Känslorna följer en berg och dalbana

GoC

Äldre 18 Nov 20:09
6 svar

Visa endast Anmäl

Känslorna följer en berg och dalbana

Oftast går det bra att ta sig igenom dagarna... Men ibland kommer den här paniken. Vi har fått veta att min sambo inte har några spermier. Våra alternativ om vi ska ha barn är därför spermadonation eller adoption. Dagtid kan jag oftast finna mig i situationen men under kvällstid kommer paniken. För mig är det viktigt med det biologiska och jag vet inte varför. Varför just vi? Händer det här verkligen? Jag lever bara en gång, det här är mitt liv... Vill jag genomgå en donation även om jag inte kan acceptera det? Frågorna bara snurrar och jag vet inte hur vår framtid ser ut... Vi har varit tillsammans i 11 år. Har ett lugnt och stadigt förhållande, hund och hus... Men tydligen räcker inte det för att få den finaste gåvan. Hur ska man tänka när paniken kommer? :( kommentarer som "varför kan du inte tänka dig donation" etc undanbedes...
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Känslorna följer en berg och dalbana
Stockholmsmilen

Äldre 18 Nov 22:38
#1

Visa endast Anmäl

Du ska tänka på dig själv i första hand. Kan du få ett biologiskt barn med någon annan? För mig är det genetiska också väldigt viktigt. Fördelen med spermadonation är att då blir det i vart fall ditt eget barn. Det hade varit mycket värre om det hade varit tvärtom. Jag känner folk som blivit lämnade och har brutit upp när de inte kan få barn. Motgångarna blir för stora.

Du ska tänka på dig själv först och din sambo sedan. Alla står sig själva närmast när det väl kommer till kritan.
GoC

Äldre 19 Nov 10:04
#2

Visa endast Anmäl

Stockholmsmilen skrev 2014-11-18 22:38:52 följande:
Du ska tänka på dig själv i första hand. Kan du få ett biologiskt barn med någon annan? För mig är det genetiska också väldigt viktigt. Fördelen med spermadonation är att då blir det i vart fall ditt eget barn. Det hade varit mycket värre om det hade varit tvärtom. Jag känner folk som blivit lämnade och har brutit upp när de inte kan få barn. Motgångarna blir för stora.

Du ska tänka på dig själv först och din sambo sedan. Alla står sig själva närmast när det väl kommer till kritan.

Tack, du är faktiskt den första som säger det. Det är så jobbigt att gå med dem tankarna man bara få höra att jag borde. Kanske låter feltänkt men jag tror att jag lättare kan acceptera något med känslor som är ok att känna än att acceptera något som jag känner mig tvingad till att göra... Ja precis. Jag kan få biologiska barn och att behöva gå igenom hela donationsgrejen när man egentligen inte skulle behöva är fruktansvärt jobbigt att ta in... Känns mer som man står mellan valet sambon eller barn. Och det är inget roligt val vill jag lova...
Stockholmsmilen

Äldre 19 Nov 23:05
#3

Visa endast Anmäl

Det är svåra saker att ta ställning till. En sak är väldigt positivt, felet ligger inte hos dig. Du kan fortfarande få egna barn, väljer ni donation blir barnet ju ditt på riktigt. Jag fick barn 2013 när jag var 41,5 år. Nu försöker vi få ett syskon. Båda gångerna genom IVF. I vart fall jag kan inte tänka mig äggdonation, då får det heller bara bli ett barn. Jag hade troligen tänkt annorlunda om jag inte hade haft några barn, äggdonation hade kanske varit bättre än inget barn.

Men det är en lång väg att gå, bara att acceptera donationer som allternativ. För mig så betyder det genetiska väldigt mycket.

Hur du än väljer kommer du i vart fall få uppleva en graviditet, förlossning, spädbarnstiden. Att det inte blir sambons barn är nog värst för honom, och hoppas att han kan känna samma för barnet som du. Det är svåra saker att ta ställning till som måste få växa fram. Inget beslut man fattar i all hast.
GoC

Äldre 22 Nov 12:44
#4

Visa endast Anmäl

Stockholmsmilen skrev 2014-11-19 23:05:16 följande:
Det är svåra saker att ta ställning till. En sak är väldigt positivt, felet ligger inte hos dig. Du kan fortfarande få egna barn, väljer ni donation blir barnet ju ditt på riktigt. Jag fick barn 2013 när jag var 41,5 år. Nu försöker vi få ett syskon. Båda gångerna genom IVF. I vart fall jag kan inte tänka mig äggdonation, då får det heller bara bli ett barn. Jag hade troligen tänkt annorlunda om jag inte hade haft några barn, äggdonation hade kanske varit bättre än inget barn.

Men det är en lång väg att gå, bara att acceptera donationer som allternativ. För mig så betyder det genetiska väldigt mycket.

Hur du än väljer kommer du i vart fall få uppleva en graviditet, förlossning, spädbarnstiden. Att det inte blir sambons barn är nog värst för honom, och hoppas att han kan känna samma för barnet som du. Det är svåra saker att ta ställning till som måste få växa fram. Inget beslut man fattar i all hast.

Jag har nog lite vårt för känslan "att skaffa ett biologisk barn med en för mig okänd man". Även om jag vet att det inte skulle vara lättare att veta vem det är så känns det galet att skaffa barn med någon jag inte har ett ansikte eller någon vetskap om...
donerar

Äldre 3 Jul 23:23
#5

Visa endast Anmäl

Hur har det gått för dig/er GoC?
GoC

Äldre 4 Jul 13:54
#6

Visa endast Anmäl

donerar skrev 2015-07-03 23:23:01 följande:
Hur har det gått för dig/er GoC?

Just nu är det sommaruppehåll på kliniken så nu gör vi inte mycket alls. Jag tampas med tankarna om att bli gravid med en okänd man... Det känns inte alls bra och jag önskar jag slapp detta. Har ju ingen aning vems spermier vi får, hur han är eller hur han ser ut... Det är svåra och jobbiga tankar... Hur är din inställning till att donera och hur ser ditt liv ut?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Känslorna följer en berg och dalbana

Känslorna följer en berg och dalbana

INNEHÅLL