Hur tänker ni om ni bjuder hem en kompis till ert barn för lek och barnets syskon visar att det vill vara med när barnen leker?

Jag frågar om hen får vara med får hen inte det så är det så och ska respekteras. Man ska väl för faen ha rätt till tid med vänner även om man har syskon.

Avskydde när mina vänners päron dumpade småsyskon på mina vänner. Ni är föräldrarna liksom...

Syskonen har inte valt varandra och lever med varandra ändå, så varför kan inte de få ha sina vänner ifred

Men det är också lite märklig syn på syskonskap. Förstår inte den väldigt svart-vita bilden riktigt. Att visa ett syskon eller någon annan respekt i vissa lägen och även inkludera i vissa lägen innebär ju inte att man inte kan få ha sina kompisar ifred. Många barn har även gemensamma kompisar. 

visst kan man ha gemensamma kompisar. Men är det som en mamma skrev, en 10-årig flicka och en 6-årig pojke. Det finns nog inte många gemensamma vänner.

Det jag menar är att syskonen finns där, de kan vara helt olika till sättet och det finns troligen många tillfällen där syskonen kommer att umgås, men de har inte valt varandra och har rätt till sitt eget liv, egna vänner

Det får man avväga från gång till gång, beroende på vad det är för kompis som är på besök, och vad de pysslar med. Ett syskon ska aldrig kunna tvinga sig in, men ibland kan det vara bra om man som mamma flikar in ett litet "Vad kul att ni har tänkt göra fruktsallad. Visst är det OK om Sara är med också om hon vill?" om man känner att det kan tänkas falla i god jord. Antingen får ju Sara då ett jakande svar (oftast av kompisen) eller ett nekande (av storasyster, i stil med "Men mamma, vi hade tänkt fixa det här själva, så att det blir en överraskning. Och det blir så trångt i köket"). Men då vet man i alla fall hur landet ligger.

Oftast brukar det funka så att om de gör något inne på sitt eget rum så får syskonet inte vara med, men om de håller på med något i husets allmänna rum eller är ute i trädgården så brukar det vara fritt fram för den som vill att vara med. Och det är ingen direkt regel, utan bara något jag lagt märke till.

Peppar peppar så brukar det inte vara några problem.

Nähe. Vi har bott i lägenhet ända tills nu i somras och det lektes friskt på gården i blandade åldrar och kön. Trevligt tyckte jag. 

Jag känner bara inte igen mig i det du skriver. Är det kompisar här hemma så är det egna rummet alltid upp till var och en att bestämma om. Vanligtvis så vill de hellre vara på alla andra ställen, i utrymmen där alla har rätt att vara, de väljer alltså att inte isolera sig. Oftast är det inget problem. Ett äldre eller yngre syskon är med en stund, sedan inte. De som leker tillsammans blir nyfiket på vad syskonet gör och ansluter från sitt håll en stund innan de väljer att göra något annat. Den med kompis vill vara ifred och påtalar detta - de går därifrån och syskonet hittar på något annat (är det ett väldigt leksuget syskon som blir lite ledset så får man vara lite aktiv själv och hitta på något som kan vara kul). 1-åringen får man hålla fast skrikandes . 

Jag är äldst av tre syskon och nej, jag ville inte ha dom med mig, nu bodde vi lägenhet tills jag var 9 år och jag lekte med mina kompisar, syrran med sina. Vi delade rum, men det innebar ofta att jag var hos andra istället.
Min sambo har tre syskon och han hade egna kompisar, de hade sina kompisar, det är 7 år mellan äldsta och yngsta.
Det var först när man blev äldre, typ tonåringar som jag fick mer gemensamma kompisar med min syster, men det var ett fåtal.
Som små så hade vi inte alls några gemensamma vänner

Jag tycker absolut att man ska ha möjlighet att gå någonstans med en kompis om man vill vara ifred. Delar man rum med syskon så får ju föräldrarna ordnat något annat alternativ, men det går ju liksom inte att portförbjuda barn från sitt eget hem när syskon har kompisar hemma. Blir märkligt. 

