Ni som firar nyår med familj/släkt, varför?

Har precis betalat ca 130kr för att åka skridskor på Nyårsdagen, så kommer inte att bli för bakis heller.

Familjen ÄR vänner. :) Vi är riktigt tighta och firar alla högtider ihop - min mans syskon med respektive + hans föräldrar. Vi umgås jämt annars också och jag är jätteglad åt det!

Jag skulle gärna fira med mina syskon och deras familjer men då min man inte gillar dem så firar vi alltid med vänner istället. Brukar ha middag hemma och bjuda hem 3 andra familjer. I år så ska den ena familjen (som är våra närmaste vänner) få barn och ville gansk väntat bara vara hemma själva och vi bestämde då oss för att inte ha någon bjudning hos oss i år. Till min stora besvikelse så har ingen bjudit hem oss istället. Hade nog förväntat mig att i alla fall en av de familjer som firat de senaste 5 nyåren hos oss hade känt att det kanske vore kul att bjuda hem oss ett år. Vet att de har bjudit hem vänner så är faktiskt ordentligt sårad och kommer inte bjuda de igen.

Men nu så ser jag fram emot att fira bara vår familj, har kommit överens med grannar om att vi ska skjuta raketer tillsammans så att barnen får träffas och leka lite.

Skulle på kalas (och som du skrev ts, knappast nån vild suparfest, utan en trevlig parmiddag med spel och ja, en del alkohol men inte så att man blir stupfull) men jag blev sjuk och fick tillbringa nyårsafton ensam med sambon. Om det hade varit ett val att fira ensamma hade jag idag inte skämts för det, eftersom jag vet att vi HAR folk att fira med om vi hade velat. Däremot har jag tidigare i livet varit väldigt ensam utan vänner, och då skulle jag aldrig ha sagt att jag inte hade någon att fira med...

Jag ser det inte som jättekonstigt att fira nyår tillsammans med den som jag trots allt har valt att leva tillsammans med resten av året.

Jag har aldrig riktigt reflekterat över att det är något som ska bortförklaras, ibland har jag/vi varit bortbjudna och ibland inte och båda sätten att fira har sin charm.

Det har du faktiskt rätt i, när jag var yngre hade det varit betydligt känsligare att inte ha någon att fira med.

För vår del hänger det ihop med barnen. Det blir mer bestyr med små barn som stupar kl 20. Dessutom har vi en treveckors nu så det var helt enkelt mycket smidigare att vara hemma. Innan barnen kom så firade vi med vänner men vi är fortfarande rätt nyinflyttade här och har ett ganska begränsat umgänge, även om det är synnerligen goda vänner. Våra bästa vänner har börjat fira jul och nyår i Thailand men än så länge tycker jag att våra barn är för små för att hänga med dit.

Det är inte helt lätt detta med umgänge när man har små barn. Åtminstone när det är sent på kvällen.

Som många andra barnfamiljer tycker vi det är lugnast att bara vara hemma. Vi var bjudna på stor nyårsfest hos goda vänner som vi har firat nyår med ett par gånger tidigare, innan vi fick barnen. Men det skulle innebära att köra hem från stan sent på natten och i snö och halka med trötta barn (som förhoppningsvis skulle somnat i bilen). De hade full förståelse för att vi tackade nej och har bjudit in oss på middag nästa lördag iställe.
Förra nyåret firade vi med äldste sonens bästa kompis familj som bor på gångavstånd från oss. Folk som vi då inte kände så väl men som vi numera umgås en hel del med. Hade gärna gjort det i år också men det var bortresta över jul och nyår.
Vi åt god mat och spelade sen spel med barnen. Stax före midnatt träffade vi på alla grannarna ute och alla skålade och sköt raketer tillsammans medans yngsta barnet sov gott i soffan inne. Så jag tycker att vi hade en riktigt lyckad nyårsafton trots att vi inte hade fest och gäster.

Det har väl blivit så sedan vi fick barn, vi har rätt sällan barnvakt. Vi blir heller aldrig bjudna på fest. Sist vi var på stor meganyårsfest var 2000- och då var festen hos oss. Ingen har bjudit igen.

Jag är uppvuxen med att nyår var en familjetillställning, som vi firade med mina föräldrars äldsta vänner och deras barn.
Det var bara några få nyårsaftnar som jag firade med mina studentkompisar och nej, jag tyckte familjenyårsfriandet var roligare (och då var jag och är en som älskar att klä upp mig, men inte nyår)

Jag har nog aldrig varit på en nyårstillställning som du beskrivit det
Numera så firar vi den i lugn och ro, sambon och jag. För oss är det en mysig kväll för oss och det räcker (tonåringen har sina egna kompisar)

Så för mig är nyår en familjehelg och trivs väldigt bra med det

Jag firar helst med mina barn och make, möjligtvis med ett par vänner men helst i lugn och rogivande miljö (hemma). Har tre barn på 4,5 och 9. Vi trivs bäst med att fira högtider tillsammans med familjen, spela lite spel, äta god mat, utan alkohol. Och just alkohol verkar tyvärr väldigt många ha svårt att avstå så fort det är dags att fira något. För oss är inte nyår ett festtillfälle(som det var innan vi fick barn) utan ett tillfälle att ro om varann med lite extra fin middag, och läggdags lite senare :)

Bra för er!

Men för oss som anser varje helg är ett tillfälle att rå om varann med lite extra fin middag och läggdags senare, faller ett sånt "firande" lite väl platt. Ofta involverar våra helger både alkohol och godis i rimliga mängder också.

Ja och alla är vi ju olika :)

Jag jobbar två-tre helger i månaden, vilket påverkar våra helgmys en hel del. Hur ni spenderar era helger är väl upp till er.

Jag firade med min man, barnen och svärmor. Dels var det väl för att vi ville göra en tidig kväll. Jag skulle vara på jobbet på nyårsdagen kl. 06.45. Men också för att varken jag eller min man är speciellt intresserade av fester. Vi tar det hellre lugnt hemma. Visst vi har vänner vi umgås med ibland men det är oftast inte i form av att vi har fest ihop. Nyår betyder inte så mycket för mig heller. Dessutom vaknar vår 3-åring kl. 06 varje morgon oavsett läggtid. Därför är det smartast att inte vara uppe sent och festa om man har hand om honom.

Något av det mysigaste med att ha en familj, är ju att kunna spendera sådana tillfällen tillsammans. Nyår, Alla Hjärtans Dag, Påsk, Thanks Giving, Halloween, Julafton (sådana högtider som vi firar).