Väntar tredje barnet helt oplanerat och är i chock, hur var det man gjorde?

Grattis!

Var med om samma sak i september. Vi har barn födda -05 och -07. Är nu i v. 20. Det känns som att börja om i och med att vi inte har kvar några bebisprylar/kläder, men det ordnar sig genom att vi får låna det mest nödvändiga.

Våra barn blev jätteglada när vi berättade. Det är lite skillnad mot när jag fick bebis förra gången då storebror nästan var för liten för att förstå. Nu har de redan pratat om att de vill hjälpa till och gå ut med vagnen osv.

Funderar också över hur förlossningen ska bli. Har haft väldigt enkla och snabba förlossningar tidigare. Hittills har dock den här graviditeten varit så annorlunda. Mådde ganska illa mellan v. 3-15 vilket jag inte har gjort förut.

Gjorde KUB och fick risk 1:9000 för Downs och 1:20000 för de andra två trisomierna. Hade vi fått dåliga siffror så hade vi valt att först gå vidare med NIPT-test (fostertest.se) och om även det hade visat dåliga siffror hade vi gjort FVP.

Nu har även RUL visat på en frisk bebis.

Ingen personlig erfarenhet, nej. Det enda jag tänker är att ni kanske borde skaffa en fyra också? För annars kommer den yngsta att bli väldigt mycket som ett endabarn. Detta är i alla fall min erfarenhet av kamrater som hade så stor åldersskillnad till sina syskon. De stora blev som extramammor/pappor till sitt småsyskon, och det är ju bra - men den riktiga syskonrelationen gick sladdbarnet miste om. Med så stor åldersskillnad lever ju inte barnen i samma värld i skolan eller ute på gårdarna eller med kamraterna. Det är helt olika gäng, de kommer inte att gå i samma skola samtidigt eller på fritidsgården under samma period o.s.v..

Kan inte tala om mina erfarenheter eftersom vi bara har en unge än även om vi planerar långt hopp mellan barnen. Men stort grattis iaf!

Vi fick vår lilla trea i maj 2014! Våra andra barn är 6 och 8 år gamla så det blev en sladdis. Vi ville verkligen ha en trea men det tog längre tid än vi trodde och vi ville inte ha fler barn först men sen då dem andra var större och ganska självgående ändrade vi oss. Jag kan nu med vår lilla 7 mån bebis bara säga Att Det Är Det Bästa Vi gjort för hela familjen. Att börja om har vi fått många kommentarer om och jag är "gammal" 39 år men oj vad mysigt och roligt det blivit just att börja om igen. Syskonen är så stora så dem njuter av sin lillebror och han av dem för dem är inte svartsjuka utan tycker bara att det är kul. Stor skillnad mot tidigare ggr när man hade så lite tid, nu hinner man njuta en del.

Visst är det jobbigt med vaknätter, smakportioner och blöjbyten men roligt att få uppleva det en sista gång till!

Vi fick en sladdis helt oplanerat och nästintill chockartat!

Jag fick totalpanik! Först blev vi båda full i skratt att vi "råkat" bli gravida,bestämde oss snabbt för att det var helt okej och så....sen efter ett par veckor fick jag total panik :-O
Ångest,rädd och orolig....vet inte om det var hormonerna och hoppet mellan barnen :P
Äldsta var då 14 och minsta 13....så ett rejält hopp....
Men det har varit sååå underbart allting :D Jättemysigt med en sladdis MEN ganska ensamt för barnet :/ Inte till en början men nu är h*n 1,5 år och vill bara vara med storasyskonen och är verkligen "ensambarn"....gråter när h*n inte får vara med osv.....
H*n älskar att träffa barn i samma ålder och mindre så vi har helt enkelt bestämt oss för att skaffa ytterligare ett barn :)
De stora barnen är nu 15 & 16 och som sagt,h*n blir väldigt ensam och precis som ett ensambarn.....det är inte bara därför,vi vill självfallet ha ett barn till för att vi tyckte det var så mysigt att få denna sladdis....MEN mycket beror också på att det är ett så stort hopp mellan stora barnen och sladdisen,om bara några år flyttar ju dom hemifrån och då blir h*n själv här hemma med oss vilket jag vet att min sladdbror tyckte var jättetråkigt :/

Vi hade en blivande 6-åring och en på 4 1/2 när vår tredje kom. Det var dock ingen chock utan rätt planerat. Men tänkte bara skriva att eftersom de två redan var rätt "stora" var det mycket lättare med en liten nyfödd än vad det var när den äldste blev storebror då han var 20 mån. Tycker inte att det var att "börja" om, snarare var och är allt så mycket lättare då man redan är förälder :) Har kunnat njuta mycket mer denna gången av att vara hemma! Och nu väntar vi ett fjärde barn, får se hur det blir :) Lycka till!