Sedan är det ju olika i olika familjer. Mitt liv med syskon själv, ser inte ut som ditt och jag känner inte igen mina egna barns situation i det heller. Jag och min syster hade egna kompisar liksom mina barn. Det hindrar inte att de har gemensamma också och helt spontant ofta inkluderar sina syskon i lek. Samma sak när de är hos kompisar. De växlar helt enkelt mellan att leka på egen hand och leka alla tillsammans....både borta och hemma. Men vill man vara själv med sin kompis så brukar det inte vara något problem.

Men jag misstänker att denna tråd startades utfifrån en annan tråd, där syskonen var tvungna att ha med det andra syskonet, inte för att de ville, utan att de måste. Och jag har mött på sådant också, bland min grabbs kompisar och även när jag växte upp.
Senast så blev jag åskådare till just detta hos grannen. Storebror hade en kompis med sig hem (tre år äldre än lillebror) och de var båda irriterade på att lillebror skulle vara med (enligt mamman) och till slut hör jag kompisen säga tilll grannkillen, säg till din mamma att om NN inte låter oss vara ifred så kommer jag gå hem och sedan vill jag inte leka mer hos dig för jag vill leka med dig och inte NN

Nej, det blir inget bra om man alltid måste. Men det har inte så mycket med andra kompisar att göra egentligen utan att vi alla har ett behov av att ibland få vara själva....både med och utan kompisar. Man bör knappast tvinga någon att alltid måsta vara med någon annan oavsett sammanhang. Det säger sig själv. Reagerade mest på att syskon skulle vara ett slags påtvingat påhäng som man helst vill isolera sig ifrån i möjligaste mån.

Har barnen gemensamma kompisar så är det en helt annan sak, för då har kompisen en relation till bägge syskonen. Det är ju när ett syskon blir ett påtvingat bihang som det blir problem. Vi lever i en värld där alla ska få vara med och är det nåt som inte är svart eller vitt så är det detta. Alla kan inte få vara med jämt och som vuxen är det självklart, men barn ska bara finna sig i att vuxna bestämmer över dem.

Vi är så rädda för mobbning, men det är nåt helt annat än att alla inte får vara med jämt. Kompisrelationer måste man vara försiktig med, de är skörare än syskonrelationer. Som jag skrev innan så får vi vuxna se till att det andra barnet får vara med nån annanstans istället. Det är jätteviktigt att syskon får lite eget space om de behöver det. Jag jobbar som förskollärare och har haft flera syskon i mina grupper och jag tycker faktiskt att det är bäst om syskon går på olika avdelningar.

Jag håller med, det är då det blir ett problem. Våra barn har en massa gemensamma kompisar i olika åldrar och av olika kön, just nu är de här utanför och leker med 6 andra barn mellan 5-10 år och det är både flickor och pojkar.

Våra barns förskollärare rekommenderade samma sak och jag är väldigt glad att vi lyssnade. Innan de började gå på skilda avdelningar var lillebror ( 31/2 år då tror jag och syrran 5)  väldigt "på" hans syster och släppte inte in andra barn. Efter bytet blev det mycket bättre för båda.

Vill inte barnet, som har en kompis hemma ha med sitt syskon så slipper det. Kompisen kanske inte heller vill.

Jag brukar leka, baka, åka till återvinningen eller ta en promenad mm med småsyskonet. (åker givetvis bara iväg om pappa är hemma)

Nu är barnen 3 och 6 så det skiljer ju lite.

Det är upp till de som leker, har 6 års åldersskillnad mellan dem så 9 åringarna tycker jag inte skall tvingas att dra runt på trotsig 3 åring precis som 3 åringen och hennes kompisar inte behöver ha med leksugen 9 åring fast han gärna vill.