Lillamy321 skrev 2020-03-23 21:47:07 följande:
Hej!
Måste dela med mig av lite hopp i dessa tider. Ser att det är en gammal tråd men vet själv hur man greppar efter varje google-halmstrån när det bara inte vill gå. Nu kommer en liten novell, håll i er.
Jag hade en lutealfas på 8-10 dagar max. Ägglossning som fungerade (dock oregelbunden som tusan ett tag, kom en gång på dag 26, för att några månaderna senare stabilisera sig). Hade även problem med mellanblödningar från ÄL till mens. Har alltid haft mellanblödningar men blev värre när vi började försöka skaffa barn. Obs. att jag aldrig haft MF (vad jag vet) utan hade svårt att få ägget att fästa överhuvudtaget.
Hur som helst påbörjade vi efter ca 1 år en utredning. Allt visade sig vara normalt hos mig och mina sambo. Jag hade en teori om att progesteronet skulle vara för lågt pga min korta lutealfas + blödningar, dock hade jag rätt höga värden progesteron. Gyn bokade in mig för spolning och ville börja stimulera med hormonsprutor trots att jag hade fungerade ÄL (tog test varje månad), vilket jag inte ville. Kändes fel när min kropp egentligen gjorde som den skulle. Frågade om vi kunde få något för blödningarna och gyn föreslog, samtidigt som hon sa "detta kommer nog inte funka" att jag skulle ta Crinone (progesteron-gel) för att se om det förlängde lutealfasen. Tror mest hon gav oss det för att vi var så desperata efter något. Skulle börja efter ÄL och fortsätta om jag blev gravid.
ÄL kom som en klocka för tredje månaden i rad efter att ha varit oregelbunden flera månader innan dess, vilket bara det var halleluja. Började med Crinone och fick inga blödningar, halleluja nummer 2. Så skönt! Vi var under denna tid på semester, vilket gjorde att vi kunde släppa alla tankar lite mer.
Hade bestämt jag inte skulle ta test förens några dagar efter bim då hoppet tändes eftersom jag inte blödde. På bim-1 vaknade jag dock tidigt och kunde inte hålla mig. Tänkte att det var bättre att ta smällen och böla ut eftersom det var en söndag, så man slipper bli besviken på jobbet. Tog ett test (sticka), väntade 5 min och nä, blankt. Eller? Tittade igen, nästan så jag undermedvetet sett nåt som inte fanns där, men jo där var det. Ett sjukt svagt rosa streck bredvid kontrollstrecket. I min "nä men det är nåt spökstreck"-rant i huvudet kom jag på att jag hade ett digital test i förrådet. Rotade fram det och väntade 5 minuter till. Vågade knappt kolla men när jag gjorde det så var det tydligt: Gravid 1-2!
Alla tankar man tänkt om hur man ska berätta för sambon försvann, tänkte samla mig en stund innan jag gick i sovrummet (han sov fortfarande) men bara fortsatte gå när jag väl tagit mig från toaletten. Fick nån typ av panikattack där i sovrummet så förmådde mig bara att slänga fram testet innan jag fick lägga mig på golvet och djupandas, stackars min sambo! Men ja, så fick han veta. Tur han är van vid min dramatik så han inte blev allt för rädd :)
Är idag i v.10 och fick se bebisen förra veckan och höra hjärtat, är så tacksam. Håller tummarna att det ska gå hela vägen nu, men ville ändå såhär tidigt skänka lite hopp till er som har liknande problem. Är övertygad att Crinonen gjorde skillnaden för mig, uppenbarligen spelade det ingen roll att jag hade höga värden progesteron från början. Förstår det inte gör skillnad för alla, men för mig fungerade detta. Fortsatte förresten med Crinonen fram till v.8 innan jag vågade sluta (gyn tycke jag skulle sluta mkt tidigare än så, men vi ville fasa ut då man såklart är nojig).
Hej, ville bara kolla hur det gått för dig? din historia är lite lik min och jag blir otroligt trött på läkare som inte lyssnar. Jag har också haft mellanblödningar mellan ägglossning och mens, ca 5- 7 dagar. Har utretts för det men man har inte hittat något, jag har också på egen hand tagit progesteronprov som visade att jag låg ok. När vi gjorde vår första IVF och jag tog lutinus så fick jag inga spottings för första gången! jag blev också gravid men det slutade i ofostrig graviditet som upptäcktes i v8. Därefter lyckades vi plussa på egen hand. Tog då inte lutinus och missfallet kom väldigt snabbt. Jag hade spottings innan BIM och eftersom testet stegrades väldigt långsamt tog jag kontakt med kliniken som skrev ut lutinus utan att jag bett om det. Dock var det väl redan för sent. Nu har vi lyckats plussa på egen hand igen. Eftersom jag aldrig använde upp lutinus som jag fick utskrivet sist så skulle jag testa denna gång att ta mellan ägglossning och mens och som jag misstänkte...inga spottings och jag är nu gravid i v4. Ringde då kliniken och bad om att få ta lutinus till v12 eftersom jag vet att andra kliniker skriver ut det vid upprepade missfall. Dock säger kliniken att det inte finns några studier som visar att progesteron kan förhindra missfall så de skrev bara ut för 3 veckor vilket innebär att jag kommer sluta med det i v7. Jag är såklart livrädd att det kommer leda till missfall. Någonstans kan jag inte släppa tanken på att fostret slutade utvecklas när jag slutade med lutinus då det blev en ofostrig graviditet, då tog jag lutinus tills en vecka efter att jag plussat.
.
.