• Anonym (Förvirrad)

    Någon som haft känslan ?? :(

    Haft tanken i dagar att göra ett inlägg, har sökt och försökt läsa få råd, lägga kommentar eller frågor i forumet men har inte hittat kraften riktigt och konstigt nog gjorde jag det nu. Liksom sådär ser att folk får även bra och dåliga råd.. Ja chansar,

    Känner mig så sjukt förbannat ensam, sårbar och totalt övergiven på något vis, fick reda på för 5 veckor sen att jag var gravid. Blev överlycklig då efter många omständigheter i mitt liv trodde jag aldrig det skulle någonsin kunna bli en början till ett liv, berättade för sambon som blev glad, förvånad själv efter mina livsförhållanden förr i tiden. Några veckor senare började det kännas fel, frågor i huvudet timme efter timme, det kändes inte rätt att behålla det och jag fick rena panikattacker om hur jag skulle vända mitt val till något negativt. Och det gick ju som väntat, lite mildare.. Ska träffa kurator om några dagar och läkaren i nästa vecka ..

    Hur fungerar det här? Känner mig så fruktansvärt ensam får ingen direkt hjälp av sambon (vad han nu kan hjälpa med) .. Är i vecka 10 .. Tankarna går allt mellan himmel och jord om dagarna och nätterna och jag får panik och vill bara slita ut allting ifrån nedre magen, jag vill inte behöva vänta efter ett sådant här val ...

    Någon ?? :( :(

  • Svar på tråden Någon som haft känslan ?? :(
  • Anonym (H)

    Det är rätt vanligt att börja ifrågasätta och fundera när man blir gravid  Bra att du fått tid hos kurator! 

    Hur går dina tankar? Vad får dig att tveka? Är det ditt förflutna? Är det ditt förhållande till pappan? Är det jobb, ekonomi, boende...? 

  • yodi

    det är nog ganska vanligt att man känner så, särskilt i början med alla extra hormoner.

  • Anonym (Förvirrad)

    Mina tankar går som en mixer ungefär nu, min tvekan är just det där ekonomi boende situationen, (även ingen släkt i närheten heller) inget körkort, då jag går i skolan och är färdig till juni, sambon har ersättning. det är så vi klarar oss precis då mina föräldrar hjälper till en del med min del till pengar också, tro mig inte fel jag är evigt tacksam men jag VILL kunna stå på egna ben, vem säger att tiden är rätt om 1 -2 år heller,. men det tär på mig ändå tanken att veta att man KAN klara sig, om man bara vill men att göra valet att man ska vänta

    sambon är de mycket tjafs med just nu, orkar inte lägga energi. allt är liksom bara sådär rätt eller fel ? ... vet att hormoner verkar göra mycket med en, eller ah, jag tror hormonerna gör mycket med en.. 

Svar på tråden Någon som haft känslan ?? :(