Ni som firar nyår med familj/släkt, varför?

Ptjaa.. Jag har aldrig varit någon festmänniska, dricker nästan aldrig alkohol och tycker inte att fulla människor är så trevliga att umgås med ..

Dessutom har vi alltid haft hund, och även om de/han aldrig har varit skotträdda så har det inte känts OK att lämna bort dem vid nyår..

I år har vi även en liten bebis på 3½ månader, så det blir en lugn myskväll hemma som varje nyår.. Så jaa, det är helt självvalt att bara vara hemma och njuta lite extra av tillvaron

Vi är rätt asociala bägge två, och så har vi lite tröttnat på att supa. Dessutom bor vi bägge två i annat land än våra familjer. Då blir det lite så - alla våra kompisar super/dricker, och det orkar inte vi. Skönast och lättast att bara gå ut och äta på tu man hand, klä upp sig lite för att det är roligt, kanske ta ett glas champagne, och mest bara mysa :)

Tillägg: Känner ni er på något sätt misslyckade som firar själva, kan ni stå för det utan problem eller kommer ni med diverse bortförklaringar om ämnet kommer upp med andra?

Varför fira över huvud taget?
Ett till värdelöst år har passerat, man borde snarare sörja.

När jag bodde hemma firade jag med familjen, mest för att jag inte blev inbjuden av nån annan och heller inte var så intresserad av nån särskild fest. Sedan jag flyttade hemifrån har jag firat med vänner - tills denna gången. Nu ska jag fira med familj eftersom jag kände att detta årets vännyårsfirande verkar tveksamt då det pratats mycket om "något explosivt" och alkohol och det verkar bli mer folk än vad som egentligen får plats. Då detta inte är en typ av fest som tilltalar mig firar jag hellre med familjen då jag vet att det kommer bli den sortens mysiga firande som jag gillar. =)

Efter en intensiv julhelg, så känner nog jag att det är lugn och ro jag vill ha på nyårsafton - inte vild fest. Vilda nyårsfester tappade jag lusten till när jag väl blivit förälder. Det hörde liksom till ungdomstiden ...

Som barnfri tonåring/ungdom fira man med vänner. När första barnet kom, så fira vi med vänner som också hade barn (barnet sov i vagn), när fler barn kom och blev äldre så fick vi ta hänsyn till det. Barnen ville fira med sina kusiner, och vi slapp helst åka iväg alt fira hos mina föräldrar med släkt, där vi övernatta. Kan dock säga, att det känns mindre viktigt med stort firande för varje år, börjar bli allt mer bekväm.

Jag har firat nyår på lite olika sätt,innan barn var det nyårsbiljett till någon föreställning och äta ute med vänner,eller fest! Sedan jag fick barn så har jag firat den med en barnfamilj eller med min närmsta familj! Vi bestämmer oftast i sista minuten vad vi gör och med vilka. Det skulle vara roligt att fira med många vuxna och barn men situationen ser lite annorlunda ut nu mot tidigare år så vi gör det bästa med god nyårsmat och spelar spel och umgås med min syster och hennes man till tolvslaget!

Har hund, har barn, och kan dricka själv utan dåligt samvete och behöver ingen ursäkt för att dricka mitt vin och min champagne själv. Och orkar oftast inte vara uppe till midnatt heller, börjar bli gammal - behöver min skönhetssömn. Så det faller sig ganska naturligt att "bara" vilja fira med familjen hemma. Inga bortförklaringar behöver jag heller, nej.