16 dygn på ett år

Att du erbjuder umgänge när han inte kan, och nekar när han kan, riskerar att ses som umgängessabotage.

Nej.

Tror du att barnen far illa av påtvingat umgänge? Och på vilket sätt i så fall?

Jag kan ju säga som så att om dom åker iväg påtvingat och det skulle hända något så skulle jag aldrig förlåta mig själv just för att jag vet hur hans sjuka hjärna fungerar.

Det har dessutom framkommit att han misshandlade sitt ex liksom mig så då blir jag som mamma till två döttrar ännu mer orolig.

Barnen pratar aldrig någonsin om honom eller antyder att dom vill träffa honom. Dom har dessutom många gånger förr när dom var där fått höra bråk mellan honom och exet och sett att han dragit med henne in i sovrummet och stängt dörren där jag enligt uppgift från exet fått veta att han tryckte ner henne i sängen med kudde för munnen osv.

Det känns som sagt inte bra att tvinga iväg när dom säger att dom inte vill. Jag skulle aldrig någonsin neka barnen att åka om det är det dom vill vilket dom utan tvekan velat fram till sen förra våren.

Men hur kan du skicka iväg dem på umgänge över huvud taget? Antingen är umgänget farligt eller så är det inte det.

Gå till familjerätten. Försök ordna ett fastställt umgängesschema. Då vet alla vad som gäller. Obstruerar han skicka en stämning till TR, då får han nog lite fart.

Jag önskar att det var så lätt.

Skärpning! Det du håller på med kallas för umgängessabotage eftersom du undanhåller barnen umgänget utan sakliga grunder. Du klarar förmodligen inte ens av att motivera ditt beteende för dig själv.

Lite komiskt för jag tycker inte att jag gör något fel.

I mina ögon så är det pappan som saboterar som inte bryr sig om hur barnen reagerar på han beteende. Jag vill inte att mina barn ska ta ännu mer skada än dom redan har.

Hade ni vetat hela bakgrunden så tror jag att många hade sett på det med nya ögon men men...

Hur många svek tycker DU barn skall behöva stå ut med innan de har rätt att säga stopp? Hur tror DU en 10-åring påverkas av att gång på gång säga NEJNEJNEJ till att umgås med någon som behandlar henne illa och ingen lyssnar? Ska man aldrig väga in barns känslor och uppfattningar? Är barn SkYLDIGA att umgås med människor de inte trivs med? Vilka SkYLDIGHETER har pappan? Inga? Ska TS dumpa ungarna utanför hans dörr när han inte vill träffa dem?

Eh jo, men Yber har uppenbarligen inte läst TS inlägg eftersom hon då skulle sett att TS 1. Inte straffar pappan eller har några som helst planer att göra det 2. Inte undanhåller barnen utan tvärtom försökt propsa på mer umgänge. Dessutom verkar Yber anse att barn saknar känslor och inte bör tas på allvar.