hur har ni föräldrar det med fritidsaktiviteter/hobbys?

Du är definitivt inte ute och cyklar!
Jag tycker att din idé är jättebra, att ni har en familjedag och en dag som är vikt för egentid. Det jag tycker är så märkligt när man diskuterar sånt här är att mannen inte ens verkar VILJA umgås med familjen? Det är som att familjen och barnen finns där men man kan inte prioritera dem så att man väljer aktivt att spendera tid med dem, göra roliga saker, göra sånt som barnen minns sen när de blir äldre och verkligen lära känna sina barn??

En sak jag tänker är att det blir långt mellan tillfällena om ni bara får varannan söndag. Kan han inte spela tennis halva dagen? Även om det är fem mil, men om vi säger att det är 30 min resväg dit, han spelar 2h och så 30 min resväg hem. Då behöver han inte vara borta mer än 3-3,5 timmar om man tänker att han duschar och sådär också? Och så kan du få tid att göra något på eftermiddagen.

Nu har du småbarn, min son är åtta år så det är lite skillnad. Men finns det något du kan göra och klassa som "egentid" som gör att göra med barn? Gym med barnpassning? Långpromenad med en god vän medan lilla barnet sover i vagnen på dagen eller liknande. Jag minns att perioder då jag hade svårt att komma ifrån så blev det guld värt att kunna bjuda hem en kompis på lunch, gå iväg någon timme på kvällen och ta en kopp the hemma hos grannen eller något sådant.

Hos oss är det ingen som har någon direkt hobby. Träning är något vi båda prioriterar men min man tränar på arbetstid (jobbar inom räddningstjänsten) och jag brukar köra morgonpass de dagar jag inte behöver lämna på skolan. Maten turas vi om med, likaså städning och annat sånt hemarbete. Han gör dock mer än mig eftersom han är ledig en del på dagtid.

Sen är det väl den här ständiga känslan för familjen och det ansvar man tar på sig som kvinna/mamma som man nog inte borde ta. Min man jobbar varannan helg tex. så då blir  hans lediga helger väldigt värdefulla för oss. Det gör att jag har svårt att bestämma saker för egen del på de helgerna för då tar det ytterligare två veckor innan vi får ledig tid tillsammans. Men det är ju egentligen ett val JAG gör. Min man skulle kanske knorra lite men sen vore det nog helt ok.

Hos oss är jag den som har hobbys, sambon har egentligen inga intressen skulle jag säga men tar istället och gör saker med kompisar. Typ går ut och äter/fikar eller vad de nu vill. Jag tränar och det gör jag tillsammans med kompisar så det fyller en dubbel funktion för mig anser jag.

Jag sköter i stort sett min träning när dottern sover på kvällarna så det stör inte vår tid tillsammans. Hennes familjegympa och min träning krockar dock på söndagarna och då väljer jag bort min träning, inga konstigheter för mig. Jag tycker din man agerar väldigt egoistiskt och inte verkar särskilt intresserad av er som familj.

Varför kan du inte göra något på vardagarna?

Jobbar man är det inte kul för den andra om man jobbar till 17 och sen inte här hemma föränn ungarna sover men är man den som är hemma är det ju alldeles perfekt att bara få dumpa kidsen och allt roddande till den som kommer innanför dörren efter jobbet och dra iväg och hitta på något själv.

Hos oss är det jag som har störst behov av att göra saker. Mest träning, men jag är å andra sidan extremt okänslig för var jag lyckas klämma in det. Jag kan träna 7 på morgonen och 23 på kvällen, spelar ingen roll bara jag får det gjort och det funkar för alla andra.

Att statiskt ha en hobby som man anser sig måsta få göra varje söndag mellan 11 och 17 är inte hållbart i längden, när ungarna blir större och har aktiviteter får man ta de luckor som dyker upp och anser du att söndagarna är mer värda än att få hjälp en vardagskväll så kanske det vore bättre att han inte kom hem alls (alltså väldigt sent) en dag i veckan och söndagarna var fria.

Allt går att lösa om man vill, men man kan inte börja i ändan med att säga "Den dagen och den tiden är min"