraget att öppna munnen.....

Hämtade min äldsta son i skolan förra veckan. Ett par killar från året över sprang runt och kastade pinnar hej vilt...rätt stora dessutom. Ingen rastvak nära. När jag kom stod ett par föräldrar och bara tittade på. Jag tog svängen om dem och sa att de fick ta och sluta att kasta pinnar. Lite förvånade över att jag sa till (vilket är rätt hemskt kan jag tycka) men de slutade ju direkt eftersom de visste mycket väl att de inte skulle eller fick och att någon lätt skadas. Jag var inte arg och de var inga hemska ligister.

 Det var det andra barnets föräldrar som fick spel för att hon sa till deras barn att inte säga dessa ord.

Ja...så var det ja... inte din väninna, utan väninnans barns kompis' föräldrar. Ursäkta, jag läste för snabbt.
Men då känner du kanske inte till hur dessa föräldrar ser på eventuella tillsägelser i förskolan/skolan..? Vore intressant att veta...

Om det gäller allmängiltiga regler, som att inte slåss, säger jag till. Är det mitt tyckande säger jag sällan till.

Jo hände min systers man. Tillsist fick han själva säga till barnet att i te slå honom eftersomföräldrarna inte sa något.

Tydligen inte för alla.

Nej, jag vet inte alls tyvärr. Jag har fått för mig att fler har problem med att andra föräldrar säger till än skolpersonal t.ex. men jag vet inte alls vad som gäller här.

Ja, det skulle jag utan tvekan göra.

Ja, den där tycker jag själv är svår. Hur gör andra?
När vi har haft barn hemma som har använt sig av svordomar har jag inte sagt till dessa barn men förklarat för mina att de inte får säga så vilket i dessa få fall indirekt lett till att kompisen slutat också. Våra barn har en tendens att komma och säga till oss om någon svär eller gör något annat vi inte anser okej och det skulle kännas dumt att inte säga något alls då, ungefär som vi okejar det. Däremot känns det inte alltid självklart att gå direkt på kompisen.

Vill du ge ett exempel på något som du räknar dit, inte skulle reagera på? Min spontana tanke är att jag tycker att det är okej att säga till efter eget tyckande och att jag skulle göra så, sedan är jag som sagt nyfiken på vad du menar där. Mycket är ju rent tyckande.
Det viktigaste tycker jag är, som Natulicien skrev, att man inte använder nedvärderande termer. Det finns det ingen anledning till med egna eller andras barn.

Om mitt barn leker hemma hos någon annan är det ok om de säger till honom om han gör något dumt.
Jag brukar säga till en av sonens kompisar när jag märker att han inte tvättat händerna efter att ha varit på toaletter. En annan kompis vill gärna leta efter sötsaker i våra skåp/kylskåp honom säger jag också till. Det här barnet har begynnanade övervikt, så föräldrana är nog glada att jag begränsar.

Jag sager absolut till ett barn om det inte beter sig ordentligt. Min son blev tex knuffad ganska hart av en tjej i 4-ars aldern (han ar nastan 1.5 ar gammal) och ramlade och var nara att sla huvudet ganska rejalt.. Sa "Men vad gor du?! Man far INTE knuffas!!" och lat nog ganska arg.. for det var jag. Flickan borjade grina. Maken tyckte att jag var for elak. Flickans mamma bad om ursakt (och jag ocksa till mamman, stackaren grinade ju) och sa att dom haft problem med att flickan ar elak och tyckte det var bra att jag sa till. 

Jag skulle absolut tycka att det var okej att saga till min son om han inte beter sig, vi ar inte stenharda med svordomar (han sager "oh shit" ibland) men om han ar pa besok hos nagon och det inte ar okej dar sa tycker jag absolut att dom kan saga att i deras hus far man inte svara. Samma sak om han skulle vara elak eller nagot sa far dom garna ocksa saga till. 

Sen ibland ar det ganska skont om man ar i affaren och han trilskas och gnaller om nagon framling kommer fram och sager nagot, han blir sa jakla paff att han blir knapptyst 

Jag säger absolut till andras barn och det är fritt fram för andra vuxna (släktingar, föräldrar till min sons kompisar mfl) att säga till min son om han gör dumheter. Det förutsätter jag att man gör faktiskt.
Barnen är allas vårt gemensamma ansvar.
Dessutom brukar det ha bättre effekt när någon annan säger till....

Mitt hem= mina regler.
Passar inte det så behöver man inte komma hit!

Är dock förvånad över en del kommentarer/trots som jag möts av när man på ett fint sätt försöker säga till andra barn saker.
Ofta blir jag totalt ignorerad. 
Så som en del barn svarar skulle jag aldrig någonsin fått för mig att svara en vuxen när jag var barn...

Om barnet med sitt uppträdande påverkar mina barn eller omgivningen på negativt sätt så säger jag givetvis till, även om föräldern är i närheten.

Samt i vårat hus gäller våra regler så alla barn som är på besök måste lyssna på oss vuxna och inrätta sig. Vi har aldrig haft några som helst problem med det!