Fler med pojkvänner som missbrukar?

Jag har kämpat med det. Gav upp och skaffade ett bra liv istället. Mitt ex sitter i fängelse för andra gången och har varit på regab tre-fyra gånger. Är så glad att jag inte slösade bort en enda dag till av mitt liv på en självisk missbrukare.

Hur gjorde du? Jag mår så dåligt av detta. Han ringde upp nyss och bad om ursäkt och sen avslutade han med att "du behöver inte tänka på mig mer" inget av det ikväll var ditt fel. Blir så rädd att han ska skada sig själv

Jag tröttnade på att behandlas dåligt så efter ca 5 år med honom dog mina känslor helt. Det är säkert svårare att göra slut om man har känslor kvar. Du är INTE ansvarig för hans mående, hand beroende eller hurvida han skadar sig sjäv eller inte. Vad som än händer, kom ihåg det.

"Du behöver inte tänka på mig mer"-kommentarer och liknande är ju bara för att spela på ditt dåliga samvete. För det får dig ju att tycka synd om honom, eller hur?

Gud nej orkar inte med sånt räcker med min bror en flickvän som börjar missbruka åker ut på en gång.. Förstår att det är jobbigt

Jag levde i rätt många år med en kille som missbrukade droger. Jag var iofs väldigt ung då men jag tänker att jag ändå kan dela med mig. Ofta när man väljer att stanna kvar i ett förhållande där mycket är dåligt så finns det också mycket som är bra. Det var alla de där bra sakerna som fick mig att vilja vara kvar och fortsätta kämpa för förhållandet.

Men alla hans problem bröt på något sätt ner mig också. Jag kände hela tiden ett ansvar över att få hans liv att fungera. Jag trodde att jag skulle kunna få honom på rätt bana igen och hjälpa han ur sitt beroende. Jag funderade mycket på vad som skulle hända om jag skulle lämna, hur han skulle klara det. Det handlade aldrig om att jag skulle må bra.

Men helt plötsligt så tog jag beslutet, att ta ett jobb på en annan ort. Det var som en befrielse och lättnad. För jag visste att jag då skulle orka/våga ta steget och lämna min pojkvän. På ett sätt var det ett väldigt enkelt beslut, för jag visste ju att det var det bästa för mig. Men det var jobbigt att veta att allting skulle gå åt skogen för killen när jag lämnade. Det var precis det som hände också.

Det gick inte länge innan jag träffade min nuvarande partner, mannen i mitt liv. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle träffa en sådan underbar människa. Nu har det gått rätt många år sedan jag lämnade min förra pojkvän. Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde slut tidigare. Nu har jag insett att jag förtjänar något mycket bättre än det förhållande som jag levde i. Men det har verkligen tagit tid för mig att bygga upp mig själv igen. Jag jobbar fortfarande med det men nu vet jag iaf att ingen ska behöva leva i ett sådant destruktivt förhållande som jag levde i.

Du förtjänar också något bättre! Tro på dig själv och våga ta steget! Du kommer att tacka dig själv senare!

Jag kämpade också med en sådan man... Han missbrukade hasch. Självklart hotade han med självmord så fort jag ville lämna. Jag kämpade länge, länge för hans skull. Stod ut med saker för att jag trodde att det vi hade var "kärlek" . Jag trodde att allt skulle bli bra om jag bara stannade tillräckligt länge och visade att jag älskade honom.

Efter många år av dålig ekonomi, självuppoffrande, drama, skam, kämpande och bråk så lämnade jag honom.

Idag lever jag med en riktig man. Vi är gifta. Han tar alltid ansvar, behandlar mig som nummer ett varje dag, vi har god ekonomi, ett drömhem och varje dag är fylld av kärlek, respekt och lugn. :) Vi väntar dessutom barn ihop.

Jag är så glad att jag inte fastnade med exet! Speciellt glad är jag över att jag aldrig skaffade barn med honom! Det hade varit barnmisshandel i mina ögon.

Nu kommer jag få en kärnfamilj med en helt felfri och fantastisk man.

Tack för att ni delar med er.

Jag ska börja i egen terapi, för att göra mig stark och se vad mina känslor står för, medlidande eller kärlek.

Nu ligger han här bredvid, han kom hit igår efter bråk.

Så svårt. Jag ger upp så mycket för honom hela tiden.

Han vill tex inte bo med mig, jag tycker det är viktigt.

Inte just nu, men någon gång.

Även om det skulle vara kärlek du känner för honom så behöver du inte stanna. Det finns säkert män där ute som du kan känna en starkare kärlek för och leva ett lyckligare liv med. Kärlek ska inte vara svårt eller självuppoffrande. Kärlek ska vara två människor som BÅDA två älskar och prioriterar varandra. Kärlek ska göra livet lättare, bättre och lyckligare.

Du måste lämna honom för att inte gå under själv. Inte fysiskt men mentalt, det tär på psyket att vara medberoende. En missbrukare gör allt för att få fortsätta med sitt missbruk, han ljuger/manipulerar. Det är inte ditt ansvar att han mår dåligt om du vill göra slut. 

sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

www.anhorigjouren.se/anhorig/medberoende.html

Kan bara instämma i vad alla andra har att säga. Och inte en enda har ju sagt att de ångrat att de lämnat sin missbrukare, eller hur? Tvärtom - det bästa de har gjort, ångrar att de inte har lämnat tidigare, har ett så mycket bättre liv nu och har träffat någon underbar.

Du gör dig själv, och egentligen honom också, en stor otjänst genom att stanna. Du verkar ju inte speciellt lycklig av hela situationen? Förtjänar du inte att vara lycklig? Förtjänar du inte att vara utan allt bråk och drama? Att slippa vara orolig och att gå runt med en knut i magen? Att få ha en bra och stabil relation med någon som sätter dig framför flaskan?

Klart det kommer vara svårt och jobbigt att lämna, men tro mig - när du väl är ur det och har hunnit smälta det hela och kan se på det med nyktra ("haha") ögon så kommer du INTE ångra dig!

Lycka till! 

Ofräscht. Jag packade och drog när jag kom på min f.d med att använda droger. Han tog kokain på helgerna. Äckligt. Vägrar att bli ett medberoende våp. Stick ifrån honom! Man måste väga fördelarna mot nackdelarna och när det kommer till droger och alkohol blir nackdelarna för många och man förtjänar något bättre.