Äggdonation, varför ställer man upp på det?

Lycka till!
Tack för att du berättar, jag har ju hört det där om att det ska vara så plågsamt...

Jag har ju genomgått en öppen hjärtoperation så...

Som sagt så jädra ont kan det inte göra tycker jag.

Nej inte om man jämför med en hjärtoperation!
Nu har ju de flesta av oss inte din erfarenhet.
Hoppas du mår bra nu.

Skrika rakt ut,gråta och knappt stå ut- så kändes ett -eller var det 2?-av mina. Visst,jag har haft värre ont vid ryggskott och missfall,men ont hade jag sannerligen! Sån smärta i likhet med förlossningssmärta går dock lättare stå ut med för det är av ett bra skäl.

Tack!!

Men fy, var det så smärtsamt!?

De som donerar måste ha ett hjärta av renaste guld om de genomgår något sånt för en så ringa ersättning.
Ibland är det skönt att vara för gammal för både det ena och det andra.

Ja,men jag tillhör ovanligheterna eftersom jag är så extremt svårbedövad. Kräver mycket,mycket mer och andra sorter än vanligtvis vid operationer har jag märkt. Så de lyssnade de 2 sista gångerna och oj,vilken skillnad!  
Jag skulle aldrig avråda nån från donation p.g.a ÄP-smärtan,däremot av andra skäl som t.e.x "risken" i Sverige att bli uppsökt efter 19 år eller extrem nålrädsla för sprutorna är ju inte kul alls.

Nej det där med att bli uppsökt tror jag gör att flera avstår.
Även om man inte har några skyldigheter... men tänk, bara tänk om barnet på något vis skulle bli sjukt och behöva donerade organ och sökte upp en i det ärendet.
Det vore ju en mardröm!

Att donera till en nära anhörig är en sak, men den människan är inte det. Inte i lagens mening. Fast på ett annat sätt är man ju det.

Ja jag har gjort äggplock, men jag har inte donerat ägg.

Jag blev inte så påverkad av medicineringen, och jag hade inte mer ont än mensvärk dagarna efteråt. Jag blev dock svullen i magen, men som sagt, jag tyckte inte alls det var några större bekymmer eller besvär. En operation med stygn är tusen ggr tuffare, tyckte JAG.

Det var inte meningen att underminera er som hade det jobbigare med medicineringen och äggplock, visst förstår jag att det kan göra mer ont. Men ändå tycker jag någonstans att det inte överväger att inte donera ägg då det är inte sådana hemskt kraftiga smärtor med efterföljande vård och behandlingar. Hoppas jag förklarade mig bättre denna gången?

Skulle aldrig någonsin göra det. Då är det ju mitt barn, så ser jag det. Halva grejen med att bli förälder är ju det känslomässiga med att se sig själv, sin partner osv. Att vi gjort något tillsammans. 

Och då ska du inte,inte mer med det.   Förr oss där donerade ägg är enda chansen är det just det där genetiska som inte spelar nån roll-man vill bara ha ett barn. Det blir ju ändå ens biologiska till skillnad mot äggdonatorn där hon bara är genetisk mamma. Det är jag som är gravid och föder barnet. Vi är tacksamma att kvinnor vill,men ingen ska nånsin känna sig tvingad eller behöva försvara att man inte vill.

Men om man vänder på det då, tex vid surrogat när den indiska kvinnan föder - då är det plötsligt inte viktigt vem som är behållaren, utan generna (kvinnan som inte kan föda barnets ägg är ju i surrogatet).

Jag ville det för att hjälpa andra. As simple as that.

Extra "konstigt" är det väl i mitt fall, eftersom jag inte vill ha barn själv. Jag förstår inte alls varför man ska skaffa barn. Men ändå, jag fattar ju på ett sätt att det är en big deal för andra.

Jag kan nog inte riktigt hålla med dig. När jag var äggdonator så ville de att jag skulle köra det långa protokollet då det är lättare att styra så att man är synkade donator och mottagare. Det var många veckor där det var 8nde timme var spray i näsan. Visst det gjorde inte ont, men det är jobbigt att vara så bunden vid tider. Det fanns dagar då jag väntade med att gå och lägga mig för att det skulle passa med sprayningen och det att ta på morgonen när klockan ringde gjorde att jag inte kunde somna om efteråt. Att inte kunna få en sovmorgon var en sådan sak jag saknade under de 5 veckorna. Själva sprutningen är inte så jobbig, visst det var två ultraljud med blodprovstagningar under dessa dagar men de gjorde inte ont. Att jag fick gå ner på absoult lägsta dos efter andra blodprovet, då hade jag ganska ont i magen och var tvungen att vila av och till.

Själva äggplocket var inte farligt men jag fick inte lämna sjukhuset på någon timme då de ville se att allt var bra med mig. Den dagen för äggplock var jag på sjukhuset 6 timmar. Jag kunde sedan gå ner på stan och ta en promenad där. Dagen efter äggplocket gjorde det gräsligt ont och jag kom knappt ur sängen men visst det gick över på några dagar. Men visst var det värt det för min systerdotter är en sådan stor gåva till oss alla och henne skulle jag inte vilja vara utan.

Att säga att man medicinerar ett par tre gånger i din menscykel är faktiskt en väldigt lätt förenkling av det hela. Över 5 veckor tog det från att jag började spraya tills att äggplocket var över och under dessa veckor så var det sprayning 7,15, 23 varje dag.

Landstingspolitikerna i region Skåne gick med på att höja ersättningen för något år sedan eftersom det var stor brist på donatorer och de fick förklarat för sig hur stor ansträngning det är att donera med tanke på behandlingar. Jag skulle nog inte själv göra det för jag är rätt känslig med medicin och hormoner, men om någon närstående kom längre fram i kön med korsdonation med min hjälp hade jag kunnat överväga det.